Så är jag hemma igen efter några intensiva dagar på bokmässan. Utbudet är gigantiskt och det är bara möjligt att återge ett axplock av mina egna upplevelser.

Ett viktigt tema under bokmässan var migration. På bilden ovan ses Erik de la Reguera (i mitten), aktuell med Gränsbrytarna, när han redan på torsdagen diskuterade frågan på DN:s scen tillsammans med Lennart Pehrson (till höger), som just kommit ut med Den nya världen: utvandringen till Amerika. Samtalsledare var Björn Wiman.

En spännande uppföljning på detta tema, men från helt andra utgångspunkter, kom på fredagen då Theodor Kallifatides under Rakel Chukris ledning samtalade med Pooneh Rohi. Kallifatides nu aktuella bok, Med sina läppars svalka, handlar om Elena som kom till Sverige efter andra världskriget, medan Pooneh Rohi i sin kritikerrosade debutroman Araben, berättar om hur olika tillvaron kan te sig för dem som kommit till Sverige från Iran. Det blev ett spännande samtal, och jag fick lust att läsa båda böckerna. Inte minst blev jag nyfiken på Pooneh Rohis bok - det korta avsnitt hon läste ur boken var nästan omtumlande starkt.

Det är utmärkt att frågorna om migration nu blir belysta från flera håll. Jag tror, precis som Erik, att de kommer att höra till våra verkliga ödesfrågor under de närmaste decennierna. Det är viktigt att vi lyssnar noga på vad migranterna själva har att berätta, och att vi sedan vågar tänka nytt!

Ett annat tema, som jag själv fick återkomma till vid flera tillfällen, rörde frågorna om liv och död. På lördagen deltog jag i ett välbesökt seminarium med titeln Kan man vara förberedd inför döden? Jag fick där på nytt samtala med Owe Wikström, men nu också med Annika Koldenius, vars bok Vi var alltid beredda jag skrivit om i ett tidigare inlägg - se här. Det kändes som ett bra samtal, där vi fick tid att både lyssna till varandra och berätta en del om hur vi tänker. En stor sel av äran i så fall tillkommer Anna Lindman, som ledde seminariet på ett både följsamt och lagom auktoritativt sätt. Seminariet sändes direkt på Kunskapskanalen och kan ses i efterhand här.

Efter seminariet blev jag visad till ett bord, där jag skulle signera böcker. Alldeles intill mig satt en av mina favoritförfattare, David Grossman, vars bok På flykt från ett sorgebud gjorde ett djupt intryck på mig när den kom på svenska 2011 (och som jag för övrigt skrivit om här). Nu var Grossman här för att lansera sin nya bok Fallen ur tiden. Båda böckerna handlar om rädslan för att förlora ett barn - och om vad som händer sedan när det ändå sker. David Grossman har själv förlorat en son i Libanon och har, liksom kollegan Amos Oz, engagerat sig för fredsrörelsen i Israel. När vi signerat klart fick vi några minuter tillsammans, och jag fick hans bok med en personlig hälsning som jag sätter stort värde på.

På en liten scen placerad fem meter över golvet fick jag också tillfälle att samtala med Pamela Andersson (se bilden till höger), vars bok Jag ska inte dö idag jag skrivit om här. Samtalet sändes direkt via UR Play och kommer senare att läggas ut på nätet. Det blev ett kort men fint möte med ett rakt och öppet samtal om viktiga frågor.

(Eftersom vi ändå är inne på döden och min bok Det blå arkivet vill jag här skjuta in att dagens Filosofiska rummet i radions P1 också handlade om boken och de frågor som den tar upp. Jag samtalar i programmet med filosofen Jeanette Emt och programledaren Lars Mogensen. Läs mer om programmet här, där du också kan lyssna på det i sin helhet.)

