Små barns sömn

I fredags anordnade GrowingPeople tillsammans med Utvecklingsenheten i Barnhälsovård iIMG_0802 Malmö, ett seminarium på temat Små barns sömn. 260 deltagare från hela landet, de flesta arbetande inom barnhälsovården, fick lyssna till ett späckat program. Efter en kort inledning av Marie Köhler och Tor Lindberg (se bilden) leddes det hela av Lars Mogensen från Sveriges Radio.

Marianne Ors från Sömnsektionen vid Neurofysiologiska laboratoriet i Lund gav en översikt över den forskning som finns om sömnens funktion och mekanismer hos små barn. Hon betonade sömnens betydelse för hälsan och att goda sömnvanor är något barnet måste lära sig.

Hans Smedje från BUP i Uppsala berättade om vanliga och mindre vanliga sömnstörningar hos barn, vilka faktorer som är viktiga att beakta och hur man kan se på behandling.

Lars Palm, barnneurolog från Malmö och ansvarig för Sömnmottagningen på UMAS, blev så mer konkret och berättade om hur man arbetar på mottagningen. Han betonade hur viktigt det är att noga gå igenom alla tänkbara bakomliggande faktorer innan man bestämmer sig för vad som kan göras och varnade för standardmetoder, som ofta träffar fel.

Karin Norman, antropolog från Stockholm, jämförde barns sovvanor i Västafrika, Kosovo och Sverige. Hon pekade bland annat på hur naturligt det är på de flesta håll i världen att barn sover i omedelbar närhet av sina föräldrar. Sömnbeteenden som hos hos oss problematiseras ter sig naturliga på andra håll.

Åsa Bexelius, landskapsarkitekt från Stockholm, fick representera föräldrarna. Utifrån sina erfarenheter som mamma och som ”sömnhjälpare” till en grupp andra familjer riktade hon kritik mot den slentrianmässiga rådgivning som ibland (men långtifrån alltid) förekommer på BVC. Hon var lika skeptisk till slentrianmässig användning av sömnmetoder av olika slag och förordade förtroendefulla samtal med öppen agenda. Till slut föreslog hon att man efter mönster från Amningshjälpen skulle kunna inrätta Sömnhjälpen!

Antonia Reuter, BVC-psykolog från Göteborg, redogjorde för aktuell forskning om sömnstörningar hos småbarn och också om hur hon arbetar med dessa frågor i praktiken. Liksom flera av de andra varnade hon för schablonmässig användning av standardiserade sömnmetoder, särskild för dem som innebär att barnet ska somna själv och inte tröstas om det gråter. Hon ställde frågan: ”Hur ska det lilla barnet få ihop tillvaron om föräldern är lyhörd och inkännande på dagen men frånvarande och avvisande på natten?”

Jag var den siste bland föreläsarna. Jag talade om sömnmetoder ur ett barnrättsperspektiv och framförde kritiska synpunkter mot femminutersmetoden och mot Anna Wahlgrens Sova hela natten-metod, en kritik som är väl känd för den här bloggens läsare.

Innan den avslutande paneldebatten berättade Tor Lindberg att Svenska Barnläkarföreningen tillsammans med föreningen Sveriges Barnsjuksköterskor samma dag offentliggjort en protestskrivelse mot Anna Wahlgrens rekommendation om att spädbarn ska sova på mage. Man räknar med att bara i vårt land 100 barn varje år räddats från plötslig spädbarnsdöd genom att de nu sover på rygg i stället för på mage, och upprördheten är stor över att Anna Wahlgren trots denna övertygande dokumentation ändå förordar magläge. Du finner protestskrivelsen här:

Protestskrivelse från BLF och Sveriges barnsjuksköterskor

Tor Lindberg lovade avslutningsvis att en en fullständig dokumentation över seminariets innehåll kommer att läggas ut på GrowingPeoples hemsida.

31 reaktion på “Små barns sömn

    • Kan bara svara för mig själv; Anna var den enda som gav mig bra råd som verkligen fungerade när jag efter 1,5 år fortfarande hade stora problem att få mitt barn att somna på kvällen. Varken sköterskan eller barnpsykologen på BVC hade några råd som hjälpte mot utdragna nattningsprocedurer eller ständiga uppvak under natten.

