Och ändå kommer våren

Måryd backsippor 2 20170411

Idag gick det inte längre. Jag klarade inte av att leva i den våldsbubbla som vi hamnat i. Inte nog med det vansinniga terrordådet i Stockholm. Alla dessa åsikter, alla höga röster. Allt hat som gror. Var finns hoppet? Kanske i tystnaden, i leendena vi möter varandra med på gångvägen och i butiken.

Vi åker ut till Måryd och går den vända vi brukar göra varje vår. Backsipporna kryper upp ur fjolårsgräset. Och nere vid bäcken har de första gullvivorna vågat sig fram. Vi sätter oss i gräset och lyssnar på alla ljud. Vinden i trädkronorna, den porlande bäcken, en hund som skäller, låga röster från två kvinnor som går förbi.

När vi kommit hem och fått vårt trekaffe går jag till förskolan och hämtar min dotterdotter. Hon frågar om jag mött någon som blivit påkörd av en lastbil. ”Du är ju doktor”, säger hon. Vi går hemåt i sakta mak. Hon klättrar högst upp i en klätterställning på gården. Sen går vi in, dricker juice och spelar fiol. Som livet. Som våren.

Måryd gullvivor 20170411