Idag sändes det andra programmet i radions dokumentärserie Kris i skolan? I programmen jämförs en rad uttalanden som utbildningsminister Jan Björklund fällt om den svenska skolan med de forskarrapporter han samtidigt hänvisat till. Genomgången är skoningslös: På punkt efter punkt visar det sig att Björklund citerat forskningsresultaten på ett grovt vilseledande sätt. Har har systematiskt valt resultat som talar till den svenska skolans nackdel men tigit om de långt fler studier som givit en i stort sett positiv bild. Vad värre är: Han har dessutom förvanskat och överdrivit resultaten i de undersökningar har citerat.

Men det som oroar en gammal forskare mest är nog ändå det försök till försvar Björklund nu kommit med, till exempel på Folkpartiets hemsida. I stället för att erkänna att han i stridens hetta begått att antal grova misstag gör han nu om samma fel, redovisar ett nytt mycket vinklat urval av resultat som passar hans teser och tiger om dem som motsäger honom. I intervjuer i radion ursäktar han sig med att han som politiker velat fästa uppmärksamhet på problemen, alltså att ändamålet helgat medlen. Det är faktiskt rätt ynkligt.

Jan Björklund säger sig vara emot ”flumskolan”. Men säkert utan att avse det har han nu själv givit flumpedagogiken ett ansikte. Han vill att barn ska lära sig läsa. Men att förstå vad man läser och rätt kunna återge innehållet i en text tycks inte vara viktigt. Han vill att barn ska lära sig räkna. Men att räkna rätt och att korrekt återge innehållet i tabeller och figurer är det inte så noga med. Det viktiga är tyckandet. Bara man tycker någonting tillräckligt starkt kan man tona ned det där med fakta och sanning. Och det är väl just ett sådant lösligt och relativistiskt förhållningssätt till verklig kunskap som utmärker flumpedagogen.

Det blir därför lite förvirrande att Björklund och hans kollegor samtidigt säger sig värna om forskningen. För visst är vi glada om forskarsamhället får mer medel att röra sig med. Men om man samtidigt säger att man bara tänker ta de forskningsresultat på allvar som stämmer med den egna politiska agendan - vart är vi då på väg? De historiska exempel vi sett på en sådan vetenskapssyn manar knappast till efterföljd.

Tänk vilket fint yrke vi har som läkare - bara man slapp alla dessa patienter!

Det var kursamanuensen på medicinkursen i Uppsala som fällde kommentaren. Och vi unga läkarstudenter som hörde honom den gången blev chockade när vi insåg att han faktiskt menade allvar.

Jag kom att tänka det när jag idag läste en märklig artikel i Dagens Medicin. Den handlar om företaget Liv, som i år öppnat en helt privatfinansierad lättvårdsmottagning i Sollentuna. Visst är det som att plocka russinen ur kakan, säger allmänläkaren Christer Åhlander som arbetar där. Och så tillfogar han något som förtjänar att citeras i sin helhet:

På en vanlig vårdcentral är det betydligt mer tidskrävande patienter, vilket kan upplevas som jobbigt. Du vet, efter några år sitter man upp över huvudet med en massa surdegar som man aldrig blir av med, svårbehandlade halvkroniska patienter som aldrig blir friska. Här på Liv är det mycket nytt blod hela tiden, patienter som är glada och nöjda.

Först Martina, nu Liv. Vi behöver en grundlig diskussion om läkaryrket och våra etiska regler. För övrigt har Christer Åhlander glömt bakandets elementa: Det är surdegen som gör brödet gott, spänstigt och hållbart.

Hösten 2007 blev det klart för alla att ett nytt privatfinansierat barnsjukhus planerades i Stockholm, Barnsjukhuset Martina. I oktober intervjuades jag av internettidningen Föräldrakraft och det ledde till en artikel den 25/10 under rubriken Känd barnläkare tar strid: ”Privata barnsjukhus ökar klyftorna”. Planeringsarbetet har sedan fortsatt i nära samarbete mellan utförare och några inflytelserika politiker. Och nu är det klart: Sjukhuset ska öppna i september 2008, och verksamheten presenteras på sjukhusets egen hemsida.

Sommaren 2008 öppnades så på internet en annan hemsida med rubriken Rikemanssjukhuset Martina. Initiativtagare var Amir Daneshpip och Makan Amani. De startade via hemsidan ett upprop, som man når via en särskilt upprättad blogg. Så här långt har närmare 2000 personer anslutit sig för att protestera mot öppnandet av Martina.

Amir och Makan kontaktade mig. Man förberedde en debattartikel och frågade om jag ville vara med på den. Amir och Makan har en bakgrund inom SSU. Själv har jag ingen partipolitisk anknytning. Men eftersom jag i allt väsentligt delade den kritik som de ville föra fram sa jag OK. Flera representanter för fackförbund och frivilligorganisationer var också med och gav synpunkter på artikelns innehåll. Den publicerades på DN Debatt den 19/8. Den 20/8 var jag inbjuden att debattera frågan med sjukhusets VD, Peter Wasmuth, i radions P1 Morgon - se tidigare blogginlägg.

