Idag för exakt 100 år sedan, den 24 maj 1919, beslutade riksdagen om att ändra grundlagen och införa allmän och lika rösträtt. Det borde vi fira!

I en ledarartikel i Dagens Nyheter idag undrar Maja Hagerman varför den här så viktiga dagen inte uppmärksammas mer. Hon skriver:

Det verkar som om den här betydelsefulla historien om arbetarrörelsen, socialdemokratin och kampen för demokrati är så politiskt laddad numera att den inte ens går berätta på landets stora arenor för offentliga samtal. Starka konservativa krafter sätter agendan.


Till slut ställer hon frågan:


Men vad händer i dag om samhället tappar bort sitt minne? Om stora institutioner inte slår vakt om den mest centrala historien?

Samma frågor ställde Timothy Snyder när han igår kväll föreläste här i Lund.

Han är en vid det här laget välkänd historiker från Yale, uppmärksammad inte minst för sina böcker. Jag har tidigare skrivit om hans lilla men blytunga bok On Tyranny . Nu har han kommit med en ny bok som också översatts till svenska, Vägen till ofrihet.

En av Snyders teser är att demokratin är i fara om vi inte föreställer oss en framtid och tillsammans planerar för den. Och för att kunna göra det måste vi också kunna se bakåt och lära av det vi ser. Framtiden vilar i historiens vagga.

Men historieskrivningen måste vara realistisk och vila på fakta. Snyder tog vår bild av EU som exempel. Om den är att ett antal europeiska nationalstater i bästa samförstånd bestämde sig för att samarbeta kring ekonomi, handel och kulturellt utbyte är vi illa ute. Det var inte nationalstater som började förhandla med varandra – det var havererade imperier som inte såg sig någon annan råd. Alla drömmar om kolonial makt och erövringståg var förbrukade. Nu hade vi bara varandra och måste göra det bästa av det.

Timothy Snyder utmanar och tvingar oss att tänka några varv till. Nu promoveras han till hedersdoktor här i Lund. Det är bra!

Till frågan om kvinnans rösträtt återkommer jag. Den är ett viktigt tema i en av de två böcker som jag nu har under utgivning.