Om någon undrar var jag hållit hus under de senaste veckorna kan jag berätta att jag befunnit mig i skrivarbubblan. Alltså det märkliga tillstånd man hamnar i när man är i slutfasen av skrivandet på en ny bok. I början kan man skriva ett kapitel i sänder, och då liknar författandet mer ett vanligt arbete. Men mot slutet måste man ha hela boken i huvudet på en gång, och då får det inte plats med så mycket mer. Man blir med andra ord en ganska avskärmad person en tid, beroende av förståelse och tålamod från de närmast drabbade.

Men det går över. I fredags morse var jag med om luciafirande på Limas förskola. Igår lyssnade jag på juloratoriet i domkyrkan. Och idag har jag umgåtts med både särbo och döttrar. Så jag börjar få viss verklighetskontakt igen. Någon sa förresten att det är jul snart. Den vill jag ju inte missa.