Den här ganska arga boken kom ut på Liber förlag 1983. Jag var då barnläkare under utbildningi Uppsala och höll samtidigt på med mitt avhandlingsarbete om barnolycksfall. Boken bygger på ett antal artiklar jag skrivit, främst i Upsala Nya Tidning, om barns situation i samhället (Omslagsbilden är tagen av Rolf Hamilton, som då arbetade som fotograf på UNT). Men här finns också annat material, bland annat ett tal jag höll för barnsjuksköterskor om ”barnarbetarsjukdomar”. Boken är uppdelad i tre avsnitt:
- Barn i fara - vad kan vi göra?
- Barns miljö - gjord av vuxna
- Låt barnen leva!
I backspegeln känns de avslutande kapitlen mest intressanta. I Samvete och ickevåld berättar jag om den kamp jag fick gå igenom för att till slut få vapenfri tjänst. Den tvingade mig att fomulera mig kring begreppet ”samvete”, ett tema jag sedan kommit tillbaka till och fördjupat i boken En läkares samvete. Och i de därpå följande kapitlen, bokens sista, skriver jag om barnen och freden. Jag var då engagerad i fredsrörelsen och berättar bland annat om hur jag tillsammans med min äldste son, då 17 år, hösten 1981 deltog i den avslutande etappen av den stora europeiska fredsmarschen och tillsammans med tiotusentals andra vandrade in i Paris.
