Leva tillsammans

I slutet av maj cyklade jag under mina tonår från Ultuna upp längs Fyrisån, över Vindbron till20140427_134229 Kungsängen. Där blev jag stående i stum beundran inför alla de tusentals och åter tusentals kungsängsliljor som växte där, de flesta lila men också många vita. Kungsängsliljan (Fritillaria meleagris) infördes på 1600-talet av Olof Rudbek d.ä. till Botaniska trädgården i Uppsala. Därifrån spridde den sig snabbt ned till de sanka ängarna öster om Fyrisån. En utländsk blomma – nu Upplands nationalblomma. Så kan det gå.

Bilden är tagen i Botan i Lund idag. Jag tänkte på kungsängsliljan när jag senare på eftermiddagen hörde den tänkvärda P1-dokumentären om Soran Ismail och hans kafésamtal med Linus Bylund från Sverigedemokraterna. Sorans öppenhet och vilja till dialog är värd all respekt. Lyssna på programmet här!

The Philosophy of PlayJag har just läst antologin The Philosophy of Play. Ett av bokens mest intressant kapitel är skrivet av den amerikanska filosofen Monica Vilhauer. Hon tycker sig se allt fler exempel på hur verkliga samtal ersätts med låsta attityder, ovilja att lyssna, polarisering och antingen tystnad eller hetsiga debatter. Vår uppgift måste vara att nu öppna dialogen på nytt och utforma en etik för meningsfulla samtal, säger Vilhauer. Och då behövs ”en breddad och fördjupad lekens etik.” Eftersom hon menar att verkliga samtal förutsätter ett lekfullt sinnelag med förmåga till öppenhet och improvisation. Just som hos Soran Ismail.

 

Kungsängsliljans historia är värd att begrunda. Och magnoliaträdet i Sankt Lars-parken värt att betrakta. Översållat av blommor just nu, rödlila i halva trädet, vita i andra halvan. Samma stam.

20140427_190243

1 kommentar

  1. Underbart vackert, kan ju tro man är i himlen.

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Lars H Gustafsson

Tema av Anders NorenUpp ↑