Det är alltid roligt när åsikter man framfört så småningom får stöd av stabil forskning på området. I min bok Växa - inte lyda från 2010 tog jag bestämt avstånd från avskiljande time-out, det vill säga att placera ett argt och ledset barn ensamt på en stol, i en skamvrå eller bakom en stäng dörr. Däremot menade jag att en gemensam time-out, det vill säga att gå undan med barnet till ett mer rofyllt ställe och stanna där tillsammans med barnet tills allt blivit lugnare igen, kan vara befogat i vissa fall.
Det är just detta de amerikanska hjärnforskarna Daniel J. Siegel och Tina Payne Bryson nu också kommit fram till genom att med olika former av hjärn-scanning undersöka vad som händer i barns hjärnor när de utsätts för olika former av bestraffning. Det visar sig bland annat att det som händer i hjärnan vid en påtvingad isolering som vid avskiljande time-out påminner om det man kan se om ett barn utsätts för kroppslig bestraffning. Om detta kan man läsa i Siegels och Brysons nya bok No-Drama Discipline. Författarna har också sammanfattat de viktigaste budskapen i en artikel i TIME.
De båda forskarna menar alltså att time-out-bestraffningar kan vara direkt skadliga. Dessutom motverkar de sitt eget syfte. Man kan med hjälp av dem kortsiktigt kuva barnet - men det lär sig ingenting. Upplevelsen barnet får är att ha blivit övergivet i en situation när barnet behövde den vuxne som bäst. I stället förordar de något som i hög grad liknar den gemensamma time-out jag skrivit om i min bok:
Nästa gång ett behov av ordning uppstår bör föräldrarna överväga en ”time-in”: sträva efter en kärleksfull kontakt, sitta tillsammans, prata med barnet, trösta. Det kan vara ett stort värde för ett barn att få komma till ro och av föräldrarna få lära sig hur man kan göra en paus och reflektera över vad som hänt. Särskilt för mindre barn skapas förutsättning för det i gemenskap, inte i isolering. Insikten om det kommer att både påverka barnet gynnsamt och göra föräldraskapet mer positivt. (Min översättning)
Bra Lars!
Du är lika stringent som du var som rådgivare när vi fick vårt andra par tvillingar!
Tack för boken 2010 och debattinlägg. Boken var - som alla dina böcker - bra, viktig och nyttig motvikt i debatten om Time-Out. Jag hoppas att alla som oreflekterat hyllar ”time-out” funderar ett varv till. Bra att saklig forskning stödjer det negativa med Time-out också.
Tack Lars!
Du visste det, jag visste det, många har redan förstått, men långt ifrån alla. Nu vågar kanske fler stå upp för barnen när de har forskningen i ryggen. Nu gäller det att jobba bort och byta ut alla galna ”värdegrundsmetoder” som hyllar time-out.
Heja Lars: in med time-in!
Detta problem lyfter jag i undervisningen på lärarutbildningen och har förvånats över att så många talar i termer av att time out kan behövas och att de lärt sig det i institutionella sammanhang. Jag brukar hänvisa till Dig Lars då jag läst om din syn på det för länge sedan. Och även på andra sätt försökt att problematisera det och resten av den behavioristiska ansatsen som präglar många uppfostringsmetoder samt olika metoder och program som används i skolor. Bra med forskningen! Men det har även varit viktigt att Läkare offentligt kritiserat detta.
Jo, jag får många brev med liknande innehåll. Inte sällan är det blivande lärare och förskollärare som kommer ut på praktik och då möter en praxis, med bland annat time-outbestraffningar, som de inte väntat sig och som inte stämmer med vad de fått lära sig under utbildningen. Det är ett bekvämt sätt att lösa ett akut problem. Vad som händer i barnets inre visar sig först senare.
Hur tänker du kring att man när ett barn gör något som det inte ska och som fått upprepade tillsägelser tar ut barnet ur rummet och säger att barnet ska stanna utanför tills det kan göra/inte göra xyz. Om barnet kommer tillbaka direkt men ändrar sitt beteende så låter man det vara men om barnet kommer tillbaka och fortsätter det oönskade beteendet så tar man ut det igen.
Du frågar hur jag tänker, och jag ska försöka ge ett ärligt svar. Jag tror inte på utvisningar av det här slaget. Vad lär sig barnet av dem? Att du som förälder inte gillar vad de gjort vet det redan, eller hur? Vill du visa att det är du som har makten? Är det viktigt?
Man kan behöva gå iväg med barnet för att lugna ner en situation, men då tycker jag man ska stanna hos barnet, ta en gemensam timeout och tillsammans fundera över vad som hände och varför.
Och man kan också fundera över andra alternativ. För att veta hur man ska göra måste man förstå varför barnet gör som det gör. Och varför man själv reagerar som man gör. /Lars