Nannyprogrammen tillbaka

Tre dygn med nannySå är då nannyprogrammen tillbaka i svensk television. Med början i torsdags sänder nu TV4 en serie kallad Tre dygn med nanny, denna gång med Kathryn Mewes i rollen som nanny. Hon kallas ”barnexpert”, vad nu det kan vara.

I första programmet kommer hon hem till en familj med två treåriga pojkar, tvillingar. De är precis så odrägliga som programformen kräver, och föräldrarna totalt uppgivna. Kathryn ska nu på tre dagar få ordning på det hela, och det sker med hjälp av en enkel inlärningspsykologisk modell. Här är det belöningar och bestraffningar som gäller.

En del av hennes tips är väl okej, också för mig som normalt är skeptisk till metoder av det här slaget. Att ge barnen mer ansvar i samband med måltider och vid besök i närbutiken hör dit. Men så finns det inslag som jag helt vänder mig emot. När en av pojkarna slår sin pappa bär nannyn upp den storgråtande pojken på hans rum, stänger dörren om honom och släpper inte ut honom förrän efter 20 minuter, då han helt gett upp allt motstånd och slutat gråta.

Det är INTE okej och faktiskt ett brott på bestämmelserna i föräldrabalken. Här sägs i kapitel 6:

Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

I förarbetena till lagen tas just ”rumsarrest” upp som exempel på sådan kränkande behandling. 20 minuter är dessutom en mycket lång tid för en förtvivlad treåring.

I programmets nästa moment ger nannyn pappan skarp kritik för att han ingriper och stoppar pojkarna när de slåss mot varandra med tillhyggen. Han får i läxa att sätta sig avskilt med sin laptop i 10 minuter, förbjuden att ingripa vad som än händer. ”Pojkar är pojkar, de måste få göra upp!” är nannyns budskap.

Också jag menar att vi ibland är för snabba med att agera. Barn måste få försöka lösa sina konflikter själva. Men när ett barn på allvar gör illa ett annat barn eller tilltvingar sig makten med hjälp av sin fysiska styrka är det vårt ansvar att ingripa. Nu blir nannyns budskap till barnen: ”Du får absolut inte slå en vuxen, men det är helt okej att slå en jämnårig!” Vad lär sig barnen av det?

En sak till reagerar jag mot: Föräldrarna uppmanas att sluta se treåringarna som småbarn. ”De är stora nu.” Föräldrarna får inte bära dem, och när barnen nattats på kvällen får de inte komma upp igen. Aldrig någonsin. Det gäller att vara konsekvent. Men… för att orka vara en ”stor” treåring måste man ibland, inte för ofta men ibland, få vara liten också. Det vi ibland kallar för punktvis regression i jagets tjänst. (Det behöver vi vuxna också ibland.) Alltså: att i stort hålla på vad man kommit överens om, visa barnen tillit och ansvar genom att tro på att de klarar det – men ibland göra undantag i precis rätt ögonblick. Det är det jag brukar kalla föräldrakonst.

Borde då program av det här slaget förbjudas? Jag är tveksam till det. Jag tror faktiskt de allra flesta föräldrar är kloka nog att ta vara på de korn av värde som kan finnas – och avvisa det andra som dumheter. Men när nannyn rekommenderar metoder som direkt strider mot de bestämmelser som finns i svensk lag, till exempel isoleringsstraff, då bör det påpekas i omedelbar anslutning till programmet.

Det första programmet finns fritt tillgängligt på TV4 Play några dagar till. Kolla gärna här och tyck till själv!

25 reaktion på “Nannyprogrammen tillbaka

  1. Jag tror inte jag klarar att se programmet. Vi är ett gäng föräldrar i en grupp på Facebook som påpekat till tv4 det du skriver att om nu programmet ska visas (vilket det helst inte ens borde) så borde varningar utfärdas i samband med programmet.

    Ett litet ps: så glad jag blev när jag hittade Barnapappa på Myrorna, som annars verkar vara slut hos förlaget!

