Det är lätt att tappa modet nu. Vintern i Skåne är mörk och blåsig. Och nyhetsrapporteringen är fylld av pessimism och uppgivenhet. Idéer om humanitet och mänskliga rättigheter är satta på undantag. Idag kommer regeringens särskilde utredare, Martin Valfridsson, med en rad förslag som kommer att drabba många romska familjer hårt, inte minst barnen.

Då behöver vi ord av tröst och påminnelser om att medkänsla och godhet fortfarande finns. Bob Hansson gjorde vad han kunde i dagens Tankar för dagen i radions P1:

Varje dag arbetar tusen och åter tusen hjälparbetare över hela världen med ett enda uppdrag: att göra världen lite bättre, hälla in hjälp till dom som hjälp behöver. Det finns ju fler hjälparbetare än terrorister. Dom kommer inte få rubriker, men ändå gör dom skillnad.

Och idag kom också den bok jag beställt med posten, Katherine Patersons och Pamela Daltons Brother Sun, Sister Moon. Katherine Paterson fick Alma-priset 2006 och är mest känd för sin odödliga bok Bron till Terabitia. Läs mer om henne här. Jag lärde känna henne lite när hon kom till Stockholm för att ta emot priset. Under en middag då vi satt intill varandra kom vi snart in i viktiga samtal om existentiella frågor. Trots att hon fyller 84 år i år har hon fortsatt skriva. 2009 utkom The Day of the Pelican, som jag skrev om här.

Och nu ligger alltså Brother Sun, Sister Moon från 2011 framför mig på bordet. Den bygger på den berömda Solsång som Franciskus av Assisi skrev strax före sin död 1226. Katherine Patherson har bearbetat den med varlig hand och anpassat den till den tid vi lever i. Pamela Daltons illustrationer bidrar till att det blivit en ovanligt vacker bok med både lekfullhet och djup, en bok för alla åldrar. Och se där… mina ögon landar på en strof som ansluter till Bob Hanssons morgontankar:

We praise you that in this world of hatred and war,

you still give us courageous brothers and sisters

who offer their lives to the making of peace.

They are indeed your beloved children.