Den gamle doktorn

När jag nu förnyar min blogg har jag gett den underrubriken ”en gammal doktors fundror”.

Det där med att bli gammal skrev jag om i föregående inlägg, och det är ett tema jagJanusz_Korczak kanske återkommer till ibland. Men ”en gammal doktor”? Jovisst, jag är ju doktor, barnläkare till och med. Men i år har det gått tio år sedan jag arbetade kliniskt som läkare. Och det här yrket kräver en hantverksskicklighet som snabbt går förlorad om den inte upprätthålls. Därför tackar jag numera nej till att hoppa in som doktor igen, och jag svarar inte längre på brev där någon ber om mina råd om enskilda barn.

Så visst är jag en gammal doktor. Men ni som känner mig förstår att det också handlar om en blinkning till en av mina stora inspirationskällor, den polske barnläkaren och pedagogen Janusz Korczak (1878 – 1942). Det räcker med att ni skriver in ”Korczak” i sökrutan här uppe till höger så ser ni att jag återkommit till denne man i ett flertal tidigare inlägg.

Janusz Korczak var av judiskt ursprung och också författare till ett antal böcker om barn – och även för barn. Bland de förra håller jag nog Barnets rätt till respekt och kanske Ensam med Gud allra högst, bland de senare Lille Kung Mattias. Korczak hade också ett stående program i polska radion, där han svarade på frågor om barnuppfostran. Det var i de sammanhangen han kallade sig ”Den gamle doktorn” trots att han bara fick bli 64 år gammal. Han var nämligen föreståndare för två barnhem i Warszawa, ett för kristna barn och ett för judiska. Det senare hamnade så småningom i det judiska ghettot, och när ghettot tömdes i början av augusti 1942 fördes barnhemsbarnen tillsammans med Korczak och övrig personal till dödslägret Treblinka, där de genast gasades ihjäl.

24566050zJag var tre månader gammal när detta hände, men det var inte förrän en bit in på 1980-talet som jag lärde känna Korczak i samband med att ett par av hans böcker översattes till svenska. Sedan dess har han genom sina texter fått fungera som ett slags mentor för mig. I boken Upptäcka livet (Norstedts 1996) utnämnde jag honom till en av mina ledsagare. Boken översattes till tyska (se bilden till vänster) och fick år 1998 polska IBBY:s Janusz Korczak-pris (IBBY står för International Board on Books for Young People). Det ledde till att jag året därpå tillsammans med min son Linde, då fjorton år gammal, fick göra en resa till Warszawa, där vi vandrade i Korczaks fotspår. Resan ut till Treblinka kommer ingen av oss att glömma. Jag har skrivit om den i Se barnet, se dig själv (Norstedts 2004). Också i boken Relationsrevolutionen (Norstedts 2016) finns ett långt avsnitt om Korczak.

Korczakpriset är nog ett av de finaste priser jag fått. Det delades ut endast under åren 1979 – 2000 och skulle då gå till en bok skriven antingen för barn eller om barn. Boken skulle förutom sina konstnärliga kvaliteter vara bärare av samma humanistiska anda som Korczak stod för. Den första pristagaren var Astrid Lindgren för Bröderna Lejonhjärta. Ytterligare två svenskar har fått priset: Mats Wahl för Vinterviken och Annika Thor för En ö i havet.

Janusz Korczak var en unik människa. Jag kan inte på något sätt jämföra mig med honom. Men jag ser mig som en av hans efterföljare. Vi är fler. Min barnläkarkollega Carl Lindgren har till exempel så sent som 2015 skrivit en alldeles utmärkt artikel om Korczak i Läkartidningen. Den kan du läsa här.