Medkänsla, omtanke, solidaritet

20131111_130904På Vänsterpartiets kongress fördes en debatt kring begreppen omtanke och solidaritet. Några menade att ”omtanke” för tanken till välgörenhet, andra att ”solidaritet” ger associationer till grundkurs i marxism. Jag menar att båda begreppen behövs. Och ett till. För så här tänker jag:

Allt börjar med medkänsla. Det lilla barnet upptäcker att det finns någon utanför mig, en annan människa som jag ska förhålla mig till. Insikten är mer känslomässig än intellektuell. Redan från början finns en empatisk förmåga, alltså förmågan att känna med den andre, att förstå utan ord. En nödvändig förmåga, en överlevnadsfaktor. Ingen människa är en ö, ingen klarar sig ensam. Jag blir till i mötet med dig. Vi är beroende av varandra.

När barnet växer utvecklas medkänslan till omtanke. Barnet kan nu också med tankens och förståndets hjälp omfatta att den andre finns. Nu utvecklas också insikten om att den andre är en människa med samma rättigheter som jag själv, inte minst rätten till autonomi och en känsla av värdighet. Här läggs grunden för överenskommelser om mänskliga rättigheter, baserad på principen om alla människors lika värde. Jag kan aldrig göra anspråk på en rättighet som jag inte är beredd att dela med varje annan människa.

Ur denna insikt föds viljan och plikten att handla. Vi lever på ett klot med begränsade resurser. Eftersom vi alla har samma värde måste vi vara rädda om den jord vi har och dela på tillgångarna solidariskt. Ingen får berika sig på den andres bekostnad, ingen får stötas ut ur gemenskapen. För att nå dit måste vi också agera tillsammans, solidariskt. Vi kan aldrig lämna handlandet till några få. Vi är alla ansvariga. Grunden för en sådan hållning kan sammanfattas i begreppet compassion. Medkänsla, omtanke och solidaritet – dessa tre tillsammans.

Solidariteten gäller alla. Inte bara dem som är som vi. Inte bara dem som ser ut som vi, tänker och tror som vi, lever i vårt land. Medkänsla utan omtanke blir till intet förpliktande snömos. Omtanke utan solidaritet åstadkommer ingen verklig förändring. Solidaritet utan medkänsla och omtanke blir lätt bara slagord, förbehållna de rättrogna.

Medkänsla, omtanke, solidaritet – den gyllene regelns princip, om man så vill. Som finns, i olika form, i alla de stora världsreligionerna liksom inom den sekulära humanismen. Låt oss inte beskära den, låt oss behålla den hel!

1 kommentar

  1. Så klokt sammanfattat! Ett par goda vänner och jag konstaterade igår kväll att det är precis det här som vi saknar i svensk politik. När åsikterna trimmas av mediatränare och partistrateger förloras trovärdighet och genuinitet. Tänk om vi kunde få mer av politiska samtal, en dialog bottnad i dessa viktiga ord!

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Lars H Gustafsson

Tema av Anders NorenUpp ↑