Ikväll såg jag den jemenitiska filmen Nojoom. i regi av Khadija Al Salami. Den bygger på en verklig händelse och berättar om hur tioåriga Nojoom blir bortgift och utsätts för förtryck och upprepade våldtäkter. Men på grund av en ovanlig inre styrka, tursamma omständigheter och en human domare lyckas hon till slut få äktenskapet ogiltigförklarat.

Det är en djupt gripande film, svindlande vackert fotograferad i Sana och Jemens bergstrakter. Filmen ger en fin inblick i hur livet kan te sig i en bergsby. Jag har varit i sådana byar och känner igen mig. Vi får också veta en hel del om vad som ligger bakom barnäktenskapen, där urgamla seder och traditioner är en del av det hela, fattigdomen en annan. Filmen förklarar men ursäktar ingenting - det är barnets perspektiv som hela tiden står i centrum.

När flickans pappa och den brutale ”äkta mannen” i domstolen hänvisar till Koranen tillrättavisas de av domaren, som undrar om de verkligen läst på. Jag tänkte då på den överenskommelse som nyligen träffats mellan den kristna koptiska kyrkan och det muslimska Al-Azhar-universitetet - se min förra bloggnotis.

Att fattigdomen spelar en viktig roll för att barnäktenskapen fortsätter och på sina håll till och med blir fler framgår också av färska rapporter från UNICEF. Där oroar man sig för att utblottade familjer i de stora flyktinglägren i Jordanien och Libanon nu gifter bort sina döttrar alldeles för tidigt, dels för hemgiftens skull, dels för att få en mun mindre att mätta. Ett av många tecken på att situationen i de överfulla lägren nu är på väg att bli alldeles ohållbar. Samtidigt som Europa stängt dörren.

Budskapet i filmen Nojoom är att barnäktenskapen måste bort och att det främst är kunskap som behövs. Barnen, också flickorna, måste få gå i skola. Barnkonventionen måste göras känd och barnfientliga traditioner bekämpas. Men det är naivt att tro att de målen kan nås om vi inte också satsar mycket mer på fattigdomsbekämpning och en solidarisk flyktingpolitik.

En ökande misstro och polarisering präglar den tid vi lever i. Därför gäller det att ta vara på alla hoppets signaler. Här kommer en:

Idag offentliggjordes tre skrifter som växt fram i samarbete mellan Al-Azhar-universitetet i Kairo, den koptiska kyrkan och UNICEF. Framstående muslimska auktoriteter från universitet , jurister, islamkännare, läkare och imamer, har formulerat islams syn på barn i skriften The Islamic perspective on protecting children from violence and harmful practices. Motsvarande expertis från den koptiska kyrkan har beskrivit den kristna synen i The Christian perspective on protecting children from violence and harmful practices. Och tillsammans, med bistånd från UNICEF:s experter, har man sedan enats om den så viktiga skrift, vars omslag finns här till höger. Mer information om detta finner du här.

I skriften Peace, Love, Tolerance har de muslimska och kristna auktoriteterna ringat in tolv områden där de först redovisar islams respektive kristendomens syn på saken och sedan uttalar sig gemensamt som följer (i kort sammanfattning):

