Igår och idag har jag varit med om två viktiga tilldragelser i Stockholm. Igår släppte Barnombudsmannen sin årsrapport, # Välkommen till verkligheten. Temat för detta års rapport är mobbning och trakasserier i skolan. Barnombudsmannen har lyssnat till 89 berättelser från barn och ungdomar och redovisar dessutom resultaten av en landsomfattande enkät till skolhuvudmännen. Det är en läsvärd rapport, som alla med anknytning till skolan bör läsa. Den kan laddas ner här.

Offentliggörandet skedde vid ett välbesökt seminarium på Thorildsplans gymnasium i Stockholm. Seminariet inleddes med att vi åt gemensam lunch tillsammans med eleverna på skolan. Upplagt för flash backs och andra deja vu-upplevelser hos deltagarna!

Och idag fick jag, som tidigare jurymedlem, vara med vid offentliggörandet av årets ALMA-pristagare. Priset gick till den sydafrikanska läsfrämjande organisationen PRAESA - läs mer här! Ett mycket gott val enligt mitt förmenande. Det var också på tiden med en afrikansk pristagare.

PRAESA är en mycket spännande organisation som använder nydanande och okonventionella metoder. Särskilt uppskattar jag att man så medvetet arbetar på Sydafrikas alla elva ursprungsspråk, att man väver in det fria berättandet och att man funnit vägar att väcka barnens egen lust till språk och berättelser. Allt sker i samarbete med forskare på universitetet i Kapstaden. Jag tror vi har en hel del att lära av PRAESA!

Foto: PRAESA

Det finns tider som inte lämpar sig för så mycket tyckande eller kommenterande utan mer inbjuder till tystnad och eftertanke. Och kanske bön för den som är lagd åt det hållet. För alla som drabbats av olyckor och meningslöst våld. För alla barn som på olika sätt mist sina anhöriga.

Vad kan man göra mer? Förutom att gråta, hålla om varandra och räcka ut våra händer.

Kanske gå ut i den tidiga våren, lyssna på fåglalåten och stanna upp i förundran inför allt som ändå spirar och gror. Den första tussilagon. En ensam påsklilja som letat sig ner mot Höje å för att ta plats i fjolårsgräset.

Och scillan i S:t Larsparken, som om hon äger den i sin mångfald och rikedom.

Tillbaka efter en utlandsvistelse medverkade jag idag i programmet OBS i radions P1. Redaktionen hade bett mig läsa Tinni Ernsjöö Rappes nya bok Hem. Författaren har samarbetat med Sofia Rapp Johansson, som själv skrivit ett par uppmärksammade böcker om den vanvård hon blivit utsatt för, Silverfisken och Tills skulderbladen blivit vingar.

Jag tycker Tinni Ernsjöö Rappes bok är viktig, och den bör läsas av många. Ett av de teman hon belyser är privatiseringen av den sociala barnavården, där allt fler HVB-hem drivs av entreprenörer och riskkapitalister, och där också familjehemmen allt oftare drivs företagsmässigt. Resultat: Sämre insyn och kraftigt ökade kostnader för kommunerna. Något som går ut över det förebyggande arbetet.

Lyssna gärna på reportaget här, där du också kan läsa min text. Och läs boken!