Ärligt talat – visst finns hopp!

Veckan som gått har för mig handlat om hur vi ska kunna behålla vårt hopp i en tid med många mörka moln på himlen. Min bror Bengt har varit på besök. I onsdags hade vi ett samtal på Domkyrkoforum här i Lund på temat Världens barn och himlens stjärnor. Bengt och jag har genom åren hunnit prata om det mesta, men det här var faktiskt första gången som vi gjorde det offentligt. Det blev en lyckad kväll, tycker jag – och till det bidrog i allra högsta grad Stella Wallberg och Tekla Nilsson med sitt klarinettspel! Att se och lyssna till dem – vem kan göra det utan att repa mod på nytt?

Kvällen därpå ledde jag ett samtal i Västerkyrkan där Bengt och prästen Ulrica Fritzson medverkade. Temat var: Ärligt talat – finns det hopp? Om den paradoxala verkligheten och det konkreta hoppet. Samtalet pendlade mellan Bengts oro för att vi inte tar klimathotet på allvar och Ulricas erfarenheter av försoningsarbete. Ett allvarligt tema, men båda pekade på hoppets möjlighet. Under förutsättning att vi vågar se verkligheten som den är.

Och igår talade jag på Världskulturmuséet i Göteborg vid en temadag anordnad av Rosengrenska stiftelsen. Många av åhörarna är starkt engagerade i arbetet för och med barn på flykt. Och med den verkligheten som utgångspunkt reflekterade jag över hoppets möjlighet. Talet kan laddas ner via länken nedan.

Ärligt talat – visst finns hopp!