För några veckor sedan tog jag tåget upp till Stockholm. Ett av målen var att spela in ett par podd-avsnitt för Life with Kids. Det är en rådgivningssajt om föräldraskap som fått en hel del uppmärksamhet under den senaste tiden. Sajten drivs av tjejerna Anna, Lina, Helena och Fanny. Ja, det är så de presenterar sig, utan efternamn.

Det här är en ambitiöst upplagd sajt med en rad kunniga experter engagerade. Här finner jag bland flera andra Bo Hejlskov Elwén och Petra Krantz Lindgren, båda väl kända från debatten om föräldraskap och barns uppväxtvillkor. Sajtens ton är positiv med en humanistisk grundsyn och, åtminstone mellan raderna, ett tydligt barnrättsperspektiv.

Till sajten är knuten en podcast. I stort sett varje torsdag läggs det ut ett nytt avsnitt. Och nu finns alltså två där jag är med, Avsnitt 67: Att uppfostra ett barn och Avsnitt 73: Föräldraskap och barnsyn. Vårt samtal kom mycket att kretsa kring innehållet i mina böcker Växa - inte lyda och Relationsrevolutionen. Båda böckerna finns som både vanlig bok och ljudbok. Som jag förresten själv fått förmånen att läsa in.

Många nyblivna föräldrar lyssnar på ljudböcker och poddar idag. Jag vill ju tro att vanliga böcker i pappersformat, både de om föräldraskap och andra, fortfarande ska bli lästa. Men jag ser både ljudböcker och poddar som bra komplement. För att samtalet föräldrar emellan ska utvecklas och berikas. Är det något vi behöver idag så är det just samtal!

Det var fint att få besöka Life with Kids som jag önskar allt gott framöver! Hur användbara podinslagen blev får andra bedöma. Men roliga samtal blev det. Tycker i alla fall jag.

Förskolan är, som jag ser det, en av våra allra viktigaste samhällsinstitutioner. Praktiskt taget alla våra barn finns i förskolan under längre eller kortare perioder.

Idag betonas ofta förskolans pedagogiska uppdrag. Och visst är det viktigt. Men vi får inte glömma den omsorg som förskolan också ska ge. Barnen behöver få vara i en varm och kärleksfull miljö för att utvecklas till trygga och skapande människor. Och god omsorg är grunden för allt lärande.

Detta är ämnet för ett intressant temanummer av Förskoletidningen, nr 3 2018, som nyss kommit ut. Några av artiklarna är fritt tillgängliga på tidningens hemsida, bland annat den som jag skrivit. Den har rubriken Arbetet med barn och föräldrar - ett relationellt äventyr.

Rubriken speglar min syn på de här frågorna. Jag avslutar min artikel med att hänvisa till det ofta använda begreppet ”relationskompetens”. Och fortsätter:

Jag vill hellre tala om ett relationellt äventyr. En spännande upptäcktsfärd som vi gör tillsammans. Där faror lurar längs vägen. Men där de utsikter och insikter vi får ta del av ger mer än riklig lön för mödan. Och, när vi lyckas, med barnen som de stora vinnarna.

Du finner hela artikeln här.

Och vill du läsa mer om omsorg i förskolan så finns boken Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Den skrev jag om här.

 

Det var stor fest i Stockholms konserthus igår kväll då Jaqueline Woodson fick ta emot årets ALMA-pris ur kronprinsessan Victorias hand. Till höger om dem på bilden syns Alice Bah Kuhnke, vår kulturminister, och programledaren Navid Moniri. Janice sjöng och det hölls flera utmärkta tal. I en klass för sig stod ändå Jaqueline Woodsons eget tacktal som var både humoristiskt och tänkvärt. Hon uttryckte oro över utvecklingen i USA. Men främst var talet en stark plädering för varje barns rätt till fantasi, god litteratur och eget skapande. Och framför allt till ”kindness”, ett ord som hon återkom till flera gånger. Världen behöver mer ”kindness” nu, och vi har alla ett ansvar för att bidra till den.

Jag vet få författare som så självklart gestaltar ett barnperspektiv som Jaqueline Woodson . På ett enkelt, okonstlat språk, utan att någonsin bli trivial, uttrycker hon tankar och känslor som varje barn, men också varje vuxen, kan känna igen sig i. Om vi nu inte blivit så deformerade i vårt vuxenblivande att vi helt tappat kontakt med det barn vi var en gång.

Inför prisutdelningen läste jag Jaqueline Woodsons kanske mest uppmärksammade bok, Brown Girl Dreaming. Det är nog en av mina starkaste läsupplevelser på mycket länge. Boken är en självbiografisk berättelse om Jaquelines uppväxt i Ohio, South Carolina och New York och består av en lång rad korta berättelser, ofta i poetisk form. Raka, finurliga, ibland gripande - men med en humoristisk distans som gör att de går rakt in. Det är ingen okomplicerad barndom hon skildrar. Men det milt försonande ljus som lyser mellan raderna gör att jag som läsare inte kommer undan den udd och vrede som också finns här. Mest berörd blir jag över berättelsen om Jaquelines långa kamp för att finna ett personligt språk och en egen tro. Den ”trosbekännelse” som finns i slutet av boken sammanfattar det mesta.

Jag läste boken på engelska, men i den kasse som delades ut vid utgången låg den nyss utkomna svenska utgåvan, Brun flicka drömmer, i översättning av Athena Farrokhzad och utgiven av Natur & Kultur. På tågresan tillbaka till Lund läste jag valda delar av den utgåvan. Det ser ut att vara en utmärkt översättning, som fint fångar den speciella stämning som finns i boken.

 

Så Brun flicka drömmer får bli mitt sommarläsningstips. För läsning på egen hand. Eller varför inte som högläsningsbok i familjer med barn från mellanåldrarna och uppåt!