Det här är en skrift om Sankt Lars kyrkogård i Lund. Kyrkogården invigdes 1895 och tillhörde vad som då kallades Lunds Hospital och Asyl, senare Sankt Lars sjukhus.
Kyrkog
ården var avsedd för patienter som dog på sjukhuset och som av olika anledning inte kunde begravas på sina hemkyrkogårdar. Ibland var de inte välkomna där, ibland var avståndet till hemmaförsamlingen för långt. Sjukhuset tog nämligen emot patienter från hela landet.
Den sista patienten jordfästes här 1951. Kyrkogården sköttes omsorgsfullt av patienter och skötare så länge sjukhuset var i bruk. Men när detta avvecklades under 1980-talet började också kyrkogården förfalla.
I den här skriften, som jag författat tillsammans med Gunnel Oldbring, berättas kyrkogårdens historia från 1895 fram till idag. I text och bild vill vi visa hur kyrkogården ser ut år 2018.
Sankt Lars kyrkogård är inte unik. Det finns fler sjukhuskyrkogårdar av liknande slag i landet. Vi har besökt några av dem och har hämtat in information från ännu fler. Det visar sig då att Sankt Lars kyrkogård hör till den grupp där förfallet tillåtits gå längst.
Vi menar att något nu måste ske för att den värdighet som bör prägla en kyrkogård, inte minst en begravningsplats av det här slaget, ska kunna återskapas. I skriftens slutkapitel ger vi en rad konkreta förslag till vad vi menar bör göras.
Sankt Lars kyrkogård har varit en helig plats och bör få förbli det.
Ladda ner skriften fritt via länken här nedan. Och sprid gärna information om den genom era nätverk!
Lämna ett svar