Allhelgonahelg. Alla ljus på kyrkogården. Max von Sydow läser Karlfeldts Vinterorgel som Dagens dikt. Pappa läste den för oss så länge vi fanns i huset: Ditt tempel är mörkt/ och lågt är dess valv/ Allhelgonadag.
I år har jag haft annan allhelgonalektyr. Den sydkoreanska författaren Han
Kangs Den vita boken (Natur och Kultur 2019). Hon vandrar runt i ett vintrigt Warszawa och tänker på sin äldre syster som bara fick leva några timmar och som hon därför aldrig fick träffa. Men som kanske just därför blivit så viktig och samtidigt undflyende för sin känsliga lillasyster. Som nu söker språk för sin saknad i korta prosalyriska betraktelser kring allt som är vitt. En recensent, Deborah Levy i The Guardian, har liknat boken vid en sekulär bönbok. Också jag tycker mycket om den. Här finns en lågmäld intensitet och en meditativ stillhet som verkligen närmar sig bönens form ibland.
Han Kang är inte ensam om att beröra det här temat. Själv tänker jag på Per Agne Erkelius Efterträdaren (Norstedts 1992) som var den bok som en gång öppnade mina ögon för Erkelius särpräglade författarskap.
Boken handlar om Leonard, eller Leo som han oftast kallas, som föddes några efter att hans äldre bror Joel omkommit i en olycka. Joel - Leo … ett spegelvänt namn. Leo känner sig verkligen som en efterträdare, av sina föräldrar ständigt jämförd med sin bror. En jämförelse som han oftast upplever vara till broderns fördel. Leo är 56 år när romanen börjar, och vi förstår snart att tankarna på Joel kommit att prägla Leos hela liv.
I min senaste bok, Vid orgeln Diderik Buxtehude (Artos 2019), berättar jag att Diderik, som levde under åren 1637 - 1707, tillsammans med sin hustru Anna Margaretha fick sju döttrar, vara fyra dog i tidig ålder. Två av de efterkommande, Helena och Anna Sophia, fick bära samma namn som deras redan döda syskon tidigare haft. Så var det ofta i äldre tider, också här i Sverige. Det måste ha inneburit att känslan av att vara en efterträdare stärktes. än mer.
Den som vill läsa en riktigt ömsint och milt humoristisk skildring av hur det är att komma efter ett syskon som inte längre lever får inte heller missa Ulf Starks Min syster är en ängel (Alfabeta 1996), underbart illustrerad av Anna Höglund. Själv tycker jag den hör till Starks & Höglunds bästa och mest berörande böcker. Livsvisdom för både barn och vuxna.
Böcker med ljus som behövs den här tiden.
