Debatten kring ersättningen till de vanvårdade barnen går vidare. Idag på morgonen intervjuades jag tillsammans med Benny Jacobsson, ordförande i Riksföreningen Samhällets styvbarn, i radions P1 Morgon - lyssna här. Benny och jag hade samma bild av vad som hänt: Den lag som Ersättningsnämnden har att utgå ifrån är så snävt formulerad att möjligheterna till en mer generös tillämpning varit alldeles för begränsade. Vi menade båda att lagen bör skrivas om.
Programledningen berättade att man gjort stora ansträngningar att få med Maria Larsson eller någon annan politiskt ansvarig i samtalet med Benny och mig men att de tillfrågade politikerna avböjt. Man lyckades få en kort kommentar från Maria Larsson genom att överrumpla henne i riksdagen, men något samtal ville hon inte vara med i. Så sorgligt, tycker jag. Är det något vi behöver just nu så är det samtal - utan prestigelåsningar från något håll.
Du är en fantastisk person som kämpar för de mest utsatta.
Tack för de orden. Jag försöker bara göra vad jag tycker varje människa borde göra. Och jag misslyckas ofta. Men jag har fler engagerade människor omkring mig. I familjen, bland barnläkarkolleger och vänner. Det ger kraft. /Lars
Stor tack Lars H Gustafsson att det finns sådana som du som deltar i debatten som agerar utifrån hjärtat och inte följer de paragrafryttare som sitter i Ersättningsnämnden. Med din profession anser jag att det är anmärkningsvärt att man inte lyssnar till dig. eller ens ger sig tid att ta debatten med dig.
Efter att ha deltagit vid en förhandling på Ersättningsnämnden så kan jag säga att det är det få gånger i livet som jag känt mig så kränkt och såg hela förhandlingen som en ren avrättning. I mina ögon känns det som om regeringen tillsatt en samling bödlar som avrättar de som inte varit utsatta för tillräckligt grova sexuella övergrepp eller blivit tillräckligt misshandlade vid sina placeringar. Hur är det möjligt att regeringen menar att de som fått avslag ens i sin fantasi ska få en känsla av att det fått upprättelse. Det var väl ändå det som var meningen när regeringen tillsatte Vanvårdsutredningen. Det är skandalöst hur ett land som Sverige kan misshandla oss en gång till fast vi redan ligger ner.
Du var en av de experter som deltog i Upprättelseutredningen. Var ni anställda av social dep. eller vilka var era uppdragsgivare?
Ert arbete mynnade väl ut i ” Barnen som samhället svek” och är det inte den rapporten som legat till grund för proppen som nu utgör underlag för den lag som Ersättningsnämnden har att tolka?
Vi som deltagit i de två utredningar som staten bjudit in till har dels via Vanvårdutredningen utifrån deras uppdrag att via direktiv ge upprättelse och senare då via utredningen du satt som expert i, väl trott att det handlade om upprättelse, erkännande och om att lära för framtiden bland annat. Nu sitter vi med Sverige demokraterna på ena sidan som via Margareta Larsson ställer sig på vanvårdades sida och övriga politiker på andra sidan som med Samhällets styvbarn som från början var vanvårdades organisation å andra sidan och tvingas ta ställning.
Om ni experter hade haft integritet och inte böjt er för politikernas sparkrav hade vi idag som vuxna vanvårdade sluppit ta politisk ställning enbart utifrån upprättelsefrågan.
Jag var en av de oberoende experterna i Upprättelseutredningen. Som expert är man aldrig ”anställd” - vi inkallas för att vara med vid ett antal möten. Det arvode som utgår för sådan medverkan är skäligen blygsamt.
Jag skulle vilja be dig att noga läsa Vanvårdsutredningens slutbetänkande samt vårt betänkande ”Barnen som samhället svek” och jämföra våra förslag med den propositionstext och den lag som sedan kom - och som är grunden för Ersättningsnämndens arbete. Du kommer då att se att regeringen på en rad viktiga punkter INTE följt våra förslag utan begränsat förutsättningarna för ersättning. Det är detta vi påpekat i vårt brev till Socialutskottet och Maria Larsson.
Jag upplevde aldrig att vi som experter var utsatta för några politiska påtryckningar. Men ett utredningsbetänkande är just det - ett betänkande. Sedan tar den politiska processen vid, och där har vi som experter ingenting att säga till om.
Också Sverigedemokraterna hade möjlighet att göra sin röst hörd när lagförslaget antogs i riksdagen. Har du kollat vad de sa i riskdagsdebatten? /Lars
Hej Lars jag uppskattar alla insatser i frågan, men tycker att ni ger BJ all credrit jag har drivit detta innan lagen vann kraft i riksdagen. jag har skrivit spaltmeeter betydligt längre än Styvbarn som trots allt haft en jurist de inte utnyttjat i sin egen styrelse. Att initiativet kom upp i senaste omgång är inte bara BJs förtjänst, utan mer informella samtal jag har haft med människor inom berört område. Jag tycker det är flagrant att förtiga Röster För Barn o vårt jobb etc…o jag blir ja ärligt ledsen att ge hela äran åt BJ o hans förening. Jag har aldrig tvekat att stå rak i den här debatten vare sig nu eller tidigare. Men märkligt att alla plötsligt bara så där upptäckte det jag såg efter första veckorna med ERN. Jag vill inte misskreditera dig som jag vet stått på vår sida hela tiden men att tiga ihjäl min delaktighet tycker jag är kränkande även om jag inte smyger runt i korridorerna som vissa gör - det är inte mitt sätt att agera
Hej Anne, jag vet vad du gjort och uppskattar verkligen också dina insatser i den här frågan. Ditt stora engagemang är för övrigt lätt att följa genom din utmärkta blogg. Jag har också under processens gång haft kontakt med flera andra drabbade, några med hemhörighet i de aktuella organisationerna, andra som lämnat eller som stått helt utanför. Några har skrivit eldfängda och läsvärda debattartiklar i olika medier, andra har ringt eller mejlat mig för att mer i förtroende berätta om sina erfarenheter. Jag sätter stort värde på alla dessa bidrag. Ju fler röster som hörs, desto bättre!
Att jag i min bloggnotis nämnde Benny J var för att han dök upp i det inslag i P1 Morgon där också jag medverkade. Det visade sig då att vi hade samma åsikt i en viktig fråga: Vi menade båda att lagen bör skrivas om./Lars