    Vänliga hälsningar
    Lina
    ett stort ”fan” sen länge, som nu ger sig tillkänna för första gången – så glad att du skriver om just detta i ett blogginlägg

    • Håller med! De varnar ju för Cesar Milan och hans hunduppfostringsmetoder… Och de metoderna är ju väldigt humana jämfört med Nanny! Bra gjort att ni uppmanat om det!

  2. Ledsamt, ledsamt. Tack att du skriver om detta! Tyvärr är det många föräldrar som ändå tar intryck av sådana här program, det märker jag på min föräldramottagning. Särskilt som också svenska professionella har en så barnfientlig syn på barn.

    • Hej Ingegerd, ja, jag kanske underskattar riskerna. När de första nannyprogrammen sändes var jag övertygad om att ingen skulle gå på de förenklade och barnfientliga budskap som framfördes. Jag trodde vi var immuna mot sådant. Det var naivt av mig. Också på en del förskolor började man införa timeoutstolar och långt driven ignorering – chockerande! Det var därför jag skrev Växa inte lyda och senare Förskolebarnets mänskliga rättigheter. Så kanske behövs en motoffensiv nu. Allra bäst om den kommer från ”vanliga” föräldrar som fått nog. Så får väl sådana som du och jag bidra med den kunskap vi samlat på oss under åren. /Lars

  3. Det bästa tipset jag någonsin fått är av dej på stående fot Lars:
    Det föräldrar inte kommer på tillsammans i diskussion är inte värt att veta.
    Vi måste börja lite på vår egna föräldrarexpertis. Det är bilogiskt!
    Tack för opinionsarbetet mot programmen.

  4. Åh, vad glad jag blir att du säger ifrån så här. Jag är med i samma föräldragrupp på Facebook som Lina. Jag ser bland mitt barns kompisar att många tar intryck av Nannybudskapen och att en del använder det till och med som ursäkt. Rumsarrest, få gå och lägga sig (=be om nattningsproblem!) utan kvällsmat (strider inte det mot svensk lag?)Jag har också hört ”det skulle ju inte få sändas om metoderna bryter mot svensk lag”, vilket jag finner mkt oroande. Jag vet även skolor som använder sig av utvisning.
    Du, Lars, har varit min ledstjärna i 30 år. Tack för att du finns!
    PS: Jag får boken Barnapappa av Lina srn när hon läst den 🙂 DS

  5. Ja vad ska man säga – förstår inte att TV4 ens väljer att lägga programtid på något så uselt som ”nannyprogram” när vi behöver tidsenliga, svenska program om Barnen.
    Är så tacksam över dina öppna kommentarer som gör att man inte känner sig ensam i

  6. Tack för detta inlägg! Och tack för kommentaren här ovan om att det införts timeout-stolar på förskolor… Mina pojkar har gått på en sån förskola… blivit satta på bänken när de uppfört sig felaktigt och även blivit hotade med att inte få följa med på simskola om de inte sköter sig… övertygade maken om att flytta på minstingen när den äldre började förskoleklass och vilket bra beslut! Fantastisk förskola med underbara pedagoger som ser barnet istället för dess beteende. Kan tillägga att flera i omgivningen inkl min man hade börjat tro att den minsta hade ADHD… av denna oro finns det inte mycket spår för han är en helt annan pojke nu… Så återigen – tack för att du lyfter upp detta så otroligt viktiga ämne!

    • Tack själv. Och tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Verkligen uppmuntrande med de här kommentarerna. Jag tror vi är rätt många som reagerat på samma sätt. /Lars

    • Om dom inte sköter sig så får dom ett straff?
      Det är väl självklart? Timeout skulle jag aldrig köra på min son, men att han inte får följa eller att vi skippar ett besök på badhuset eller leklandet eller vad det nu kan vara är väl bara bra.
      Då lär dom sig att gör man något dumt får det konsekvenser, givetvis inom rimliga gränser.

  7. Jobbar nu i skolans värld o tidigare många år på förskola. Är farmor o mormor till sju barnbarn. Blev bestört när jag såg att Nanny-programmen var tillbaka. Vår uppgift måste vara att starta debatt o ifrågasätta dessa förlegade metoder.

