Timeout, minikurs, del 1

Under de senaste dagarna har jag varit engagerad i en rad samtal om time-out-stol-tratimeout. Och med timeout menar jag här den metod som på nytt blivit populär när barn ska ”disciplineras”. Jag ska i några kommande blogginlägg försöka reda ut begreppen och ge min syn på timeout.

Att isolera barn som inte lyder, eller som ställer till problem för de vuxna på annat sätt, har gammal hävd. Barn har stängts in på sina rum, i en garderob eller i ett förråd. Och barn har blivit känslomässigt isolerade, när de vuxna vägrat talat med dem.

En utförlig och mycket intressant historisk översikt fanns nyligen införd i den ansedda tidningen Childhood. Artikeln är skriven av Larry Prochner, Univerisity of Alberta, och Yeonwook Hwang, Hanyang Women’s College, Korea. Du kan mot ersättning ladda ner den här.

Författarna har främst studerat vilka råd som givits i läroböcker och annan facklitteratur om timeout i olika former. Timeout har använts i stora delar av världen, men inte överallt. Bland inuiter har till exempel alla former av isolering av barn, också den känslomässiga, alltid betraktats som oförsvarligt grym.

Författarna menar att användningen av timeout är en form av folktro som sedan i efterhand legitimerats av experter av olika slag. Men att tiden snart borde vara ute. De sammanfattar:

The expert opinion reviewed in this article revealed a definite trend away from endorsing timeout. Social cultural theories of learning, currently favoured by experts in the field of early education, make arguing in defence of timeout difficult.

Men, som vi ska se, används timeout fortfarande… (forts följer)

 

2 kommentarer

  1. Hej hapax, det du beskriver känner nog många igen. Jag kommer tillbaka till det, så om du följer med några dagar framöver ska jag försöka ge svar på dina frågor.

  2. Tack för att du tar upp det här. När du talar om timeout, handlar det då bara om den medvetna metoden att bestraffa genom isolering, eller kan det också tillämpas på när man som förälder spontant ignorerar sitt barns känsloutbrott för att man inte orkar? (Ofta ökar ju bara barnets förtvivlan när det ignoreras, så efter en halv minut tvingas man ta tag i situationen i alla fall…)

Kommentarer inaktiverade.

© 2020 Lars H Gustafsson

Tema av Anders NorenUpp ↑