Igår fanns en krönika av mig publicerad i Gotlands Tidningar – se här. Den handlar om medkänsla och respekt förPeace_and_Love livet. Utgångspunkten är sommarens våldsdåd med unga offer och unga förövare. Det finns två frågor som just nu är centrala för mig: Vad kan vi som vuxna göra för att värna och utveckla den förmåga till empati som finns som ett embryo hos varje barn? Och vad kan vi göra för att utveckla respekten för livet och för alla människors lika värde?

Jag efterlyser en ny bred folkrörelse. För 40 vår sedan deltog många av oss i manifestationer under parollen Peace, Love and Understanding. Det var ett angeläget tema som kidnappades av en alltmer flummig hippiekultur. Time has come to reclaim it! Det vi behöver nu har ingenting med flum eller hippies att göra. Men temat är detsamma. Jag föreslår i artikeln Life and Understanding som ledord. Eller kanske Life and Compassion. Har ni bättre förslag? Vem tar ledningen?

Som en liten påminnelse om hur viktigt det är att återupprätta medkänslan kan man kanske se den artikel Tobias Billström idag fått in i GP – se här. Det är alltså en replik till vår artikel tidigare i veckan – se här. Jag blir bara så ledsen. Inte ett uns av förståelse eller inlevelseförmåga. Allt är bra som det är. Sverige följer barnkonventionen, punkt slut. Inte ett ord om att FN:s barnrättskommítté på en rad punkter riktat skarp kritik mot Sverige.

Uppriktigt sagt: Ibland känns det bara så motigt. När oviljan att förstå är så kompakt. Men jag tror det vänder. Det måste det göra. För det kommer i längden aldrig att gå att bygga människors gemenskap på annat än – medkänsla och respekt för livet. Eller?