En av de stora svagheterna med utredningen Framtid sökes - slutredovisning från den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare (SOU 2016:6) som presenterades igår är att barnperspektivet saknas. Barnkonventionens bestämmelser avfärdas på ett både godtyckligt och okunnigt sätt. Ett exempel på¨det är utredaren Martin Valfridssons resonemang som resulterar i slutsatsen att också barn som vistats mer än tre månader i Sverige och därmed är här som papperslösa, eller tillståndslösa, normalt inte ska ha rätt till skolgång.
Hans argument är identiska med de som för några år sedan fördes fram av representanter för regeringen när frågan om papperslösa barns skolgång diskuterades. Sverige fick då skarp kritik från FN:s barnrättskommitté och tvingades till slut acceptera att rätten till skolgång är absolut. Därför är det minst sagt förvånande att samma debatt ska behöva uppstå nu igen.
Som väntat kommer idag också upprörda och välgrundade reaktioner från flera håll. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg ställer på BO:s blogg frågan om inte Valfridssons förslag är början på ”ett nytt kapitel i Vitboken om diskriminering av romer” och underkänner sedan helt utredningens analys av hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas. Barnrättsjuristen Karin Ödquist-Drackner är inne på liknande tankegångar i ett inlägg på UNICEF Sveriges blogg:
Samordnaren säger uttryckligen att alla människor är lika inför lagen och att detta är en viktig princip att hålla fast vid. Det är därför beklagligt att se hur lite utredningen stödjer sig på grundläggande mänskliga rättigheter och inte minst barnkonventionen i sina rekommendationer till regeringen.
Och i en intervju i Dagens Arena skräder Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin inte orden:
Att göra Sverige till ett ogästvänligt land genom att inte tillgodose barn deras rättigheter är inte ett värdigt sätt att behandla minderåriga EU-medborgare i utsatta livssituationer.
Tre tunga barnrättsbevakare har sagt sitt. Kommer det att påverka hur regeringen går vidare med dessa frågor? Man kan ju hoppas. Men barn-och äldreminister Åsa Regnérs uttalanden så här långt bådar inte gott.
