Under rubriken Det felfria landet har tidskriften Filter i sitt senaste nummer en kritisk artikel om hur Sverige hanterat frågan om de vanvårdade barnen. Artikeln är skriven av Madeleine Engstrand Andersson och Lisa-Monica Sjöström och berättar bland annat om Vanvårdsutredningens och Upprättelseutredningens (där jag var en av de sakkunniga) arbete och om hur det sedan förvaltats av regeringen.

Artikeln ger, så vitt jag kan bedöma, en i stort sett korrekt beskrivning av det hela. Jag är glad över att Kerstin Wigzell, Upprättelseutredningens enmansutredare, är intervjuad och över att hon uttalar sig så rakt som hon gör. Jag delar helt de kritiska synpunkter som Kerstin framför, inte minst när det gäller hur regeringen valde att hantera frågan sedan Upprättelseutredningen lämnat sitt betänkande. Jag tänker då på det första beskedet från regeringen - att ingen ersättning skulle utgå till de drabbade. Och på att statsministern uteblev från försoningsceremonin. Två helt onödiga plumpar i ett sedan tidigare solkat protokoll.

Filter finns att köpa i välsorterade tidningsbutiker.