I dagens DN finns två artiklar som kompletterar varandra på ett intressant sätt. På DN 
Debatt skriver 23 forskare och debattörer om klimatfrågan och dagspolitiken. De riktar skarp kritik mot den kortsiktighet som präglar dagens politiska debatt. Genom hela artikeln lyser en stark oro över vad som är på väg att ske. Klarar vi att uppfylla de krav vi står inför om vi ska kunna rädda livet på vår planet från undergång?
Att svara att vi får nöja oss med det politiska system vi har räcker inte om klimatkrisen går mot katastrof, vilket många tecken tyder på.
De 23 föreslår bland annat ett ”utsläppsmoratorium”: inga beslut får tas som ökar utsläppen av växthusgaser. Och de avslutar artikeln med orden:
Valdebatten måste ge ordentlig plats för dessa avgörande frågor, om valet ska få den betydelse som demokratin förutsätter och medborgarna har rätt att vänta sig.
I en krönika med titeln Känns det inte jobbigt att se alla fattiga? tar så Emanuel Karlsten upp frågan om tiggarna på våra gator. Bland alla de artiklar som skrivits i detta ämne hör Karlstens till de mest läs- och tänkvärda. Han menar att tiggarna är ”en reva i vår perfekta bild av ett samhälle” och sammanfattar:
Nu sitter de framför oss, och det skaver. Och jag tänker att skavandet är nyttigt för oss, att vi behöver det. För att förstå att fattigdom inte bara är något annat lands problem, utan allas ansvar.
För mig hänger de här frågorna ihop. Om vi ska få en uppslutning kring de avgörande ödesfrågorna om vår planets framtid krävs sammanhållning. Och den är bara möjlig om de sociala orättvisorna minskar. Att klyftorna mellan rika och fattiga nu ser ut att öka i stora delar av Europa och världen i övrigt är därför ett mycket illavarslande tecken. Klimatologiskt och socialt hållbar utveckling måste gå hand i hand.
Det parti som med störst insikt, kraft och engagemang lyfter fram de här frågorna i valrörelsen, och ser sambandet mellan dem, kommer att få min röst i de val som nu förestår. Jag är ju barnist och försöker se världen utifrån barnets perspektiv. Det står just nu mellan två partier. Eller kanske möjligen tre.
Ingen av de 23 klimattyckarna presterar någon som helst tanke som kan bidraga till att påverka klimatet.De verkar ej ha fattat att detta är en global fråga, att världen utanför Grönköping är stor, och att Sveriges bidrag till det totala utsläppet är 0.2 %. För att någon åtgärd ska ha någon effekt måste den angripa på något annat sätt. Det finns mycket att ägna akademisk möda åt, kärnkraft, högre verkningsgrader, smartare prylar, et c. Om man nu vill göra något åt klimatet i verkligheten och inte bara skriva antidemokratisk propaganda i DN. Fast det kräver mera kunskaper, arbete och djupare tankar. Nog enklare att fortsätta lyfta lönen och skriva floskler.
Jag är själv ingen expert inom området. Men vad jag kan förstå utgår de 23 artikelförfattarna från slutsatserna i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel. Jag litar mer på den än på vad som sägs av enstaka, om än högröstade, skeptiker. Jag kan inte heller finna någon ”antidemokratisk propaganda” i artikeln. Tvärtom - man uppmanar till att använda de demokratiska medel som finns NU, medan tid är, just för att vi inte senare ska hamna i en situation där de medlen kan komma att ifrågasättas. /Lars