I min bok Barn idag - föräldrar imorgon, berättar jag bland annat om hur jag efter en lång kamp till slut beviljades vapenfri tjänst. När den skulle fullgöras hamnade jag på Socialstyrelsen. Jag berättar i boken:
När jag kom dit visste ingen riktigt vad jag skulle göra. Jag bad att få några dagar på mig för att hitta på något bra själv. Så föreslog jag att min fortsatta tjänstgöring skulle omfatta en utredning om Omsorg om barn under beredskap och krig. Det tyckte man var en bra idé, man hade själv börjat fundera en del på saken. Så gick det till, och det var bra. Staten har heder av att kunna möta en kritisk medborgare på det sättet.
Skriften gavs ut 1983 med förord av Barbro Westerholm. De principer för omsorgen jag formulerade i sammanfattningen står sig fortfarande ganska bra:
- att behålla kontakten mellan barnet och minst en förälder
- att så långt möjligt undvika förflyttningar
- att infoga barnet i en fast sammanhållen kamratgrupp
- att ge dagarna innehåll och fast struktur
- att bearbeta barnets rädsla och traumatiska upplevelser
- att ge föräldrarna möjlighet att i grupp prata om sina gemensamma upplevelser.
