Ibland händer det att jag längtar efter Västerbottens höstfärger. Här i Skåne dröjer det 
mycket längre innan hösten kommer. Men när den kommer går det fort!
De senaste dagarna har Klostergården i Lund förvandlats till ett färgsprakande skådespel. Och när jag går längs gångvägarna kan jag sparka lönnlöven framför mig - som jag en gång gjorde som barn när jag gick längs Sysslomansgatan i Uppsala. Och så trampa på en och annan kastanj.
Den här bilden tog jag idag med mobilen. Och då kom jag att tänka på en av mina favoritvisor - Alf Hambes Oktobervisa. Lyssna och njut! Och hämta kraft inför en vinter som väl ingen av oss förstår hur den riktigt ska sluta. Förutom att det nog, trots allt blir vår igen.