      Ett av de viktigaste råden hon gav mig var det hon kallar ”attityden av självklarhet” dvs att man utstrålar lugn och trygghet under läggningen så att barnet känner att man som förälder har koll trots att man inte sitter/ligger intill barnet under tiden det somnar = barnet lär sig att det klarar att somna själv medan mamma/pappa bekyddar det på andra sidan väggen/dörren. Att lära barnet somna tryggt på egen hand är ju ganska viktigt eftersom det annars blir problem på natten när barnet vaknar till – om det lär sig att mamma/pappa måste sitta/ligga intill kan det ju inte somna om själv på natten heller!

      Sluta kriga med varandra och samla istället era erfarenheter och ert kunnande och se till att föräldrar får bra råd om hur de kan lära sina barn somna tryggt på egen hand! En sömnvariant på ”amningshjälpen” låter som en bra idé.

  1. Det var en fantastiskt bra, lärorik och tankeväckande dag! Jag hoppas det var många som gick hem och funderade på hur de bättre kan hjälpa föräldrar både med kunskap kring barns sömn och själva rådgivningen!

  2. Vad är det som oroar dig när det kommer till Anna Wahlgrens sömnmetod?
    Jag har läst boken och sett den dvd som följer med och det oroar mig att hon förespråkar sån hårdhänthet mot de små barnen. Jättebra att du avråder från den metoden tycker jag!
    Hälsningar,
    Christina

  3. Tråkigt att man lägger sin åsikt på *alla* barnsjuksköterskor. Jag delar inte era åsikter i frågan och har därför lämnat förbundet.

  4. Bra initiativ mot Anna Wahlgren! Det är på tiden att fler reagerar och då inte bara mot magläget utan även mot den rådgivning som pågår på hennes föräldraforum.

  5. Inkludera Anna Wahlgren i det här i stället för att utesluta. Hon har hjälpt tonvis med barn och föräldrar.
    Dessutom ska man ha andningslarm till småbarn, finns att hyra, så vad är problemet.

    Det finns undersökningar som visar att spädbarnsdöddligheten sjunkit när man undvikti massvaccinationer och i stället spridit ut vaccinationerna över flera år.. Kanske off topic i detta sammanhang men läs gärna näringsmedicinaren Peter Wilhelmsons bok, Friskare barn.

    • Läs skrivelsen från BLF och Sveriges Barnsjuksköterskor. Där berörs frågan om andningslarm. Anna Wahlgren exkluderar sig själv när hon ger råd som direkt strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet och som dessutom i vissa fall kränker barn.

  6. Jag har verkligen full förståelse för om man inte vill inkludera Anna Wahlgren i detta efter att ha läst hennes senaste krönikor.

    Hon har säkert hjälp många föräldrar, men jag undrar hur barnen mår när de blir utsatta för sova hela natten metoden? Jag undrar hur de mår när de vaknar i vargtimmen och skriker och föräldrarna får rådet att minimera trafiken och damsuga istället för att lyssna på eländet som Anna Wahlgren uttrycker det.
    Efter att ha läst på Anna Wahlgrens forum i flera år är jag så glad att barnläkare har gått ut med varningar. Synd att det inte räcker och att rådgivningen får fortgå.

  7. Käre Lars,

    Det var alltså ett sömnseminarium, inte ett PSD-seminarium. Lyckades ni då undgå att diskutera de förkastliga ”metoder” den etablerade barnavården har att erbjuda förtvivlade föräldrar? De får rådet att kallsinnigt låta barnet skrika sig till sömn. Eller, om de inte uthärdar barnets hysteri, att droga ungen med neuroleptika/antihistaminer. Fullkomligt friska barn, som ingenting hellre vill än att sova.

    Hur försvarar ni det, ni som anklagar MIG för övergrepp?