1. Våld mot barn. Alla former av våld mot barn fördöms. Föräldrar har ansvar för att barnen ska få växa upp i en kärleksfull miljö där de kan få utvecklas kroppsligen, emotionellt, intellektuellt och andligt.
2. Barnäktenskap och påtvingade äktenskap. Det finns inget stöd för barnäktenskap i någon av religionerna. Barn ska få bli arton år innan de gifter sig och ska då få välja fritt.
3. Kvinnlig omskärelse. Båda religionerna är överens om att Gud skapat människan som hon är tänkt att vara och att hon därför ska skyddas från alla former av stympning. Att överge denna kulturellt skapade sedvänja är därför en moralisk och religiös plikt.
4. Diskriminering mot och bland barn. Båda religionerna erkänner principen om alla människors lika värde. Alla former av diskriminering måste fördömas. Diskriminerande behandling av kvinnor är kulturellt betingad och har inte stöd i någon av religionerna. Viktigt med information om detta.
5. Barnarbete. Också här finns en gemensam syn. Allt barnarbete där barn exploateras och berövas barndom och skola fördöms. Lättare arbetsuppgifter inom familjens ram kan accepteras.
6. Sexuellt utnyttjande av barn. Båda religionerna anser alla former av sexuellt utnyttjande som ett av de allvarligaste brotten mot barnets mänskliga rättigheter.
7. Övergivna barn och gatubarn. Staten har ett ansvar för att barn utan vårdnadshavare och gatubarn tas om hand och erbjuds alternativ omvårdnad.
8. Våld inom familjen. Här finns en gemensam syn som innebär att barn har rätt att få växa upp i en kärleksfull och vänlig atmosfär. Inga former av våld inom familjen kan accepteras.
9. Våld i skolor och på andra institutioner. Inget våld får accepteras, vare sig lärares våld mot elever, elevers våld mot lärare eller elevers våld mot varandra. En skola ska vara ”en lärandets trädgård”, ingenting annat.
10. Barn i väpnade konflikter. Båda religionerna stödjer reservationslöst det tilläggsprotokoll till barnkonventionen, där det bland annat sägs att barn inte får delta i strider innan de fyllt 18 år.
11. Handel med barn. Båda religionerna tar bestämt avstånd från all handel med människor. Inte minst barnen ska fredas.
12. Våld mot barn på TV och internet. Båda religionerna erkänner värdet av ny teknik och sociala medier men manar till vaksamhet över de negativa följder de kan får för barnen.

Bra jobbat, UNICEF! Och heder åt företrädarna från Al-Azhar-universitetet och den koptiska kyrkan. Hoppas skrifterna får spridning, inte bara i Mellanöstern!

 

”Är det något som har hänt? Du har inte uppdaterat din blogg på flera månader! Vi börjar bli oroliga för dig!”

Flera mail med ungefär det innehållet har den senaste tiden landat i min inkorg. Tack för all er omsorg! Jag borde förstås ha meddelat att jag tänkt göra ett uppehåll med bloggskrivandet en tid. Alla ni som skriver egna bloggar vet att det kommer sådana perioder. Men den främsta anledningen den här gången är att jag befunnit mig i en skrivarbubbla. Jag har jobbat med en ny bok som ska vara klar till bokmässan i höst. Nu är manuset i stort sett klart. Bara slutredigering och språkgranskning återstår. Jag återkommer senare med mer information om den här boken.

Idag är det Kristi himmelsfärds dag. I Lund är det sommarvarmt. Och Carl Fredrik
Reuterswärd är död. Dan Jönsson har tecknat ett fint porträtt av honom här. Jag bestämde mig för att gå en promenad upp till Skissernas museum, som är under ombyggnad. På grusgången upp mot museet står den, Non-Violence, Reuterswärds mest kända skulptur. Här i ett mindre format. Originalet står utanför FN-huset i New York, men skulpturen finns i olika utföranden på många platser både i Sverige och utomlands. För mig har den alltid varit en kraftfull fredssymbol.

Bakom skulpturen syns Universitetsbiblioteket. För mig har också boken, och biblioteken, ett slags fredsladdning. Även om jag lätt skulle kunna räkna upp några böcker som verkligen inte manar till kärlek och försoning. Men god litteratur stimulerar vår fantasi, vidgar vårt inre rum och ger oss möjlighet att öva oss i inlevelseförmåga och medkänsla. Viktiga fredsfaktorer, tror jag.

Så gick jag ner till Botaniska trädgården. Överallt på gräsmattorna vilande, solande och picknickande medmänniskor i fredlig samexistens. Och så denna blomning! Magnolior och lökväxter i överflöd.

Nu går vi mot sommar igen. Många är trötta efter en lång vinter med mycket att göra. Men mycket roligt har hänt också. Och jag börjar känna mig rik. Två nya barnbarn har gjort entré! Ett av dem ska döpas på lördag.