Bildresultat för herrarna satte oss hit

Idag är det samisk nationaldag, som firas till minne av det första samiska landsmötet i Trondheim den 6 februari 1917.

Lagom till nationaldagen har Elin Anna Labbas bok Herrarna satte oss hit just utkommit på Norstedts förlag. Boken handlar om tvångsförflyttningen av samer från Karesuando med omnejd till södra Norrbotten och Västerbotten under 1920-talet och början av 1930-talet.

De här minst sagt brutala tvångsförflyttningarna skildras också i en serie TV-program, Bággojohtin, som finns tillgänglig på SVT Play.

Elin Anna Labba är journalist och bor i Jokkmokk. Hennes bok bygger på omfattande research och återger en lång rad vittnesmål från samer som blivit tvångsförflyttade och från deras anhöriga. Det är en stark berättelse som övertygar genom sin skärpa, kombinerad med en förmåga att se flera perspektiv. Författaren har också funnit ett språk som överbrygger klyftan mellan minoritets- och majoritetsspråk samtidigt som det är hennes alldeles egna. Kort sagt en imponerande debut. En eloge också till bokens formgivare, Nina Ulmaja. Det här är en ovanligt vacker bok!

Nu är det bara att hoppas att den försoningskommission som regeringen utlovat inte bara kommer till stånd utan ges den tid och de resurser som krävs för att nå fram till meningsfulla resultat. En förutsättning för försoning är att många röster nu måste få höras utan att misstänkliggöras. Främst röster från olika grupperingar inom Sápmi men också röster från majoritetssamhället. Alla måste få säga sitt hjärtas mening, så länge försoning är målet.

Också de rättegångar som ägt rum och som fortfarande pågår kan kanske, om de handhas på rätt sätt, vara ett led i ett sådant försoningsarbete. HD-domen i Girjasmålet kan i sin klarhet och saklighet tjäna som ett föredöme – kan läsas HÄR.

Nu väntar vi på domen i Lycksele tingsrätt i målet mellan Vapstens lappby och Vapstens sameby. Målet är i sig något av en tragedi. Som många redan påpekat borde det snarare vara representanter för staten, inte för en sameby, som skulle sitta på de anklagades bänk.

Elin Anna Labbas bok stänger inga dörrar. Tvärtom inbjuder den till goda samtal. Jag hoppas att också min egen nya bok Glöd och visdom: mina vägvisare för barnets rättigheter kan vara en liten pusselbit i det hela. En av mina tre vägvisare, Elsa Laula Renberg (1877-1931), var en ung samisk kvinna från Gardafjäll. Jag har fått frågor om varför mina vägvisare alla är kvinnor. ”Det råkade bli så”, har jag svarat, ”är inte det intressant?” Och jag har fått frågor om varför en samisk kvinna finns med. Också då har jag haft lust att svara: ”Det råkade bli så”. Som om det vore något märkligt att jag jämställer henne med Ellen Key och Anna Lindhagen. För den som läst vad hon skrivit och tagit del av vad hon uträttat är det inte det minsta märkligt, snarare alldeles självklart. Elsa Laula Renberg var för övrigt också en av initiativtagarna till landsmötet i Trondheim.