På bilden syns St Tituskatedralen en solig novemberdag. Vem Titus, eller Timotheus, var är lite oklart. Men här finns en rik sägenskatt omkring honom, eftersom han sägs komma härifrån. I den ingår att han var kompis med Paulus, och att det var därför Paulus skrev sina två brev till honom, de brev som finns i vår bibel. Men nu tvistar väl de lärde om Paulus själv verkligen var författare. I breven uppmanas i alla fall Titus att se upp med de irrläror som var i svang på den tiden.

Jag undrar vad Titus skulle ha sagt om sin katedral. Den har nämligen en märklig historia, raserad och återuppbyggd flera gånger som den är. Under lång tid var den en praktfull moské. Klocktornet byggdes då om till minaret. När den sedan 1922 gjordes om till kristen katedral igen revs den övre delen av minareten, men resten finns kvar som hörnpelare i katedralen. Man kan se den tydligt i det högra hörnet när man på torget framför ingången står vänd mot katedralen.

Också inne i kyrkorummet finns många inslag som påminner om den gamla moskén. Det ger en känsla av både skönhet och frid. En byggnad som talar med sig själv, som är sin egen religionsdialog. Kanske inte vad Titus tänkt sig. Men jag tycker han ska känna sig stolt.