Gripande och nyanserat om barnäktenskap

Ikväll såg jag den jemenitiska filmen Nojoom. i regi av Khadija Al Salami. Den bygger på en verklig händelse och Nojoomberättar om hur tioåriga Nojoom blir bortgift och utsätts för förtryck och upprepade våldtäkter. Men på grund av en ovanlig inre styrka, tursamma omständigheter och en human domare lyckas hon till slut få äktenskapet ogiltigförklarat.

Det är en djupt gripande film, svindlande vackert fotograferad i Sana och Jemens bergstrakter. Filmen ger en fin inblick i hur livet kan te sig i en bergsby. Jag har varit i sådana byar och känner igen mig. Vi får också veta en hel del om vad som ligger bakom barnäktenskapen, där urgamla seder och traditioner är en del av det hela, fattigdomen en annan. Filmen förklarar men ursäktar ingenting – det är barnets perspektiv som hela tiden står i centrum.

När flickans pappa och den brutale ”äkta mannen” i domstolen hänvisar till Koranen tillrättavisas de av domaren, som undrar om de verkligen läst på. Jag tänkte då på den överenskommelse som nyligen träffats mellan den kristna koptiska kyrkan och det muslimska Al-Azhar-universitetet – se min förra bloggnotis.

Att fattigdomen spelar en viktig roll för att barnäktenskapen fortsätter och på sina håll till och med blir fler framgår också av färska rapporter från UNICEF. Där oroar man sig för att utblottade familjer i de stora flyktinglägren i Jordanien och Libanon nu gifter bort sina döttrar alldeles för tidigt, dels för hemgiftens skull, dels för att få en mun mindre att mätta. Ett av många tecken på att situationen i de överfulla lägren nu är på väg att bli alldeles ohållbar. Samtidigt som Europa stängt dörren.

Budskapet i filmen Nojoom är att barnäktenskapen måste bort och att det främst är kunskap som behövs. Barnen, också flickorna, måste få gå i skola. Barnkonventionen måste göras känd och barnfientliga traditioner bekämpas. Men det är naivt att tro att de målen kan nås om vi inte också satsar mycket mer på fattigdomsbekämpning och en solidarisk flyktingpolitik.

Fred, kärlek, tolerans… var kommer barnen in?

En ökande misstro och polarisering präglar den tid vi lever i. Därför gäller det att ta vara på alla hoppets signaler. Här kommer en:

Idag offentliggjordes tre skrifter som växt fram i samarbete mellan Al-Azhar-universitetet i Peace Love ToleranceKairo, den koptiska kyrkan och UNICEF. Framstående muslimska auktoriteter från universitet , jurister, islamkännare, läkare och imamer, har formulerat islams syn på barn i skriften The Islamic perspective on protecting children from violence and harmful practices. Motsvarande expertis från den  koptiska kyrkan har beskrivit den kristna synen i The Christian perspective on protecting children from violence and harmful practices. Och tillsammans, med bistånd från UNICEF:s experter, har man sedan enats om den så viktiga skrift, vars omslag finns här till höger. Mer information om detta finner du här.

I skriften Peace, Love, Tolerance har de muslimska och kristna auktoriteterna ringat in tolv områden där de först redovisar islams respektive kristendomens syn på saken och sedan uttalar sig gemensamt som följer (i kort sammanfattning):

  1. Våld mot barn. Alla former av våld mot barn fördöms. Föräldrar har ansvar för att barnen ska få växa upp i en kärleksfull miljö där de kan få utvecklas kroppsligen, emotionellt, intellektuellt och andligt.
  2. Barnäktenskap och påtvingade äktenskap. Det finns inget stöd för barnäktenskap i någon av religionerna. Barn ska få bli arton år innan de gifter sig och ska då få välja fritt.
  3. Kvinnlig omskärelse. Båda religionerna är överens om att Gud skapat människan som hon är tänkt att vara och att hon därför ska skyddas från alla former av stympning. Att överge denna kulturellt skapade sedvänja är därför en moralisk och religiös plikt.
  4. Diskriminering mot och bland barn. Båda religionerna erkänner principen om alla människors lika värde. Alla former av diskriminering måste fördömas. Diskriminerande behandling av kvinnor är kulturellt betingad och har inte stöd i någon av religionerna. Viktigt med information om detta.
  5. Barnarbete. Också här finns en gemensam syn. Allt barnarbete där barn  exploateras och berövas barndom och skola fördöms. Lättare arbetsuppgifter inom familjens ram kan accepteras.
  6. Sexuellt utnyttjande av barn. Båda religionerna anser alla former av sexuellt utnyttjande som ett av de allvarligaste brotten mot barnets mänskliga rättigheter.
  7. Övergivna barn och gatubarn. Staten har ett ansvar för att barn utan vårdnadshavare och gatubarn tas om hand och erbjuds alternativ omvårdnad.
  8. Våld inom familjen. Här finns en gemensam syn som innebär att barn har rätt att få växa upp i en kärleksfull och vänlig atmosfär. Inga former av våld inom familjen kan accepteras.
  9. Våld i skolor och på andra institutioner. Inget våld får accepteras, vare sig lärares våld mot elever, elevers våld mot lärare eller elevers våld mot varandra. En skola ska vara ”en lärandets trädgård”, ingenting annat.
  10. Barn i väpnade konflikter. Båda religionerna stödjer reservationslöst det tilläggsprotokoll till barnkonventionen, där det bland annat sägs att barn inte får delta i strider innan de fyllt 18 år.
  11. Handel med barn. Båda religionerna tar bestämt avstånd från all handel med människor. Inte minst barnen ska fredas.
  12. Våld mot barn på TV och internet. Båda religionerna erkänner värdet av ny teknik och sociala medier men manar till vaksamhet över de negativa följder de kan får för barnen.

