I slutet av oktober 2019 hölls de årliga Elin Wägner-dagarna på S:t Sigfrids folkhögskola utanför Växjö. Årets Väckarklocka tilldelades detta år Rädda Barnen. Elin Wägner var en av de fem kvinnor som grundade svenska Rädda Barnen 1919. Även om hon lämnade organisationen efter bara några år för att i stället ägna sig åt sitt författarskap och annat fredsfrämjande arbete räknas hon fortfarande inom Rädda Barnen som en av pionjärerna.

Jag har tidigare skrivit om Elin Wägner, bland annat i min bok Relationsrevolutionen. När jag arbetade med manus till den fick jag också möjlighet att som Elin Wägner-sällskapets stipendiat tillbringa en tid på Lilla Björka, Elin Wägners tidigare hem.

Nu på S:t Sigfrid var jag ombedd att hålla ett föredrag om Elin Wägner och Rädda Barnen – och om hur hon som fredsaktivist såg på frågorna om barnets rättigheter i stort . Jag lade ner många timmars arbete på att förbereda mig, och föredraget finns nu i skriftlig form i den utmärkta skriften Elin Wägner och barnen, som ingår som nummer 30 i Elin Wägner-sällskapets skriftserie. Här finns också flera andra spännande bidrag, som Marianne Enge Swartz berättelse om hur Elin Wägner efter flera märkliga turer fick ta hand om sin brorson Vanni. Ulrika Knutsons redogörelse för relationen mellan Ellen Key och Elin Wägner hör också hit. Ulrika utkommer för övrigt inom kort med boken Den besvärliga Elin Wägner (Historiska Media).

Skriften Elin Wägner och barnen kan beställas direkt ifrån Elin Wägnersällskapet.