    En mamma skrev i dag. Hon hade intervjuats för en föräldratidning på temat ”Spädbarnstiden – allt annat än ett rosa skimmer”:

    *Jag berättade för journalisten under flera timmar i ett öppenhjärtligt samtal, kantat av 1000 tårar, om första månaderna med förstfödda dottern. Om barnsängsfeber, mjölkstockningar, bröstböld och otaliga antibiotikakurer, om att att vara helt utelämnad till ”experterna” utan att få någon hjälp, om bröstvårtor som inte slutat blöda efter 5 månaders amningshelvete, om ett litet hungrigt flickebarn som skrek konstant av hunger och överlevnadsångest och varken gick upp i vikt eller sov, om ångest och rädsla. Och om räddningen: BARNABOKEN och Standardmodell-inspirerad amning vid 5-månaders ålder, om personlig hjälp från Anna på detta fantastiska forum som hjälpte oss att lära dottern att sova vid 6 månader. Om Annas värme och engagemang, om kärleken till barnen på forumet, om skillnaden med andra barnet (vars ankomst jag först bävade av rädsla för repris) men som i stället blev ett lyckorus på rosa moln tack vara Standardmodellen och Barnaboken.

    Det var ett långt och känslosamt samtal, både jag och journalisten grät. Jag blottade mig.

    Fick läsa texten, som var okej och i det stora hela återgav min historia korrekt om än med mindre känslor. Anna Wahlgren och Barnaboken samt Sova Hela Natten stod med.

    Sen publicerades artikeln nån gång mitt i vår/sommar-stormen med barnläkarnas hätska utfall och FL-mobbens infitration här på forum och ALLT var borta. Den långa artikeln var borta, kvar var en stor ful bild på mig och barnen och en liten notis där Anna Wahlgren inte nämndes överhuvudtaget.

    Var så arg och besviken.*

    • Hej Anna,
      vid sömnsymposiet riktades lika allvarlig kritik mot femminutersmetoden som mot din SHN. Medicinering av barn med sömnsvårigheter diskuterades inte alls – för de allra flesta inom barnhälsovården är det numera ett otänkbart alternativ. Läs gärna den fullständiga rapporten när den kommer så småningom!

  8. … ”för de allra flesta inom barnhälsovården är /medicinering av barn med sömnsvårigheter/ numera ett otänkbart alternativ.”

    Tror du på det själv?

    Välkommen till verkligheten, Lars.

    • Säkert lever vi i olika verkligheter. Jag har själv inte skrivit ut sömnmedel till något enda barn under de senaste 25 åren. Och samtliga de barnläkarkollegor jag talat med har samma uppfattning som jag i den frågan. Men jag vill trots det ge dig rätt: Jag vet att medicinering ändå förekommer på sina håll. Jag är lika mycket emot det som du.
      Så vi är överens när det gäller medicinering. Och vi är överens när det gäller femminutersmetoden. Vackert så!

  9. Hej!

    Det diskuteras hur viktigt är att barnet ligger på rygg och hur oroliga föräldrar skulle bli av att använda andningslarm, men hur ska jag, en vanlig förälder, då känna sig när följande inträffar…

    Mitt barn, 4 månader gammalt, envisas med att vända sig från rygg till mage i sömnen och hon kan inte vända sig tillbaka på rygg. Hon verkar inte vilja det heller, hon sover som en prinsessa på magen. Ska jag då som förälder hela tiden vända henne tillbaka på rygg för att vara säker, helt omöjlig uppgift enligt mig…Förutom de sömnlösa nätterna som ryggläge skapade hos oss, ska jag dessutom ha dåligt samvete över att jag utsätter mitt barn för livsfara…bäst att inte sova alls kanske???

    Det ska bli intressant att höra din åsikt men du kanske vill höra BVC:s kommentar: jahaa, nämen, om hon kan vända sig då är det ingen fara!!!!! Helt chanslöst, 4 månader, kan vända sig BARA åt ett håll och INGEN FARA!!!

    Så, vad är ditt förslag, andningslarm eller inte? Magläge eller vända på henne hela tiden???

    MVH/
    K

  10. Anna Wahlgren rekommenderar magläge från födseln oavsett om barnet sover gott på rygg. Det är mycket oansvarigt med tanke på vad man vet idag.
    Bra att ni tar avstånd, Lars.

  11. Jag får väl rätta mig själv. Du ser helst att barn sover på mage från födseln med larm ellerhur? Du avråder ju inte direkt från magläge trots att man vet att det ökar risken för psd och ja det är oansvarigt enligt min mening.

  12. ”för de allra flesta inom barnhälsovården är /medicinering av barn med sömnsvårigheter/ numera ett otänkbart alternativ.”