Jag måste ändå avsluta den här korta tillbakablicken med några rader om det som för mig blev bokmässans höjdpunkt: fredagens seminarium Att bli hel igen - om förlåtelse och försoning med Desmond Tutu och hans dotter Mpho Tutu. De har tidigare tillsammans gett ut boken Om godhet - och varför den gör all skillnad i världen. Och nu har de kommit ut med ett slags fortsättning, Förlåtelse: Den fyrfaldiga vägen till HELANDE FÖR OSS och vår värld. Det var KG Hammar som ledde samtalet, som blev ovanligt levande och faktiskt riktigt intressant, mycket för att KG vågade utmana och problematisera de budskap som finns i boken. Han ställde bland annat frågan om inte försoning ibland både kan och måste vara möjlig utan förlåtelse. Är det inte ett orimligt krav på offret att hon inte bara ska försonas och gå vidare - utan dessutom verkligen förlåta förövaren? Men både far och dotter var obevekliga. Det går aldrig att nå verklig försoning utan förlåtelse. Mpho menade att man ska se förlåtelsen som ett viktigt steg på vägen ut ur offerrollen. Ungefär så här: ”Jag kommer aldrig att glömma det du gjorde mot mig. Men jag förlåter dig nu. För nu lämnar jag det här bakom mig. Jag var ditt offer då, men jag tänker inte vara det längre. Så jag förlåter dig mycket för min egen skull. Se det som chans. Ska vi kunna försonas krävs en del av dig också.”

Det är verkligen ett utmanande budskap. Jag måste få tänka igenom det innan jag riktigt vet var jag står. Så jag läser boken och återkommer!

Första dagen på bokmässan blev intensiv. Jag hann lyssna på ett intressant seminarium om barnets rätt till kultur, där jag främst fäste mig vid ett inlägg av Pernilla Stalfeldt, som kraftfullt underströk att den rätten inte bara ska handla om barnets rätt att få konsumera kultur utan i väl så hög grad om rätten att få vara delaktig och skapande på barnets egna villkor

Tidigt imorgon bitti sätter jag mig på tåget för att åka till Göteborg och Bokmässan. Med mig i ryggsäcken har jag fyra böcker:

Det blå arkivet - liten bok om liv och död. Förstås. Min egen bok, som jag nu får tillfälle att presentera på flera olika scener.

Den dolda dörren: om undran inför döden av Owe Wikström. Boken kom tidigt i våras, och jag har skrivit om den här. Jag kommer på mässan att få möjlighet att samtala med Owe vid två tillfällen om våra böcker, nu först imorgon kl 16.30 på Se Människan-scenen.

Vi var alltid beredda av Annika Koldenius. En naken, stark och mycket personligt skriven bok om sonen Sam, som var svårt sjuk under hela sitt liv och som dog innan han hunnit fylla elva år. Boken har gett mig mycket att tänka på. I första hand som medmänniska - men också som barnläkare. Hur kan vi bäst möta ett barn som Sam - och hur kan vi möta hans syskon och föräldrar för att vara till verkligt stöd och inte göra ont värre? Owe Wikström och jag kommer att samtala med Annika Koldenius vid ett seminarium på lördag kl 11 - ett seminarium som sänds direkt i Kunskapskanalen och som leds av Anna Lindman (som också leder Owes och mitt samtal på Se Människan-scenen).

Jag ska inte dö idag av Pamela Andersson. Liksom Annika Koldenius är Pamela Andersson journalist och bloggare, nu chefredaktör för ToppHälsa. Boken handlar om den kamp Pamela sedan ett par år har fått föra mot sin hjärntumör, som inte varit möjlig att operera bort i sin helhet. Också detta är en stark och berörande bok, om än på ett lite annat sätt. Det är lätt att smittas av författarens obändiga livsvilja, kamplust och - humor. Hon har en ovanlig förmåga att mitt i det värsta hitta en poäng att le åt. Jag kommer att samtala med Pamela Andersson på Utbildningsradions scen på fredag kl 16.45.

Jag ser verkligen fram emot Bokmässan i år. Som alltid ett rikt och varierat program. Jag kommer bara att hinna lyssna på en liten bråkdel och återkommer med spridda intryck efter hand.

