Under de senaste dagarna har jag, tillsammans med många andra, varit intensivt sysselsatt med att formulera en skrivelse till Maria Larsson och Socialutskottet. Skrivelsen, som gäller Ersättningsnämndens arbete, har idag sänts iväg och är därmed offentlig. Åttio har undertecknat skrivelsen, de flesta forskare vid våra universitet, flera av dem, liksom jag, på olika sett knutna till Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen. Vår oro är djup och uppriktig. Skrivelsen inleds med följande sammanfattning:
I ansökningarna om upprättelse för övergrepp och försummelser i samhällsvården får 43 procent avslag från Ersättningsnämnden – en upprättelse som var tänkt att vägledas av ett barnperspektiv. Övergreppen skedde när samhället, inte sällan med tvång, hade trätt in som förälder. Samhället har haft ett större och mer preciserat ansvar för dessa barn än för andra. Är det då rimligt att avslag motiveras med att personal eller fosterföräldrar inte kände till övergrepp som skedde i hemmet? Är det rimligt att avslag motiveras med att aga var normalt när det saknas forskning som styrker detta och viss aga faktiskt var förbjuden? Vi kräver att ansvariga politiker gör en översyn av rättsläget och ställer sig frågan: var det detta vi ville med upprättelseprocessen?
Hela skrivelsen med samtliga undertecknades namn finner du via nedanstående länk.
Lars - tack för ett bra inlägg. Du hann före. Jag har också bloggat om detta här: http://goranjohansson.blogspot.se/2013/11/brev-fran-attio-forskare-och-utredare.html
Säger som Göran: mycket bra inlägg. Tack !
Mycket bra! Beslutsfattarna har skött detta illa. Gör om, gör rätt!
Ja har vänt mig till JK och fått svar ja måste stämma landstinget dom hade ansvaret
för alla särskolor, ja djupt besviken på ersättningsnämnden .Var detta tanken?
Ett otroligt välformulerat brev till politiker som jag hoppas att ledamöter och handläggare på nämnden också kan ha hjälp av. Vad är det som säger att nämnden endast måste följa propositionen i sitt yrkesutövande, de kan väl lika gärna använda vanvårdsutredningen eller den nu aktuella skrivelsen som riktlinjer för sitt utövande och därmed inte utveckla någon egen praxis. Det finns ju experter och sakkunniga som redan utrett frågan om vad begreppet allvarlig art innebär. Och nu är det förtydligat på ett sätt som är lätt för alla och en var att förstå.
Nu är det bara att hoppas, jag håller tummarna för att skrivelsen ger ett snabbt utslag och att alla som fått avslag får möjlighet till omprövning av sina beslut utifrån er underbara skrift.
tur att alla ni har sett hur fel allt kan bli om man litar på staten hoppas de tar sitt förnuft .och lysnar på era kloka förslag ett stort tack till er all