Jag undrar – alltså finns jag

De två senaste böcker jag läst har en del gemensamt, trots att de är så olika. Judas avJudas Amos Oz är en stor läsupplevelse. Amos Oz hör till mina absoluta favoritförfattare, och jag hoppas han snart får Nobelpriset. Och den här boken måste vara en av hans starkaste. Här avhandlas livsfrågor av allra största vikt, framför allt frågor om vad svek och förräderi är – och inte är. Författaren låter olika perspektiv ställas mot varandra och överlämnar en hel del arbete till läsaren, vilket jag uppskattar. Boken sista mening lyder, helt följdriktigt:

Och han stod där och undrade.

Ofromma bibeltolkingarAmos Oz skriver på hebreiska. En som förälskat sig i hebreiskan, eller rättare sagt den gamla bibliska hebreiskan, är Lina Sjöberg från Uppsala, som 2014 kom ut med boken Ofromma bibeltolkningar, där hon på ett ovanligt uppfriskande sätt närläser några berättelser ur Gamla testamentet. En bok att bli glad, utmanad och berikad av. Nu tycker jag inte författarens bibeltolkningar är så ”ofromma”, snarare kärleksfullt egensinniga. Och hur slutar då hennes bok. Jo med meningarna:

… den text som drivs av undran önskar inte svar av sin läsare. Den vill att jag fortsätter undra.

Och det gör jag. Och lever.