Ett barn drunknar och sköljs upp på en strand. Bilden av barnet har delats överallt, och en diskussion har dragits igång. Men om vad? Jo, om det var rätt att dela bilden eller inte. Och om hur vi själva påverkas - blir vi mer empatiska av att se sådana bilder eller blir vi avtrubbade? Alltså: ett samtal om oss. OSS. OSS!
Vart tog barnet vägen? Och alla de andra barn som nu lider och går under i den flyktingkatastrof som drabbat oss alla.
Det enda anständiga: se barnen, ge av det vi har, ta hand om varandra och vägra taggtråd.
Så sant! Det blir så tydligt hur avtrubbade vi är, men samtidigt kanske det här kan få ett antal av oss att gå från tanke till handling i det lilla och i det stora. Förhoppningsvis kan möten mellan människor bidra till vettigare fokus. Att se utrikesministern gråta i Aktuellt visar hur vi alla berörs när ”volymer” får ett ansikte. Förmår en bild att ”väcka världen” kanske det är värt det om det kan leda till större politiska förändringar.