Så bra att rättsläget nu klarnat: Det är inte lagligt att låsa in barn på deras rum. Hovrätten för Övre Norrland har nyss avkunnat en dom, där en 51-årig man döms till dryga dagsböter sedan han låst in sin femåriga dotter på hennes rum, eftersom hon vägrade stanna där när hon skulle sova.

Pappan dömdes först av Skellefteå tingsrätt. Av domskälen (läs delar av domen här) framgår att det fanns en del förmildrande omständigheter. Det rörde sig om en pappa som fått ta stort ansvar, som själv måste få sova för att orka arbeta nästa dag och som alltså var trött och stressad. Men lagen är klar. Vi får inte isolera och låsa in andra människor, inte heller barn. Så hovrätten fastställde i sak tingsrättens dom – men ändrade påföljden från villkorlig dom till 120 dagsböter à 200 kronor.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg framgår det redan av Föräldrabalken och dess förarbeten att ”rumsarrest” är att anse som kränkande behandling och därför inte är okej. Men det är en sak. En annan och svårare avvägning är att avgöra när en sådan kränkning är så allvarlig att Brottsbalken tar över. Brottet kallas då olaga frihetsberövande. I det aktuella fallet tycks domstolen ha fäst avsikt vid att dörren låstes, att det rörde sig om förhållandevis lång tid (åtminstone en timme åt gången) och att det skett vid flera tillfällen.

Det blir efter den här domen än mer bekymmersamt att TV4 valt att visa en ny serie nannyprogram, där rumsarrest ingår i de metoder som nannyn använder. Jag blev uppringd av TT med anledning av domen och fick frågor om vad man kan göra i stället när man blir arg på ett barn. Vad jag svarade framgår i en rad artiklar i olika tidningar idag, se till exempel här.

Som barnläkare känner jag sorg över att pappan i det aktuella fallet inte fått hjälp av BVC eller barnpsykiatrin för att finna andra och mer konstruktiva sätt att hantera konflikterna med dottern. Av domen framgår att mannens sambo ”lider av depressioner”. Om vuxenpsykiatrin varit inkopplad borde väl också någon där ha förstått att det fanns en familj som behövde hjälp?

Så samtidigt som jag är glad för att domen klargör vad som gäller hoppas jag att någon ansvarig inom Västerbottens läns landsting känner sig manad att göra en enkel haveriutredning för att klargöra vad som kunde och borde ha gjorts – och vad som kan göras i framtiden för att familjer i kris ska få bättre hjälp.