  8. Så underbart att du dök upp på min fb! För fem minuter sedan tittade jag i bokhyllan, läste på en boktitel ”Växa – inte lyda” och tänkte att de orden borde jag förstora, rama in och sätta på väggen. Inte för att vi ska bli påminda, utan för att människor som stiger in i vårt hus ska förstå varför vi har ”högt till vårt tak”. Jag vidhåller att sunt förnuft och diskussioner räcker mycket längre än nannymetoder. Fortsätt ditt goda arbete! Det behövs.

  9. Orkar inte titta på programmet… Stackars barn. Vi har en treåring mitt i trotset & en bebis på 1 månad med magknip så det är frestande att leta efter quick fixes men vi har aldrig kränkt våra barn eller bestraffat med inlåsning på rummet. Däremot uppfattar jag det som en ganska vanlig metod bland några vänner, andra föräldrar på förskolan mm
    Tom förskolan rekommenderade att vi ska hålla fast vår treåring i sin säng så hon håller rutinerna & dessutom inte springer upp & väcker lillasyster. Om vi inte sätter tydliga gränser nu bara för att hon fått ett syskon med kolik kan hennes beteende (arg ett par gånger per dag & trots & allt är INTE) bli permanent skrämde de min sambo med i fredags…

    Vi orkar inte kämpa om allt med en trotsig treåring som dessutom är nybliven storasyster & en liten magknipsbebis så vi har släppt på mycket just nu för att välja våra strider & för att treåringen mår upp & ner så hon somnar när hon somnar sedan någon vecka tillbaka (sent ca 23…)
    Jag, BVC & bebisens läkare ser det som övergående och den ”metod” som ger minst lidande. Men förskolan & några andra föräldrar kommer med olika råd såsom stänga in i hennes rum när hon är arg mm men jag vägrar. De tycker att jag är för vek med treåringen…

    • Du vet det där med att sätta gränser… ibland är det viktigare att sätta gränser för allsköns beskäftiga rådgivning än att sätta gränser för sina barn! Stå på dig mot besserwissrar som anser sig ha lösningen på all! /Lars

      • Åhhh!! Den ska jag ta med mig! ”Ibland är det bättre att sätta gränser för allsköns beskäftig rådgivning än att sätta gränser för sina barn”… Fantastiskt!!!

  10. Att ta en timeout på rummet tycker inte jag fel – MEN – aldrig överge barnet!
    Så länge man förklarar *varför* (om man beter sig si eller så kan man tyvärr inte vara med just nu) och efter nån minut frågar om barnet känner att det kan vara med nu så tycker jag det är ok. Barnet måste få vara med så fort det dåliga beteendet är klart.

    Sen är det ju såklart det bästa om man aldrig behöver hamna där, utan har andra verktyg för att bryta innan dess.

    Ansvar och att ha en uppgift är så viktigt; våra barn klarar så mycket mer än vi tror.
    Låt dem vara delaktiga.
    Jag instämmer med dig Lars att jag tror att de flesta kan sålla i Nannyråden.
    Fast det har nog aldrig varit så svårt att vara förälder/funnits så många åsikter om barn som nu.
    Jag är glad att jag födde barn för 11 år sen. =)

    • Hej Helen, vi brukar skilja mellan avskiljande timeout (då barnet med tvång lämnas ensamt i ett rum eller i ett hörn typ skamvrå) och gemensam timeout (då man går undan tillsammans med barnet till en lugnare plats men inte lämnar barnet ensamt där). Som du skriver: det handlar om att ALDRIG överge barnet. Och aldrig skämma ut barnet, t ex genom att inför ögonen på andra barn placera ett trilskande barn på en särskild stol (timeoutstol) eller i en särskild hörna (skamvrå). I barnkonventionen sägs på flera ställen att ett barn alltid ska garanteras en känsla av värdighet och värde. Isoleringsstraff och utfrysning berövar barnet känslan av värdighet och är alltså INTE okej. Det finns ALLTID bättre sätt. I Växa – inte lyda har jag skrivit mycket om det./Lars

  11. TV4 har svarat:

    ”Hej,

    tråkigt att vår programserie ”Tre dygn med Nanny” gjort en del besvikna. Syftet med programmet är att visa hur familjer kan komma ur svåra situationer och konflikter genom att förbättra kommunikationen mellan barn och föräldrar.