    Det tror jag inte Lars. Så sent som förra månaden blev vänner till mig erbjudna medicinering till sin son; och det av en barnläkare på barnkliniken i en skånsk stad. De tackade självklart nej.

  13. Det är så tråkigt att läsa detta angrepp mot Anna Wahlgren och BB samt SHN- ”metoderna”. Varför inte tala med de föräldrar som älskar sina små barn och som aldrig (!) skulle tillämpa något skadligt mot dem? Tala med alla de resultat från verkligheten – och se alla dessa små barn som sover så gott, är så harmoniska.
    Samtidigt är jag inte förvånad, allt som inte är grundat vetenskapligt, oavsett hand-on-hand erfarenhet, förkastas i vårt land. Inte bara inom barnavård.
    Var det inte vetenskapen som kommit fram till de fantastiska slutsatserna att jorden är platt, att neurosedyn var säkert och att akupunktur aldrig skulle in i vårdsubventionen?
    Se där – ungefär vart femtionde år ändrar vetenskapen sig och vänder kappan efter vinden.
    Som exempel kan nämnas vår dotter som helt plötsligt efter att ha sovit gott enligt SHN i flera månader. Hon skrek som om döden var nära en kväll och kaskadkräktes i sin säng av skriket. Jag tog hand om henne och la henne igen och höll en sk solfjäder (som för övrigt också angripits i media som barnamissandel och kränkning). Vår dotter sov efter tio minuter och sov hela långa natten utan minsta uppvak. Hon blev så lugn när mamma höll sina varsamma, mjuka händer som ett skyddande skal över hennes rygg. Detta behövde vi göra endast en gång, nästa kväll la vi henne som vanligt, utan protester med enbart en glad monolog före insomnandet.
    En liten flicka på 8 månader skulle inte somna som en stock, sova gott en hel natt och nästa natt låta sig läggas glatt om inte dessa ”metoder” kändes trygga, lugnande och säkra.
    Eller har jag fel?
    Ni får angripa hur mycket ni vill, vi som vet att detta ger våra barn hälsa och njutning i livet kommer fortsätta tillämpa, förespråka och lära ut en barnavård hämtad rakt från hjärta, medkänsla och enorm erfarenhet.

  14. Rolig diskussion! Välkomna med fler inlägg under ett par dygn till! Torsdag kväll stänger jag den här tråden. Att ”lära ut en barnavård hämtad rakt från hjärta, medkänsla och enorm erfarenhet” (se inlägget från ”Anna” ovan) är något många gör. Jag frånkänner inte Anna Wahlgren det alls. Men jag vet att samma epitet kan användas om flera av de BVC-sjuksköterskor jag arbetat tillsammans med under åren. Och insinuationerna om att vi barnläkare skulle vara helt befriade från empati och förtrogenshetskunskap – nej, jag köper inte det. Att vi dessutom lägger till en dos vetenskap – är det verkligen fel? Jag menar att föräldrar ska ha ett så brett beslutsunderlag som möjligt när de fattar sina beslut om hur de ska ta hand om sina barn. Om det är så att 100 barn kan räddas till livet varje år genom att spädbarnen läggs på rygg – då tycker jag faktiskt föräldrar ska ha rätt att få veta det. Om andningslarmen fortfarande är opålitliga (se skrivelsen från BLF och Sveriges barnsjuksköterskor) tycker jag föräldrar ska ha rätt att få veta det också.
    Jag menar att det finns mycket bättre sätt att hjälpa familjer med barn med sömnsvårigheter än att använda medicinering, 5-minutersmetod eller SHN-metod, som samtliga kan innebära både risker och en kränkning av barnet. Lars Palm, Toni Reuter och Åsa Bexelius visade på olika framgångsvägar under symposiet. Läs gärna rapporten när den kommer!

  15. Käre Lars,

    ”Jag menar att det finns mycket bättre sätt att hjälpa familjer med barn med sömnsvårigheter än att använda medicinering, 5-minutersmetod eller SHN-metod.”

    Vilka då?

    I föräldrars barnavård – liksom med små barn – kan man inte bara säga NEJ, detta är FEL, så här ska man INTE göra. Man måste visa på en god väg också, en väg ut, en konstruktiv väg, en som säger JA, gör så HÄR, detta är RÄTTm så HÄR blir det BRA!

