Livet före döden

Det blå arkivetIdag medverkade jag i programmet Människor och tro i radions P1. Tithi Hahn intervjuade mig om Det blå arkivet. Det var direktsändning, och jag satt i en liten studio i Malmö. Vi såg alltså inte varandra, men jag tyckte ändå det blev ett levande samtal. Tithi Hahn hade verkligen läst boken och ställde både finurliga och högst relevanta frågor, som jag bara kunde svara spontant på. Jag hoppas lyssnarna fick glädje av det hela, även om tonen var lite allvarlig.

Lyssna gärna på inslaget här.

Håll musiken igång!

 

20140913_112016

I skuggan av all uppståndelse kring valet ägde i lördags ett annat evenemang rum i Lund. På temat Håll musiken igång! intog drygt 200 musikanter, både körsångare och instrumentalister, Lunds gator och torg. På bilden syns Midnattskören med Gösta Petersen som körledare sjunga på Lilla Fiskaregatan. Vi som lyssnade ombads lägga en slant. De pengar som kom in skulle sedan fördelas mellan Lunds olika gatumusikanter. En fin gest.

Vi har många som musicerar på stadens gator. Kvaliten varierar väl en del, men några av musikanterna är riktigt bra. I gångtunneln under spåren vid stationen kan man ofta få höra härlig spelmansmusik. Andra har aldrig fått chans till musikutbildning men spelar ändå. Tänk om Kulturskolan kunde få ett utvidgat uppdrag – att ge alla gatumusikanter som så önskar en kostnadsfri musikutbildning efter vars och ens behov!

På kvällen var det fest på Mejeriet med flera kända artister som Mikael Wiehe. Där berättade Gösta Petersen om sin egen långa erfarenhet som gatu- och gårdsmusikant:

När jag började spela dragspel på gårdarna minns jag hur fönstren öppnades, många tittade ut lite förvånat. Så försvann de en stund och kom tillbaka med en slant som de kastade ner till mig som spelade. När jag gör samma sak idag öppnas fönstren som förr och många tittar ut. Så försvinner de en stund och kommer tillbaka – med sina mobiler. De filmar!

Mer om Det blå arkivet

Min nya bok Det blå arkivet uppmärksammas nu allt mer också medialt. Roligt! Idag finns en stor artikel om boken i tidningen Dagen. För artikeln svarar Kaj Aalto. Bilden på mig, med Lunds domkyrka i bakgrunden, är tagen av Anna Braw på Libris. Artikeln finns att läsa här.

Och i den kristna ungdomstidningen IKON 1931, som är knuten till Dagen, finns en recension av boken, skriven av Roger Bengtsson. Läs den här!

Dagen 20140916

Respektera sandlådan!

Igår kallade en av våra partiledare de övriga partiernas agerande i riksdagen för 20140916_102336sandlådefasoner. Så obeskrivligt fräckt! Vilken nedvärdering av barns lek! Hur många gånger har jag inte suttit på kanten till en sandlåda och förundrats över hur sinnrikt och konstruktivt barn kan leka där.

Så kalla riksdagsfasoner för riksdagsfasoner och blanda inte in barnen i det hela!

Sova gott och jobba hårt

En så märklig dag. Jag somnade i natt, smått bedövad av det oroande valresultatet. Men vaknade full av energi. Nu måste vi alla hjälpas åt. Jobba hårt. Var och en i sin kammare eller trädgård. Och tillsammans. Stå upp för medkänsla, humanitet, rättvisa och mänskliga rättigheter.

Så jag sätter igång med nästa bokprojekt nu. För det handlar just om dessa värden. Sedda ur barnets perspektiv. Det är vad jag kan bidra med.

Så hör jag partiföreträdare framträda på olika pressträffar. Och tänker att de borde ha sovit ett dygn eller två innan de började agera och uttala sig. Det går för fort nu, och då kan allting bli fel.

Som ett brev på posten kom – ett brev med posten. I kuvertet lågNu ska vi sova en bönbok: Nu ska vi sova – godnattböner för stora och små, utgiven av Marcus förlag. Jag medverkar med min Aftonbön för trötta föräldrar – du kan läsa den och historien omkring den här.

I samlingen finns också den kända lilla dikten av Benedictus av Nursia

Det finns mitt i skogen

en oväntad glänta

som bara kan hittas

av den som gått vilse

 

Det är bara att hoppas att Stefan Löfven ska hitta den gläntan när han, och dem han vill samtala med, fått sova några nätter. En nåd att stilla bedja om.

 

Konsten att lyssna misstroget

Har du någon gång försökt förklara något komplicerat för en person – och som då mött dig med minspel av det slag våra partiledare gav prov på under slutdebatterna i TV4 på torsdagen och i SVT på fredagen? Vet du hur det känns? Jag skulle tystna direkt.

