Brun flicka drömmer

20180528_184630

Det var stor fest i Stockholms konserthus igår kväll då Jaqueline Woodson fick ta emot årets ALMA-pris ur kronprinsessan Victorias hand. Till höger om dem på bilden syns Alice Bah Kuhnke, vår kulturminister, och programledaren Navid Moniri. Janice sjöng och det hölls flera utmärkta tal. I en klass för sig stod ändå Jaqueline Woodsons eget tacktal som var både humoristiskt och tänkvärt. Hon uttryckte oro över utvecklingen i USA. Men främst var talet en stark plädering för varje barns rätt till fantasi, god litteratur och eget skapande. Och framför allt till ”kindness”, ett ord som hon återkom till flera gånger. Världen behöver mer ”kindness” nu, och vi har alla ett ansvar för att bidra till den.

Jag vet få författare som så självklart gestaltar ett barnperspektiv som Jaqueline Woodson . På ett enkelt, okonstlat språk, utan att någonsin bli trivial, uttrycker hon tankar och känslor som varje barn, men också varje vuxen, kan känna igen sig i. Om vi nu inte blivit så deformerade i vårt vuxenblivande att vi helt tappat kontakt med det barn vi var en gång.

Inför prisutdelningen läste jag Jaqueline Woodsons kanske mest uppmärksammade Brow Girl Dreamingbok, Brown Girl Dreaming. Det är nog en av mina starkaste läsupplevelser på mycket länge. Boken är en självbiografisk berättelse om Jaquelines uppväxt i Ohio, South Carolina och New York och består av en lång rad korta berättelser, ofta i poetisk form. Raka, finurliga, ibland gripande – men med en humoristisk distans som gör att de går rakt in. Det är ingen okomplicerad barndom hon skildrar. Men det milt försonande ljus som lyser mellan raderna gör att jag som läsare inte kommer undan den udd och vrede som också finns här. Mest berörd blir jag över berättelsen om Jaquelines långa kamp för att finna ett personligt språk och en egen tro. Den ”trosbekännelse” som finns i slutet av boken sammanfattar det mesta.

Brun flicka drömmerJag läste boken på engelska, men i den kasse som delades ut vid utgången låg den nyss utkomna svenska utgåvan, Brun flicka drömmer, i översättning av Athena Farrokhzad och utgiven av Natur & Kultur. På tågresan tillbaka till Lund läste jag valda delar av den utgåvan. Det ser ut att vara en utmärkt översättning, som fint fångar den speciella stämning som finns i boken.

 

Brun flicka drömmer får bli mitt sommarläsningstips. För läsning på egen hand. Eller varför inte som högläsningsbok i familjer med barn från mellanåldrarna och uppåt!