En orgel med mycket att berätta

20170722_173453

En lördagskväll mitt i juli lånar jag Gunnels bil och kör till Torrlösa, en liten by nära Svalöv. Mitt i byn ligger den mäktiga kyrka som syns på bilden här ovan. Kyrkan uppfördes i mitten av 1800-talet efter ritningar av professor C.G. Brunius i Lund, känd för sitt arbete med att restaurera Lunds domkyrka. Och lite av katedralkänsla finns också i den här bykyrkan på skånska landsbygden!

Jag är här för att lyssna på musik inom ramen för Skånes orgelveckor. Men den musikaliska höjdpunkten den här kvällen är tenoren Johan Sandbergs framförande av Seven Songs from ”The Pilgrim’s Progress” av den brittiske komponisten Ralph Vaughan Williams och med Lars-Åke Norlander vid flygeln. Den senare hade dessförinnan inlett konserten med ett par kortare orgelverk av Diderik Buxtehude. Men för mig hade det gärna fått vara mer. För jag är här i första hand för orgelns och Buxtehudes skull. I Sverige finns många hörvärda orglar, men frågan är om inte den här är en av de allra märkligaste.

20170722_174130

Den första versionen av orgeln är från 1580 eller åren däromkring. Den stod då på en sidoläktare i Mariakyrkan i Helsingborg. Dit kom 1633 den tyske organisten Johannes Buxtehude från Oldesloe nära Hamburg. Johannes var inte nöjd med den gamla orgeln, och 1641 fick han inviga en ny, byggd av Johann Lorentz från Köpenhamn. Ett antal pipor och en del annat material från den gamla orgeln kom då till användning – riktigt hur mycket är inte känt.

Johannes Buxtehude och hans familj blev kvar i Helsingborg i tolv år. Två döttrar fanns redan när Diderik föddes 1637. 1645 fick Johannes en ny tjänst i Olaikyrkan i Helsingör (nuvarande domkyrkan). Där växte Diderik och hans syskon upp,och snart stod det klart för alla att Diderik hade en ovanlig musikbegåvning. Efter att från början ha undervisats av pappa Johannes fick han sedan gå i lära hos flera andra organister i Danmark och troligen också i norra Tyskland.

1657 fick Diderik vid bara 20 års ålder tjänsten som organist i Mariakyrkan i Helsingborg, alltså samma tjänst som pappan lämnat tolv år tidigare. Här fick han nu spela på samma orgel. Och likt sin pappa ville han snart renovera och modernisera den. Han lyckades precis få församlingen med på det – då han plötsligt fick en ny tjänst i Helsingör, i Mariakyrkan som ligger bara ett par hundra meter från Olaikyrkan där pappa Johannes spelade.

Orgeln i Helsingborg var färdigrenoverad 1662, och då fick Diderik komma tillbaka för att inspektera och provspela. Men han flyttade aldrig tillbaka till Helsingborg. Istället blev han 1668 organist i Mariakyrkan i Lübeck – alltså den tredje Mariakyrkan för Dideriks del! Där blev han kvar till sin död 1707.

Men vad hände då med den orgel i Helsingborg som både Diderik och hans pappa Johannes var så väl förtrogna med? Den gick skiftande öden till mötes. Ett riktigt lågvattenmärke för orgelns del nåddes 1693, då den dåvarande organisten hamnade på obestånd och rymde från sin tjänst efter att först ha plockat bort ett stort antal orgelpipor som han sålde som skrot. Orgeln renoverades på nytt, men i samband med en ombyggnad av Mariakyrkan bestämde man sig för att satsa på en större och modernare orgel, och den gamla såldes 1849 för 600 riksdaler hit till Torrlösa församling. Den forslades hit i nedmonterat skick med hjälp av häst och vagn.

I Torrlösa har man varit rädd om den gamla orgeln. Den byggdes upp igen i renoverat skick i den nya kyrkan. 1961 gjordes så på nytt en genomgripande restaurering med hjälp av den danska orgelfirman Frobenius. Målet var att behålla inte bara fasaden utan också så många gamla pipor som möjligt för att barockklangen skulle bevaras – men samtidigt uppdatera orgeln så att den motsvarar de krav man har på ett fungerande instrument idag. Det så kallade ryggpositivet är till exempel nytt – se bilden ovan!

När jag ikväll hör Lars-Åke Norlander spela Buxtehudes toccata i d-moll tänker jag på hur roligt och intressant det skulle vara att få göra en längre intervju med den här orgeln om alla de organister, orgelbyggare och kyrkorådsledamöter den fått tampas med genom åren! Strongt att ändå stå här i all sin glans. Visst kan man ana ett leende på läpparna!