Prata med barnen!

Så är det sommar igen. Dags för sedvanligt uppehåll med bloggskrivandet. Det har blivit Sankt Pers nycklar Djäknemålalite glest mellan notiserna de senaste månaderna. Det blir så ibland. Främsta anledningen den här gången är att jag haft så mycket annat att skriva. Under våren har jag färdigställt manus till en ny bok som kommer ut på Norstedts förlag i januari. Till den återkommer jag efter sommaruppehållet.

Min senaste notis handlade om Ylva Mårtens bok, som blivit väl mottagen, bland annat i en fin recension i Sydsvenskan igår. Ylvas viktigaste budskap: Prata med barnen!

Samma budskap kommer nu från Stadsmissionen. Och då gäller det våra EU-migranter. Ett mycket fint initiativ – kolla själva här!

Och med det önskar jag er alla en riktigt skön sommar! Och på återhörande!

Angelägen bok om samtal med barn

I dagarna har en viktig bok just nått bokhandelsdiskarna. Det är Ylva Mårtens Vad säger barnen?, utgiven på Atlas förlag.

Ylva Mårtens är radiojournalist och mest känd för P1-programmet Barnen, men hon harVad säger barnen också tagit initiativet till telefonväkteriet Fråga barnen! och till Barnens Romanpris. Jag har länge beundrat Ylva Mårtens för hennes förmåga att samtala med barn på ett både inkännande och respektfullt sätt. I sin bok reflekterar hon bland annat över de etiska dilemman som alltid uppkommer när man ska intervjua barn, inte minst om samtalen ska ges offentlighet.

Det är, kort sagt, en omistlig bok. När jag av förlaget blev ombedd att skriva förordet var det därför självklart att tacka ja. I mitt förord beskriver jag boken som

… en guldgruva att ösa ur för alla de som, oberoende av profession, har som sin uppgift att samtala med barn.

Jag avslutar förordet så här:

Så blir Ylva Mårtens bok, med alla de röster som här får komma till tals, till slut en uppfordrande appell, inte bara till radioledning och politiker utan till oss alla, om att ta barn mer på allvar, ge dem röst både privat och i offentligheten, lyssna noga på vad de har att säga, samtala och sedan agera. Tillsammans!

Lilla Björka

20150502_154146

Tillbaka i Lund efter en veckas vistelse i Elin Wägners gamla hem Lilla Björka några mil norr om Växjö. Ett underbart ställe, väl värt ett besök om ni är i närheten i sommar. Jag fick disponera hela huset de här dagarna, eftersom jag fått ett vistelsestipendium administrerat av Det fria ordets hus i Växjö.

De första dagarna var Gunnel med, och de ägnade vi åt intensivstudier av Elin Wägners liv och författarskap med hjälp av all den litteratur som finns i huset. Och så tog vi långa promenader i trakten, bland annat ner till den gamla ödekyrkogården vid Bergsjön – en nästan magisk plats.

Sedan blev jag ensam och då var det dags för skrivande på heltid. En märklig känsla att få sitta vid Elin Wägners skrivbord och försiktigt maka hennes gamla Coronamaskin åt sidan för att få plats för min laptop. Vi har en  del gemensamt, Elin och jag, bland annat vårt engagemang inom Rädda Barnen. Hon får en viktig roll i min boks slutkapitel.

20150504_123702

Innan veckan var slut hann jag också med ett föredrag på Det fria ordets hus. Och nu är mitt slutmanus klart och levererat. Om ingenting oförutsett inträffar kommer boken ut på Norstedts förlag i januari 2016.

Det blå arkivet på norska

Nu har det Det blå arkivet kommit ut i en fin norsk översättning av Ingvild Røsok. Boken Livsarkivetges ut av norska Verbum och har också fått en ny titel: Livsarkivet – en liten bok om død och liv.

Idag har jag varit i Oslo för att introducera boken. Det skedde vid ett välbesökt seminarium i det fina Litteraturhuset. Förlagschefen Anne Veiteberg hälsade välkommen, och sedan hade jag ett samtal om boken med prästen Elisabeth Thorsen från Oslo domkirke. Elisabeth hade verkligen läst boken noga, och det blev ett levande samtal som gav mig mycket tillbaka.

Jag är så glad över det mottagande min bok fått så här långt, och inte minst över att den gett upphov till så många rika samtal.

Mästersångaren på Klostergården

Varje morgon mellan klockan 3 och 4 börjar sången. Den var lite trevande från början. Olika melodiska och rytmiska ansatser skulle testas. Men nu är repetitionerna avklarade, och vi får lyssna till någon timmes daglig morgonkonsert. Bara att njuta!

Mästersångaren sitter ofta på planket, bara ett par meter från mitt sovrumsfönster. Och idag var det dags för fotografering!

DSC_0326

Våld mot (vissa) barn allt mer accepterat

Häromdagen meddelade åklagare Ulf Hansson att det inte blir något åtal mot de vakter som brukade våld mot nioåringen på Malmö central. Jag har sett filmen från tillfället upprepade gånger. För mig är åklagarens beslut obegripligt.

Pojkens ombud i Danmark, Javid Alam, säger till Sydsvenskan:

Man kan undra om åklagarmyndigheten hade ansett att ett liknande ingripande mot en svensk nioåring hade varit ok. Förmodligen inte. Enligt min uppfattning är det ställt utom allt rimligt tvivel att vakterna gick långt över gränsen för den proportionalitetsprincip som ska föregå maktutövning i en rättsstat.

Jag delar Alams uppfattning men vill lägga till en sak: Också jag tror att barn som Sami kan råka särskilt illa ut. Men mitt intryck är att acceptansen för våld mot barn över huvud taget har ökat under de senaste åren, alltså inte bara för våld mot utrikes födda barn.

Det är i så fall en djupt oroande utveckling, helt i strid med barnkonventionens anda och bokstav. Jag vet att Barnombudsmannen engagerat sig i frågan. Men var finns politikerna?

LitteraLund

Så är då barnboksfestivalen LitteraLund slut för den här gången efter en intensiv vecka Om detta talarmed många spännande inslag. Det känns fantastiskt värdefullt att vi får ha den här festivalen i Lund.

vero hit o dit

 

 

 

 

 

 

Själv fick jag förmånen att leda ett samtal med Anna Höglund och Katarina Kieri. Samtalet kom att handla om några av deras senaste böcker, Anna Höglunds Om detta talar man endast med kaniner och Katarina Kieris Vero hit och dit och Mellan dig och dig. Det är tre böcker som i Mellan dig och digen mening är mycket olika. Om detta talar man endast med kaniner är ett bilderbokskonstverk för alla åldrar, kanske främst avsett för ungdomar och vuxna. Vero hit och dit handlar om barn i mellanåldrarna, medan Mellan dig och dig är en ungdomsroman skriven i jagform, där huvudpersonen Tora är sjutton år.

Vi samtalade om glädjen i att skriva om det allvarliga. Och de här tre böckerna berör alla frågor som väl kan uppfattas som allvarliga. De handlar om svårigheten att nå fram till en annan människa, någon som lyssnar och förstår. Inte minst för den som är känslig och sårbar och inte minst när det gäller livets viktigaste frågor, de vi brukar kalla existentiella.

Men det är frågor som rör oss alla, både barn, ungdomar och vuxna. Och när Anna Höglund och Katarina Kieri tar sig an dem blir allvaret så på riktigt att det är lätt att känna igen sig. Och ur den igenkänningen växer också hoppet. Mitt i allvaret spirar glädjen.