Bra jobbat, UNICEF! Och heder åt företrädarna från Al-Azhar-universitetet och den koptiska kyrkan. Hoppas skrifterna får spridning, inte bara i Mellanöstern!

 

Kristi himmelsfärds dag

”Är det något som har hänt? Du har inte uppdaterat din blogg på flera månader! Vi börjar bli oroliga för dig!”

Flera mail med ungefär det innehållet har den senaste tiden landat i min inkorg. Tack för all er omsorg! Jag borde förstås ha meddelat att jag tänkt göra ett uppehåll med bloggskrivandet en tid. Alla ni som skriver egna bloggar vet att det kommer sådana perioder. Men den främsta anledningen den här gången är att jag befunnit mig i en skrivarbubbla. Jag har jobbat med en ny bok som ska vara klar till bokmässan i höst. Nu är manuset i stort sett klart. Bara slutredigering och språkgranskning återstår. Jag återkommer senare med mer information om den här boken.

Idag är det Kristi himmelsfärds dag. I Lund är det sommarvarmt. Och Carl Fredrik20160505_152213_001
Reuterswärd är död. Dan Jönsson har tecknat ett fint porträtt av honom här. Jag bestämde mig för att gå en promenad upp till Skissernas museum, som är under ombyggnad. På grusgången upp mot museet står den, Non-Violence, Reuterswärds mest kända skulptur. Här i ett mindre format. Originalet står utanför FN-huset i New York, men skulpturen finns i olika utföranden på många platser både i Sverige och utomlands. För mig har den alltid varit en kraftfull fredssymbol.

Bakom skulpturen syns Universitetsbiblioteket. För mig har också boken, och biblioteken, ett slags fredsladdning. Även om jag lätt skulle kunna räkna upp några böcker som verkligen inte manar till kärlek och försoning. Men 20160505_153432_001god litteratur stimulerar vår fantasi, vidgar vårt inre rum och ger oss möjlighet att öva oss i inlevelseförmåga och medkänsla. Viktiga fredsfaktorer, tror jag.

Så gick jag ner till Botaniska trädgården. Överallt på gräsmattorna vilande, solande och picknickande medmänniskor i fredlig samexistens. Och så denna blomning! Magnolior och lökväxter i överflöd.

Nu går vi mot sommar igen. Många är trötta efter en lång vinter med mycket att göra. Men mycket roligt har hänt också. Och jag börjar känna mig rik. Två nya barnbarn har gjort entré! Ett av dem ska döpas på lördag.

 

De medkännande barnen

Ett viktigt tema i min bok Relationsrevolutionen är förmågan till medkänsla: hur den uppstår, och vad som behövs för att den ska växa och inte tröttas ut. Om detta finns ny forskning som jag berättar om.

Nu har UR med anledning av boken gjort en intervju med mig om ”de empatiska barnen”, alltså de barn som i skolan tar på sig ett stort ansvar för att kompisar och lärare ska må bra – skolans egna jourhavande socialarbetare vid sidan av kuratorn. Hur ska vi kunna stödja dem så att de inte förtröttas? Utan deras insatser skulle skolan bli en mycket sämre plats att vara på.

Det är Natanael Derwinger som gjort intervjun. Den finns som pod på Didaktorns iTunes-konto, men du kan också nå den via UR:s hemsida. Klicka här!

När böcker får vingar

Det har varit en intensiv vecka. Så blir det alltid för en författare när en ny bok kommit ut.relationsrevolutionen_omslag.indd Och det är som det ska vara. Det är ju ett tecken på att det finns intresse för boken. För mig har den senaste månaden varit speciell. Det är nog både första och sista gången som jag ”släppt” två böcker under samma månad!