    Kathryn Mewes, som är programledare och ”Nanny”, har över tjugo års erfarenhet från Storbritannien och Australien av arbete med barn och familjer. Hon är knuten som rådgivare till Westover Medical Center i London och har publicerat en rad böcker om pedagogik och barnuppfostran. Hennes motto är Give your children wings to fly. Allow them to make their own decisions.

    Självklart kan man som tittare känna sig starkt berörd när man i programmet får se barn som är ledsna och arga, men det är ju just de problemen som föräldrakonsulten Kathryn Mewes är där för att lösa med sin välbeprövade metod.

    Vi hoppas att du fortsätter att titta på TV4 och engagera dig i våra program,

    Vänligen

    Maria Tittarservice”

    http://kontakt.tv4.se/org/tv4/d/nannyprogram/

  12. Hej Lars; Tack för ditt inlägg! Håller helt med! Jag är både mamma, mormor och socialarbetare. Jag jobbar med familjer. Jag har också läst din bok ”Växa – inte lyda”! Jättebra bok! När vi sätter barn till världen är det vår skyldighet att skapa förutsättningar för deras utveckling, inte för vår harmoni. Barnen är inte till för oss, vi är till för dem. Jag reagerar också på den populära nannytrenden, även om det finns bra tips också. Jag håller med om att vissa metoder är direkt barnfientliga, som någon här skrev. Och att neka små barn att komma upp igen efter läggdags och låta dem vara ensamma på sitt rum när de är ledsna, är rent ut sagt känslokallt. Familjer kommer kanske ur svåra situationer och konflikter som TV4 skriver, men till vilket pris? Barn blir kuvade (några till och med rädda) och lär sig lyda – men utvecklas de? Barn är också människor som förtjänar respekt för de individ de är. Det betyder inte att man skall sluta vara en trygg och bestämd vuxen förebild. Dessutom är barn olika som individ, precis som vuxna, och olika känsliga. Jag tror inte på straff/negativa sanktioner. Däremot gillar jag positiva sanktioner, dvs att barnet får något han eller hon vill ha om han/hon är duktig, som motiverar till ett bra beteende.

    • Hej Ingrid, tack för ditt inlägg. När det gäller frågan om belöningar och sanktioner vill jag gärna tipsa om Petra Krantz Lindgrens nyutkomna bok Med känsla för självkänsla (Bonnier Fakta 2014) som jag återkommer till. /Lars

  13. Det här avsnittet såg jag faktiskt. Brukar inte kolla. Det här med nattningen reagerade jag på. Har inga egna barn men minns när jag själv var liten. Det var ofta man ropade på föräldrarna av olika anledningar och det gjorde en trygg att veta att om det var något så kom de. Minns speciellt en gång när jag var jätteledsen och rädd och inte kunde sova. Mamma var tvungen att sitta med mig tills jag somnade. Kommer ihåg att jag fick för mig att huset skulle brinna ner eller att hon skulle ramla ner för källartrappen annars. Men när hon satt bredvid mig så kunde jag slappa av och somna. Hur hade det här påverkat mig om mamma bara ignorerat mig?! Minns inte hur gammal jag var men har för mig att det var en kväll och sen kunde jag somna utan problem igen.

  14. En del av hennes metoder är bra dock kan jag tycka. Men att det sänds på bästa sändningstid. Och jag tycker att tv 4 kan sända något mer sevärt Jag tror vi här i Sverige har en i grunden större kunskap i vår barnuppfostran och många av mina bekanta har uppfostrat stora barna skaror utan dessa problem .
    Något jag reagerar på är att nanny aldrig byter kläder . Är inte det ofräscht . Har någon annan reagerat på det . Jag gillade super nanny bättre . Många av den här versionens tips och råd är så självklara . Men kanske föräldrarna blir blinda . Eller är programmet uppgjort .
    Hälsningar Lena

Kommentarer inaktiverade.