Fortsatt debatt om barnen och makten

Växa inte lydaSamtalet om barnen och makten går vidare, bland annat på GP:s debattsida. Idag finns min artikel införd. Jag väljer ett annat perspektiv än tidigare debattörer: Om en forskargrupp från ett utländskt universitet kom till Sverige för att granska påståendet om att en tidigare förtryckt minoritet, barnen, tagit makten och utsatt majoritetsbefolkningen för terror – vad skulle den då komma fram till?  Läs gärna artikeln här!

Två tidigare artiklar i serien är också väl värda att läsa och begrunda. Jojo Tuulikki Oinonen, gestaltterapeut och företrädare för Aktivt Föräldraskap, argumenterade den 2 januari för att all diskussion om uppfostran måste börja i ett samtal om värderingar och människosyn – se här. Och igår skrev Ingrid Bosseldal om hur man kan se på samarbetet mellan barn och vuxna med utgångspunkt från sociologen Erwin Goffmans teorier om interaktionsordning – se här.

Det samlade intrycket är att David Eberhards maktanalys är alldeles för ogenomtänkt och endimensionell. Heder åt GP som lämnat så mycket utrymme för en seriös debatt om detta viktiga ämne. Fortsättning följer säkert!

10 kommentarer

  1. Men den här makt-diskussionen eller vad man ska kalla det i färskt minne, snubblade jag över Berit Bæs begrepp ”vuxnas definitionsmakt som också satte igång tankarna. Resultatet blev en dikt:
    http://modernbebis.blogspot.se/2014/01/vuxnas-definitionsmakt.html

    VUXNAS DEFINITIONSMAKT*

    Nu är du hungrig.
    Nu är du mätt.
    Nu måste du sova.
    Nu måste du vakna.

    Det var väl inte så farligt!

    Inte kan du vara hungrig nu igen!
    Inte kan du amma hela tiden.
    Du behöver inte amma på natten.
    Nu måste du äta gröt.

    Det var väl inte så farligt!

    Inte använda mamma som napp.
    Nu måste du ge nappen till tomten.
    När man är så stor som du behöver man inte napp!
    Nu räcker det.

    Det var väl inte så farligt!

    Nu var du duktig!
    Det var duktigt!
    Så DUKTIG du är!
    Finns här några snälla barn?

    Det var väl inte så farligt!

    Man måste smaka.
    Man måste äta upp.
    Du kan inte vara mätt på det där.
    Jag känner dig!

    Det var väl inte så farligt!

    Om du är snäll kommer tomten med paket!
    Lek nu med dina nya saker!
    Var inte så klängig!
    Jämt tjatar du på nya saker!

    Det var väl inte så farligt!

    Det finns inget lejon under sängen.
    Det finns inga spöken.
    Det finns inga monster.
    Men SOV nu då!

    Det var väl inte så farligt!

    Inte kan du ha glitterklänning idag!
    Vilka fina tofsar du har!
    Vad säger man?
    Säg hej till tanten!

    Det var väl inte så farligt!

    Kom här!
    Vad är det för dumheter?
    Men krångla inte nu!
    Men det är väl inget att gråta för –

    det var väl inte så farligt!

    Oooh akta!
    Aja baja!
    Fy dig!
    Nu måste du säga förlåt!

    Det var väl inte så farligt!

    © Marit Olanders 2014

    *Formulerat av Berit Bæ

  2. Tack Lars. God fortsättning på det nya året. Har delat artikeln på min fb-sida

  3. Briljant skrivet! Minns att du också utgick från barns perspektiv i artikeln ”Vuxna, väx upp!” i Sydsvenskan i höstas. Det här sättet att skriva påminner mig om Astrid Lindgren. Så himla listigt.

  4. Amanda och Hanna

    6 januari, 2014 at 11:11

    Hej Lars
    Vi har läst din debattartikel i GP och tyckte att den var väldigt intressant. Vi blev lite nyfikna på att fördjupa oss i den rapport du nämner, men har inte lyckats hitta den. Vad heter rapporten?
    Med vänlig hälsning
    Amanda och Hanna

    • larsh

      6 januari, 2014 at 01:50

      Hej Amanda och Hanna, roligt att ni tyckte artikeln var intressant. Läs den gärna en gång till, särskilt de sista raderna 🙂 /Lars

  5. Hej Lars,
    Vilken jättebra artikel du har skrivit i GP! Tänkvärd, uppfordrande och humoristisk dessutom. Att beskriva barns rättigheter på samma sätt som andra förtryckta ”minoriteters” – kvinnors, invandrares, svartas i apartheids Sydafrika eller för den delen USA. Det är verkligen en ögonöppnare.

    • larsh

      5 januari, 2014 at 02:22

      Tack Birgitta. Som du redan vet har jag prövat något av samma grepp i slutkapitlet till Leka för livet. Jag tror man behöver sådana här perspektivomkastningar ibland för att se klarare. /Lars

  6. TACK för din artikel Lars! Jag gillar den massor och har delat den på min fb-sida.

    • larsh

      5 januari, 2014 at 02:20

      Tack Petra. Roligt om texten blir spridd förstås. Tycker också din egen uppföljning på din blogg är utmärkt/ Lars

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Lars H Gustafsson

Tema av Anders NorenUpp ↑