Älska, bekräfta och berömma – hur svårt får det bli?

Idag har beröm av barn diskuterats, först i Gomorron Sverige och sedan i Aktuellt. Bakgrunden är forskning som sedan en tid pågått vid Stanford University och University of Chicago. Studierna (du kan läsa en av dem här) har visat att barn som regelmässigt får snabbt beröm för saker de faktiskt uträttat blir mer motiverade att ta itu med nya utmaningar än barn som får ett mer diffust beröm för att de är duktiga i största allmänhet. För att uttrycka det enkelt: Det är bättre att säga ”Bra jobbat!” än ”Så duktig du är!”

Så är det säkert för det enskilda barnet. Men det gäller att hålla koll på några saker till, Växa inte lydanågot som tyvärr aldrig riktigt kom upp i de korta samtalen i TV-sändningarna.

Om barn beröms för prestationer måste det ske utifrån de förutsättningar som varje barn faktiskt har. I en miljö med standardiserade krav, som i skolan eller i ett fotbollslag, finns stor risk att berömmet blir kraftigt snedfördelat. I praktiken blir det så att de ”duktigaste” får merparten av berömmet för att de presterar bättre. Och då kan de som presterar sämre, och därför får mindre beröm, efter hand tappa alla motivation. Som skolläkare har jag träffat många sådana oberömda barn och vet vad det kan ställa till med.

Budskapet att man inte ska berömma ett barn bara för att det är som det är får inte förväxlas med det alldeles nödvändiga budskapet att barnet duger som det är. Alla barn (och kanske alla vuxna också) behöver då och då få höra: ”Jag gläds med dig i dina framgångar. Men en sak ska du veta: Alldeles oberoende av om du lyckas eller inte är du lika dyrbar för mig ändå. För att du finns och för att jag tycker så mycket om dig.”

Beröm på rätt sätt kan öka självförtroende och motivation. Men för att stärka självkänslan behövs bekräftelse och kärlek. Visst behöver vi duktiga människor som tar för sig och presterar. Men lika mycket behöver vi människor som mår bra och delar med sig.

 

 

2 kommentarer

  1. Jag kan se en fara med att berömma för mycket, om ett barn hela tiden blir berömt och därmed också bedömt, tror det till slut att det måste prestera för att duga. Jag tor mer på att bekräfta, jag ser dig, det ser ut som om du tycker det här är härligt mm. Sen kan man förstås också berömma ibland men fokus tror jag i högre grad ska ligga på att stärka självkänslan.
    Tack för ,ånga kloka tankar!
    Mari

  2. Elisabeth Öhman

    13 februari, 2013 at 09:23

    Bra att du tar upp att vi behöver få känna att vi är älskade precis som vi är oavsett om vi ”lyckas” i det vi gör eller inte. Tänkte på det när jag såg nyheterna. Barn, och vi alla, behöver känna oss älskade och känna att vi duger. Allt annat kan man rätta till, lära sig, studera, öva osv…men känslan att duga som man är gör det möjligt att älska sig själv och det är den absoluta grunden för människor för att vara lycklig (tror jag).

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Lars H Gustafsson

Tema av Anders NorenUpp ↑