Idag blev jag uppringd av Lisa Röstlund på Aftonbladet. Hon berättade att Svenska Dagbladet gjort en undersökning av hur barn uppfattar föräldrarnas mobilvanor. Många barn var störda av att föräldrarna var så upptagna av sina telefoner - läs om undersökningen här!
Nu ville Aftonbladet ha en kommentar av mig. Den kan du läsa här. Jag höll förstås med de oroade barnen. Men allt gick i flygande fläng, och jag kunde kanske ha uttryckt mig mer nyanserat. Som barnläkare tänkte jag först på olycksriskerna. När man är med barn i riskfyllda miljöer, på en strand, i ett badhus, på en lekplats med farlig utrustning eller i trafiken, då måste man ha full koll, och då är det bara att stänga av mobilen.
Den andra frågan gäller barnets behov av att ha kontakt med en närvarande förälder som ser vad jag gör, har tid med mig och som jag kan spegla mina upplevelser i. Men föräldrar som är frånvarande i anden har barn minsann fått uppleva i alla tider - och i alla familjer. Och så måste det nog också få vara - ibland. Barn mår bra av att då och då lämnas i fred, och vuxna har rätt till att ibland få korta stunder för sig själva. Det gäller bara att finna en rimlig balans, och frågan är om mobilerna förskjutit den balansen åt fel håll. Ja, kanske.
Min dotter Signe, själv mamma till en tvååring, kom med en bra kommentar:
Jag brukar tänka på Alfons Åbergs pappa. Ibland försvinner han bakom tidningen, och då vill han inte bli störd. Så gör jag också ibland. Då säger jag till min dotter att nu vill jag sitta vid datorn eller kolla min telefon en liten stund, och då får hon vänta lite. Men när jag sedan är med henne igen försöker jag vara så närvarande jag bara kan.
Det tror jag är en klok strategi, bara inte stunderna vid skärmarna blir för långa. Det viktigaste för barnet är nog att veta vilket tillstånd som gäller. Att få full uppmärksamhet tillräckligt ofta och tillräckligt länge. Men också få förtroendet att få klara sig på egen hand ibland.
Och ett par saker borde vara självklara: Att man stänger av telefonen då man besöker Öppna förskolan eller när man stannar till en stund på den vanliga förskolan. Och att alla måltider och godnattstunder är garanterat telefonfria!
Denna vecka har jag, varit tillsammans med våra barnbarn. Jag, bestämde mej för att ägna en hel dag med dom var för sig. Tjejen i måndags mellan barnbarnet i går, idag vårat äldsta barnbarn. Vi började dagen frukost, sedan bar det iväg till stan (Umeå) vi gick runt tittade på människor, satte oss på en bänk och bara pratade om ditt och datt. Så, ringer min telefon, ska jag svara tänkte jag, men i samma sekund säger lilltjejen, Farmor gör inte som mamma och pappa, nej sa jag det tänker farmor inte göra, denna dag är bara din och min. Så blev det också för barnbarnen i går och i dag, vi åt lunch och glass förstås också, vilka underbara dagar med barnbarnen utan telefon.