    Det ska bli intressant att se vad BVC har att rekommendera i fortsättningen, på era direktiv. Eckerberg är ute i kylan, Louise Hallin likaså, Theralen med (och SHN givetvis). Så vad har ni att komma med i stället?

    Och ta gärna en titt på länken och frågorna om underlaget för ”vetenskapen” vad gäller andningslarm. Helt bisarrt, kvider varje sunt förnuft.

  16. Hej Lars!

    Jag har följt den här debatten som jag tycker är mycket intressant.

    Jag har två frågor som jag länge funderat över och kanske du kan hjälpa mig att besvara dem.

    1. Jag har tre barn varav två föddes för tidigt och fick ligga på neonatal. Där sov de båda två på mage med larm. Är det allmänt så, och varför läggs dessa prematura barn på mage om det ökar risken för att dö i PDS?

    2. Idag dör det i Sverige fortfarande 20-30 barn per år i PDS. Jag antar att huvuddelen av dessa barn legat på rygg. Ryggläge är ju uppenbart inte 100% säkert. Skulle inte några av dessa barn kunnat räddats om de haft andningslarm?

    • Hej Ida,
      den första frågan tycker jag du ska ställa direkt till överläkaren på den neonatalavdelning där dina barn låg, så får du ett auktoritativt besked. Jag är själv inte neonatolog, men den information jag fått från mina kollegor är att man vid övervakning av prematurer numera aldrig använder enbart andningslarm, eftersom de visat sig vara otillfötlitliga.
      Din andra fråga: Du menar att rekommendationen borde vara att alla spädbarn ska ligga på rygg och DESSUTOM ha andningslarm, trots att de inte är tillförlitliga? Ja, det är kanske möjligt att något eller några barn till skulle kunna räddas så, jag vet faktiskt inte det. I framtiden kan man säkert tänka sig att mer avancerad och mer tillförlitlig larmutrustning, där också andra kroppsfunktioner registreras, blir billigare och möjlig att installera i hemmen. Så då kanske alla barn ska vara uppkopplade för säkerhets skull, med larmcentral i föräldrarnas sovrum. Och alla över 40 – också vuxna dör ju på natten. Frågan är väl hur mycket elektronik vi ska omge oss med. Och om vi verkligen blir lugnare av den.

  17. Tassmetoden och babywhisper är två jättebra sömnmetoder som är betydligt mer respektfulla mot barnet än 5mm och SHN.

  18. Det finns andra ”sömnmetoder” som på ett medkännande sätt sätter rutiner och ramar kring småbarns sömn. Ett exempel är ju NoCrySleepSolution (minns inte vad den kallas på svenska).

    Fördelen med att fokus flyttas från 5mm och SHN är, som jag ser det, att fler olika sätt att änka kring sina barns sömn kommer fram.

    Fast det viktigaste för mig är att vi slutar att problematisera spädbarns naturliga sömnbeteende. Att vi tar ett steg tillbaka och slutar sätta våra vuxna förväntningar och önskningar på barnen. Att vi lär oss leva med spädbarnens sömn och inte ändrar på sådant som egentligen funkar bara för att det ska bli så som vi tror det ska vara.

  19. En ”Stolt far” skrev så här i en kommentar till min novemberkrönika, när den publicerades på Newsmill:

    *Även läkare håller med om att magläget är bättre för sömn, andning och matsmältning. När vår dotter låg på Danderyds sjukhus i två veckor efter födseln fick vi lära oss av samtliga barnläkare att magläget var bättre för sömnen, matsmältningen och underlättade andningen för små barn. Samtliga barn där låg på mage med andningsövervakning vilket vi också skulle få med oss hem.

    När vi skulle åka hem fick vi veta att magläget var förbjudet pga psd, vilket kändes lite olustigt då andningen varit hennes problem från början och magläget uppenbarligen var bättre.

    Andningslarmet sade de plötsligt att vi inte skulle ha längre. På frågan varför sade de ”Det gör er bara oroliga”. Det sket jag högaktningsfullt i och skaffade ett då det inte på något sätt gör mig oroligare. Tvärt om.

