Ikväll har jag talat på Stifts- och landsbiblioteket i Linköping. Inbjuden av föreningen Barnbokens vänner. Om barn, böcker, empati och gemenskap. Full sal. Varm och välkomnande stämning.

Nu sitter jag och skriver i ett av alla dessa hotellrum. Nyss talat med en av mina döttrar. Trött. På nattygsbordet två böcker som jag läser parallellt just nu. PO Enquists Liknelseboken och Pija Lindenbaums Plats.

Hade tänkt börja föredraget ikväll med: ”Roligt att vara tillbaka i Linköping igen. Här gjorde jag lumpen. På T1. En sommar när jag samtidigt var kantor i Normlösa kyrka!” Men så hörde jag i andanom hur någon frågade: ”När var det?” Och hur jag svarade: ”Inte så länge sen… 1963… bara… 50 år sedan…” Så jag valde en annan inledning.

Föreläst så här har jag väl bara gjort i… 40 år, typ. Jag kan bli trött på hotellrum ibland. Men tänk att jag ändå får vara med ett tag till. Sega gubben. För när jag står där framför en grupp åhörare, helt uppfylld av vad jag vill säga, blir jag fortfarande lika glad inombords. Lever. Och får mycket tillbaka.

Med en bra bok innan jag somnar blir sedan hotellrummet genast lite mindre ödsligt. Sover nog gott i natt också.