Skapande skola

Anna i landetNär regeringen i veckan som gick presenterade sina nya förslag till hur skolans kris ska lösas (läs om de tre förslagen här) mumlades det okej från många håll. Den ende som tydligt reserverade sig var Gustav Fridolin. Han var tveksam till värdet av att göra om förskoleklassen till en ny årskurs 1 i ett sammanhållet lågstadium.

Det som bekymrar mig är att diskussionen till så stor del handlar om form och så litet om pedagogik. De flesta sexåringar är redan idag i en verksamhet inom skolan. Frågan är vad vi kommer att erbjuda dem. När man lyssnar på Jan Björklund får man intrycket att nu mer tid och kraft ska läggas på att lära barnen läsa och räkna. Det behöver inte vara fel. Men om det leder till att våra sexåringar nu får mindre tid för lek, rörelse, musik, bild och drama – då är vi riktigt illa ute. Barn behöver aktivt stöd från skolans sida inte bara för sin kognitiva utveckling utan också för sin emotionella och kreativa om de senare ska kunna ta sig an de stora utmaningar som väntar dem.

Jag tänker på det när jag läser Jan Bahlenbergs nya Anna i landet av bilder. Det är något så ovanligt som en bilderbok om barns bildutveckling, utformad med humor, charm och konstfullhet. Bahlenbergs syn på pedagogik är starkt inspirerad av Reggio Emilia, Celestin Freinet och Carlo Derkert. Den känns som en välgörande och uppfriskande kontrast mot den ”katederpedagogik” som nu förespråkas, inte minst från en del politikers sida.

Så låt oss tala pedagogik igen! Vill vi något mer med våra barn än att de ska platsa på PISA:s rankinglista?

4 kommentarer

  1. Fridolin är en klok ung man. Låt barn vara barn och det mycket längre än till åk 1, 2 och 3.

  2. Tack för ditt inlägg! Det får mig att tänka på följande fantastiska klipp: http://www.ted.com/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html Mvh, Karin

    • larsh

      19 januari, 2014 at 06:28

      Tack Karin, Ken Robinson är verkligen värd att lyssna på. Såg förresten att detta TED-talk är svensktextat – bra för den som drar sig för att lyssna till föredrag på engelska. /Lars

  3. Du formulerar det jag själv skulle vilja kunna formulera. Jag tänker så här: Är det en beundran för den teoretiska kunskapen som så starkt odlas vid våra universitet, är det den som sätter sina spår i all utbildning. När jag började min akademiska lärargärning hade jag ”bara” tillgång till den erfarenhet jag fått i umgänget med barn i åldrarna 10 -12 år. Vi umgicks i ett klassrum 30 tim/veckan. Jag gav det jag kunde. Jag lärde av barnen. På inst för specialpedagogik fick jag umgås med studenter 26 tim /veckan. Ett möte ansikte mot ansikte. När jag slutade hade umgänget krymt till ca 7tim/veckan. Resterande tid skulle användas till att besvara papper som sänts till mig via dator om tankar tänkta från inlästa böcker. Hur lär man sig hantera konflikter i skolmiljön på det viset. Nu har akademismen till och med krupit ner i förskolan med lektioner i stället för att hjälpa barn att se hur världen gestaltar sig i natur och samhälle. Jag blir irriterad.

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Lars H Gustafsson

Tema av Anders NorenUpp ↑