Idag fyller jazzgitarristen Johan Norberg 55 år. Grattis!

Johan Norberg kommer från Lycksele och har bland annat gjort sig känd för sina tre folktonsinspirerade skivor Norrland I - III i samarbete med saxofonisten Jonas Knutsson.

En annan av Johan Norbergs spelkompisar är Nisse Landgren - de uppträder ofta som duon Chapter Two. Lyssna gärna till Youtube-klippet nedan! Jag hörde Chapter Two för tre år sedan i samband med Ystads jazzfestival - en ovanligt informell och trivsam konsert. Jag minns hur Johan i ett mellansnack sa ungefär så här: ”Ni fattar inte hur privilegierade vi är. Här står vi och leker medan ni lyssnar. Kan man ha det bättre?” Jag skrev förresten om den konserten här.

På senare tid har de tillsammans på samma lekfulla sätt också närmat sig barockmusiken.

I dagens Sydsvenskan finns en intervju med anledning av Johan Norbergs födelsedag. Där berättar han bland annat om sin glädje över att vara tillsammans med sina barn:

En dag med barnen är roligare än årets roligaste film, mer komplex än den mest invecklade filosofibok och innehåller allt som livet har. Om man upptäcker det vill man inte missa det.

Jazz, lek och barnglädje - en svårslagen kombination!

Idag medverkade jag i programmet Människor och tro i radions P1. Tithi Hahn intervjuade mig om Det blå arkivet. Det var direktsändning, och jag satt i en liten studio i Malmö. Vi såg alltså inte varandra, men jag tyckte ändå det blev ett levande samtal. Tithi Hahn hade verkligen läst boken och ställde både finurliga och högst relevanta frågor, som jag bara kunde svara spontant på. Jag hoppas lyssnarna fick glädje av det hela, även om tonen var lite allvarlig.

Lyssna gärna på inslaget här.

I skuggan av all uppståndelse kring valet ägde i lördags ett annat evenemang rum i Lund. På temat Håll musiken igång! intog drygt 200 musikanter, både körsångare och instrumentalister, Lunds gator och torg. På bilden syns Midnattskören med Gösta Petersen som körledare sjunga på Lilla Fiskaregatan. Vi som lyssnade ombads lägga en slant. De pengar som kom in skulle sedan fördelas mellan Lunds olika gatumusikanter. En fin gest.

Vi har många som musicerar på stadens gator. Kvaliten varierar väl en del, men några av musikanterna är riktigt bra. I gångtunneln under spåren vid stationen kan man ofta få höra härlig spelmansmusik. Andra har aldrig fått chans till musikutbildning men spelar ändå. Tänk om Kulturskolan kunde få ett utvidgat uppdrag - att ge alla gatumusikanter som så önskar en kostnadsfri musikutbildning efter vars och ens behov!

På kvällen var det fest på Mejeriet med flera kända artister som Mikael Wiehe. Där berättade Gösta Petersen om sin egen långa erfarenhet som gatu- och gårdsmusikant:

När jag började spela dragspel på gårdarna minns jag hur fönstren öppnades, många tittade ut lite förvånat. Så försvann de en stund och kom tillbaka med en slant som de kastade ner till mig som spelade. När jag gör samma sak idag öppnas fönstren som förr och många tittar ut. Så försvinner de en stund och kommer tillbaka - med sina mobiler. De filmar!

Min nya bok Det blå arkivet uppmärksammas nu allt mer också medialt. Roligt! Idag finns en stor artikel om boken i tidningen Dagen. För artikeln svarar Kaj Aalto. Bilden på mig, med Lunds domkyrka i bakgrunden, är tagen av Anna Braw på Libris. Artikeln finns att läsa här.

Och i den kristna ungdomstidningen IKON 1931, som är knuten till Dagen, finns en recension av boken, skriven av Roger Bengtsson. Läs den här!