Så är det september, och det är hög tid att uppdatera bloggen. Hoppas den ska vara av intresse för er som vill följa den framöver!

Jag börjar med ett glatt utrop: Härligt Stina! Och stort Grattis! Jag tänker förstås på Stina Stoor som fått ett riktigt genombrott med sin novellsamling Bli som folk (Norstedts). Läs gärna recensionerna i Expressen, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter så förstår ni. Det var länge sedan en debutant möttes av sådana lovord.

Stina Stoor kommer från Balåliden i Bjurholm. Efter utflykter till både Sydsverige och Nordnorge är hon tillbaka där. Läs gärna mer om henne på hennes egen hemsida. Hon släppte boken vid en release på min kompis Kristinas sommarkafé på Balfors gård. Min svåger Anders Lindqvist, som bor på Ljusåker inte långt därifrån, gjorde ett roligt inslag om det hela, som kan ses på SVT Play.

Nu har jag läst hennes bok. Visst är jag, som gammal Balsjöbo, partisk. Men jag måste säga: Det här är en helt underbar bok! Vi som bor eller som bott i bygden känner igen oss förstås. Men här finns en känsla för detaljer, en värme, en godmodig humor och (inte minst viktigt för mig) ett barnets perspektiv som faktisk gör mig alldeles lycklig.

Ljusåker, ja. Där bodde jag och min familj i femton år. Ljusåker är en gård som ligger i Balsjö, också det en by vid Balån. Den gården har fått ge namn till den ort, där Kay Pollacks filmer Såsom i himmelen och Så ock på jorden utspelar sig. Den senare har premiär nu i veckan. Som gammal Ljusåkersbo kände jag mig nog så kluven inför den förra. Jag ska förstås se den nya filmen också och återkommer med mina tankar om den.

Men visst är det roligt att Balåbygden i Bjurholm, Sveriges minsta kommun, plötsligt blir så uppmärksammad på de stora tidningarnas kultursidor!