Jag roade mig med att ta sikte på ansiktsuttrycken när de lyssnade, alltså inte pratade själva. Så här läste jag dem. Högst subjektivt förstås. Kom gärna med andra förslag!

Fredrik Reinfeldt, statsmannamässigt bekymrad, med uppspärrade ögon och rynkad panna: ”Är det verkligen det här sorgliga patrasket som gör anspråk på regeringsmakten? Man tar sig för pannan…”

Jan Björklund, högdraget tillbakalutad med mästrande blick: ”Omogna, ouppfostrade och ansvarslösa är vad de är. Utan minsta hyfs…”

Annie Lööf, ironiskt leende med ena handen knuten: ”Men Jan – vad kan man vänta sig av folk utan akademisk utbildning? Inte ens läst på. Varför stannade dom inte inom facket?”

Göran Hägglund, buttert tillknäppt, som om han tar sats inför nästa replik: ”Ja, nåt fel måste det vara på dom. Tydligen helt blinda för alla de storverk vi uträttat under de senaste åtta åren.”

Och inte är det mycket bättre på andra sidan.

Stefan Löfven, irriterat trampande, beredd på attack: ”Käbbel, käbbel - inte en bokstav rätt! Typiskt politikbroilers utan kontakt med verkligheten…”

Gustav Fridolin, tålmodig lärarmin, ibland lätt skakande på huvudet: ”Snacka kan dom, men vad vet dom? Har dom varit i ett klassrum under de senaste 20 åren? Nu har jag i alla fall lärt dom hur en kolbit ser ut – alltid något…”

Jimmy Åkesson. ständigt lika sur: ”Ingen av dom som är med här ikväll, absolut ingen – utom jag då förstås – har fattat någonting om någonting. Utom hur man lurar svenska folket.”

Jonas Sjöstedt, den ende som håller någorlunda god min i elakt spel, kanske för att han är så ny. Han ser ut som en tolvårig kille på skolgården, småfräckt leende, med en snöboll i varje hand: ”Okej, kasta först du! Men var beredd, det kommer svar!”

Och så är det då Åsa Romson. Hon var med i torsdagens debatt men ersattes på fredagen av Gustav Fridolin. Åsa ser ut som en alldeles vanlig människa, som en tillfällig gäst från ett alldeles vanligt liv någonstans, nu häpet betraktande det hon är med om: ”Vad har jag hamnat på, egentligen? Är det något slags teater? En surrealistisk pjäs av Dario Fo?” Inte så konstigt att hon ibland har svårt att hitta sina repliker. Heder åt Åsa! När hon vid ett tillfälle högst spontant faller den orerande Jan Björklund i talet tystnar han, lutar sig bakåt med stelnad överläpp, inväntar att alla ska bli fullständigt tysta innan han efter ytterligare en konstpaus säger: ”Var… det… jag… som… hade… ordet… nu……….eller…?” Snacka om manliga härskartekniker.

Jag funderar på om jag ska klippa ut några exempel på detta ickeverbala språk och använda det i nästa kurs i samtalsmetodik. För att visa hur man kan bete sig om man säkert vill förstöra ett samtal. Men jag tror det får vara. Kanske bättre att dra en tystnadens slöja över alltihop. De kanske helt enkelt är för trötta nu, tänker jag. Hoppas de får sova några dygn efter valet. Så att de kan bli redo att börja samtala igen – det kommer att behövas.

Om de nu bara inte har glömt bort hur man gör.

Gränsbrytarna

Idag innehåller DN:s lördagsbilaga ett långt utdrag ur boken Gränsbrytarna av Erik de la GränsbrytarnaReguera. Texten kan läsas här.

Jag läser boken just nu och har några kapitel kvar. För mig som arbetat så mycket med flyktingar och lyssnat till så många av deras berättelser känns boken oumbärlig. Den ger bakgrund, fördjupning och underlag för reflektion. Den borde läsas av alla som kommer i kontakt med flyktingar och andra migranter, tänker jag. Samtidigt som jag förstås vet att jag är partisk – Erik är min son. Så det här är ingen recension!

Jag har följt Eriks arbete med boken, ett arbete som pågått under flera år. Först under tiden då Erik arbetade som DN:s korrespondent i Latinamerika och så nu när han under det senaste året på nytt varit verksam i Sverige. Jag vet hur mycket arbete som krävts i form av resor (ibland nog så farofyllda), intervjuer, arkivarbete och annan research. Så det känns stort att boken nu är klar – och att den blivit så fin.

Boken har nu fått en egen hemsida med länkar till blogg och twitter. Erik kommer också att presentera boken på bokmässan i Göteborg.