Dagen därpå, den 20/8, var en signerad ledare införd i Sydsvenskan, skriven av Mats Skogkär och med rubriken Ropen skalla, vårdkö åt alla. I artikeln riktar han skarp kritik mot vad jag sagt i frågan. Jag fick möjlighet att svara, och idag finns min artikel på Sydsvenskans debattsida under rubriken Nej till privatfinansierad vård för barnen. Det är nog den text som tydligast sammanfattar var jag står i den här frågan.

Jag tycker debatten är principiellt viktig. Så jag hoppas att fler vill delta i den och att vi kan föra den utan onödiga sarkasmer och efterslängar.

I närmare 20 år bodde jag och min familj på gården Ljusåker i Balsjö. Byn ligger i Västerbottens inland, sju mil innanför Umeå. Under den här tiden hade jag venia, dvs biskopens fullmakt att predika och leda gudstjänster. Just intill Balsjö ligger Balfors. Här bor Kristina Eriksson, en färgstark person som är verksam som ungdomspastor inom EFS men som också ägnar sig åt konsthantverk på Balfors gård. Tillsammans med Kristina ledde jag under många år annorlunda jullottor i Balfors gamla skola - och sommargudstjänster på Ljusåker. De senare som ett led i en gammal tradition.

Jag bor nu i Lund sedan flera år. Men sommaren 2008 bestämde Kristina och jag oss för att på nytt bjuda in till sommargudstjänst på Ljusåker, den här gången tillsammans med gårdens nuvarande ägare Anders och Anna-Lena. Den 20 juli hängde tunga regnmoln över Ljusåker, och därför hölls gudstjänsten på logen. Ett åttiotal bybor och andra intresserade mötte upp. Kristina och jag brukar turas om att predika. Den här gången var det min tur, och så här sa jag:

Idag är det den nionde söndagen efter trefaldighet, och temat för dagen är Förvaltare. Den handlar om hur viktigt det är att vi tar vara på de gåvor vi fått och tar ansvar för det som vi fått att förvalta. Förr talade man om konsten att förvalta sitt pund, och det talesättet kommer just från de bibeltexter som hör ihop med den här dagen.

Läs mer →

Egentligen är jag i Leipzig av en bestämd anledning: Jag ska lyssna på Bachs h-mollmässa i Thomaskyrkan. Det är en dröm jag haft ända sedan mina ungdomsår, då jag spelade orgel och lärde mig älska Bachs musik. I Thomaskyrkan verkade Bach som kyrkomusiker, och någon gång ville jag komma hit.

Nu, efter en tung vår fylld av oro, trötthet och osäkerhet inför vad som håller på att hända med mitt liv, fick jag chansen. På måfå besökte jag Thomaskyrkans hemsida och såg programmet för årets Bach-festival i juni. Avslutningskonserten bestod just av h-mollmässan med bästa tänkbara besättning. Det gick att boka biljetter på nätet. Nästan allt var slutsålt, men jag fann en restplats nära koret och tog den direkt. Så nu är jag här, vandrar runt i staden, sover på morgnarna, sitter länge på stadens olika kaféer och lyssnar på så mycket musik jag har lust till och orkar med.

Läs mer →

Ursprunglingen publicerad på www.elevhalsan.se den 20 augusti 2008.

”Svenska ungdomar pressade i skolan” är rubriken över en artikel i DN den 25/6. I artikeln presenteras en den WHO-studie som nyligen offentliggjorts och som handlar om ungdomars hälsa i Europa, Canada, USA och Israel. 205 000 ungdomar i åldrarna 11, 13 och 15 år har intervjuats, varav knappt 4 500 kommer från Sverige. Rapporten, Inequalities in young people’s health, innehåller en intressant och nyanserad diskussion om den utveckling vi ser i Europa och vilka konsekvenser den får för ungdomars hälsa och välbefinnande. I centrum står frågan om hur ungdomshälsan hänger ihop med sociala förhållanden. Man varnar för förhastade slutsatser och pekar på behovet av fördjupad forskning.

Därför är det förvånande att se hur studien har redovisats i Sverige. Lösryckta ur sitt sammanhang har enstaka resultat redan använts i den politiska debatten. Ett exempel är den signerade ledare Niklas Ekdal i DN skrivit den 29/6. Han pekar på att 67 procent av de 15-åriga flickorna i Sverige känner sig stressade i skolan, medan 11-åringarna sällan gör det och fortsätter: ”Kraven slår till över en natt och de hänger ihop med betygen. Allt talar för att de borde introduceras tidigare, för att mildra chocken på högstadiet.”

Läs mer →

Läkartidningen publicerade i dagarna en intervju med mig. Den finns att läsa i sin helhet på tidningens hemsida.

Andra går kanske i terapi eller får handledning, men jag skriver, förklarar han när han bjuder på kaffe, macka och tranbärssylt i köket till ett av miljonprogrammets radhus i Lund, där han och barnen bor sedan några år. Tranbärssylten kommer från lokala bagaren som kallar produkten »fjällvandring« - omöjlig för hedersnorrlänningen och fjällälskaren Lars H Gustafsson att gå förbi utan att köpa en burk