Kanske beror det på att jag blivit äldre, kanske har det andra orsaker. Men för varje år blir jag mer och mer förundrad inför vårtecken i naturen och livet. Som vintergäcken som nu vill göra snödropparna sällskap i min täppa. Alltmer förstår jag vad min kollega och förebild, den polske barnläkaren Janusz Korczak, menade när han skrev:

På ett naivt sätt fruktar vi döden och glömmer omedvetet att livet är en serie ögonblick av döende och pånyttfödelse. Ett år är ingenting annat än ett försök att förstå evigheten i vardagen. Ett ögonblick är den tid som ett leende eller en suck varar.

Ur Barnets rätt till respekt, först utgiven 1929, i svensk översättning av Ros Mari Hartman, Natur och Kultur 1988