    Senare på en barnkurs fick vi veta från sjukhuspersonalen att andningslarm inte var att rekommendera då det bara gör oss oroliga. Jag känner ingen som blir orolig av sitt andningslarm. Varför hävdar de det? När jag frågade det kom det geniala motargumentet från dem – ”Vad ska du göra om du har andningslarm och barnet dör ändå?”.
    Visst – ifrågasätt aldrig auktoriteter.*

    Detta lilla barn var och är mitt barnbarn. Sedan 3,5 månaders ålder har hon sovit 12 timmar natt, kl 7-7, sammanhängande, utan minsta avbrott, natt efter natt.

    Det är ingen som har tvingat henne till det, precis. Små barn, precis som alla andra människor av kött och blod, behöver sova på nätterna och vill det. Vi vill alla kunna sova i lugn och ro. Barn är inget undantag.

    Jag vet hur man hjälper dem till det, om och när de behöver hjälp – inte stjälper.

    Det är dags för självrannsakan, Lars. Et consortes.

  20. Ja, det är kanske möjligt att något eller några barn till skulle kunna räddas så, jag vet faktiskt inte det.”

    Det vore väl ett intressant forskningsområde, tycker jag som tröttnat på de ibland ologiska resonemangen.

    ”I framtiden kan man säkert tänka sig att mer avancerad och mer tillförlitlig larmutrustning, där också andra kroppsfunktioner registreras, blir billigare och möjlig att installera i hemmen. Så då kanske alla barn ska vara uppkopplade för säkerhets skull, med larmcentral i föräldrarnas sovrum. Och alla över 40 – också vuxna dör ju på natten. Frågan är väl hur mycket elektronik vi ska omge oss med. Och om vi verkligen blir lugnare av den.”

    För de föräldrar som mist ett barn i PSD känns nog inte det här resonemanget särskilt tillfredsställande, inte heller den raljerande tonen. Dagens larm är otroligt enkla att använda. En platta under madrassen och en liten dosa att fästa på sängen. Ett litet tryck på knappen efter läggning. För mig är det obegripligt att välja bort de hjälpmedel som finns och som uppenbarligen till och med används på sjukhus.

    Varför skulle jag behöva avrådas från att göra det jag kan för att det otänkbara inte ska ske? Är inte det att omyndigförklara Sveriges föräldrar?

    Ska man ha en så lättvindig inställning till säkerhetsfrågor runt PSD kan man använda samma resonemang kring ryggläget. ”Klart att det dör barn på mage, hur många vet inte jag, men frågan är hur lugna vi blir av att vända dem på rygg.”

    Barn dör i PSD även på rygg. Ryggläget förbättrar prognosen men magläget är inte hela förklaringen till PSD.

    Forkarna får gärna fortsätta söka svaret på PSD-gåtan men jag har inte tid att vänta, jag är småbarnsförälder nu. Så jag lägger min bebis på mage av sömnbefrämjande orsaker och med larm av PSD-preventiva dito. Varje förälder måste till slut samla information, iaktta verkligheten (dvs barnet) och sedan fatta beslut från sitt eget hjärta och sin egen tankeförmåga.

    Det vore skönt om vi slapp bli omyndigförklarade från höger och vänster.

  21. Det känns som omyndigförklaring av föräldrar.
    Föräldrar är väl kapabla att hantera andningslarm. På neontalavdelningar använder de sig visst av andningslarm.
    Som någon påpekade vänder sig ju faktiskt barn själva rätt snart i sömnen. Är det inte då en form av kränkning att springa och vända dem rätt hela tiden?
    Skulle man själv vilja bli vänd på hela tiden?

  22. Nu börjar den här diskussionen gå på rundgång – samma argument upprepas gång på gång, och jag väljer därför att redan nu stänga den här tråden för vidare diskussion.
    Jag har klargjort min inställning. Jag menar att det mot bakgrund av den kunskap som finns idag är ansvarslöst att rekommendera att spädbarn ska sova på mage. Föräldrar har rätt att veta vilka risker som finns och att andningslarmen är otillförlitliga. Att informera om den kunskap som finns är inte att omyndigförklara, tvärtom. Sedan må var och en fatta sina egna beslut.
    Och självrannsakan är alltid bra. För alla.

Kommentarer inaktiverade.