Först Relationsrevolutionen. Det har redan skrivits en del om den, senast nu idag, då Insidan i DN ägnade en hel sida åt boken. En fint skriven artikel av Thomas Lerner, som läst, reflekterat och funnit en vinkel som borde kunna intressera: frågan om barns rösträtt. Läs artikeln här.

Sent igår kväll blev jag också intervjuad om boken i programmet Karlavagnen i radions P4.

Möta barn på flyktSå har jag varit i Stockholm och utbildat de volontärer som på olika håll i landet arbetar för UNICEF Sverige. Vår lilla handbok Möta barn på flykt – enkel handbok för alla tycks ha blivit populär. Hela första upplagan på 5000 ex tog slut på en vecka! Nytryck pågår.

Igår morse var gäst i TV 4:s Nyhetsmorgon. Jenny Strömstedt och Steffo Törnquist intervjuade. Det blev ett fint samtal. Jenny är ju också UNICEF-ambassadör med stort engagemang för frågorna. Se inslaget här!

Nu blir det skönt med helg!

Islossning för Sápmi

Idag är det den samiska nationaldagen. Och sällan har den känts så viktig och aktuellsamisk flagga som just idag. För äntligen börjar det hända något i de samiska frågorna. Så glädjande – om än alldeles för sent.

Häromdagen kom utslaget i Gällivare tingsrätt, där Girjas sameby vann över staten om vem som ska få bestämma om jakten och fisket i fjällområdena. Domen lära vara innehållsrik och historiskt intressant. Jag har beställt den och återkommer när jag läst.

Och idag lanseras så den första boken i det försoningsprojekt Svenska kyrkan nu har inlett. Den första boken har fått den långa men talande titeln ”När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka”. Den handlar om nomadskolorna. Läs mer om den här. Den andra delen, en vitbok, utkommer i mars. Jag är glad att kyrkan tagit det här initiativet. Staten borde förstås följa efter.

Det har varit en lång process. I samiska kretsar har kraven på en uppgörelse med alla de övergrepp som skedde i nomadskolans namn rests sedan länge. Under den av FN proklamerade Urfolksdekaden 1995-2004 gjorde man från samiskt håll stora ansträngningar för att få majoritetssamhället att börja reagera. Själv minns jag den starka och omskakande teaterföreställning som Giron sámi teáhter producerade och som också visades på Dramatiska teatern i Stockholm i samband med att dekaden avslutades. Jag var med då och deltog i en paneldiskussion.

Den som läst Maja Hagermans bok Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta kan inte heller annat än ta sig för pannan och undra över hur allt detta varit möjligt och varför det tagit så lång tid att syna det som hände i sömmarna.

Men låt oss nu på nationaldagen i första hand vara glada över att något nu faktiskt börjar hända. Kanske början på en islossning av det befriande slaget. Låt oss hoppas det!

Möta barn på flykt

Nu är den klar  Möta barn på flykt – enkel handbok för alla! Så här var det:Möta barn på flykt

Jag är med i Svenska Barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn och också medlem av Barnombudsmannens expertråd. När den stora strömmen av flyktingbarn nådde sin kulmen under hösten 2015 nåddes vi av en del oroande rapporter. Många volontärer gjorde en fantastisk insats i hamnar, på järnvägsstationer och tillfälligt upprättade mottagningscentra. På de boenden som etablerades anställdes ny personal, ofta ungdomar med stort engagemang. Men många hade liten eller ringa erfarenhet av att arbeta med barn i kris. En studie som Barnombudsmannen gjorde visade att många av de nyanlända barnen for illa på ankomstboendena – läs BO:s rapport här.

Och det är inte så enkelt att möta dessa barn och ungdomar på rätt sätt. Många har svåra upplevelser bakom sig, antingen från hemlandet eller från den ofta långa och mödosamma resan hit. Några har blivit utsatta för grova övergrepp, andra har förlorat nära anhöriga. De flesta har sovit dåligt, ätit oregelbundet och plågats svårt av väntan, ovisshet och ibland ovänlig behandling.

Jag tog då initiativ till en enkel handbok, avsedd för dem som inte har så stor erfarenhet av att möta dessa barn. En rad kunniga personer ställde genast upp som stöd. Min barnläkarkollega Tor Lindberg anmälde sig som medredaktör. UNICEF Sverige tände på idén och åtog sig att stå för bokens produktion. UNICEF:s barnrättsjurist Karin Ödquist Drackner har också bidragit med ett kapitel om det svenska regelverket. Stort och varmt tack till alla som medverkat!

Nu är alltså boken redan klar! Och så fin den har blivit! Kolla själv! Du kan ladda ner handboken fritt här. Och vill du ha pappersutgåvan kan du också beställa den från UNICEF Sverige utan kostnad.

Tillägg 5/2 2015

Jag var idag intervjuad om boken i Studio Ett i radions P1. Du kan lyssna på inslaget här.