Barnet som slumrar

Efter min bok Gudomligt och barnsligt kom jag och Norstedts överens om att jag i fortsättningen, om jag ville skriva böcker av det slaget, skulle ge ut dem på ett annat förlag. ”Så att läsarna inte blir förvirrade”, som någon på förlaget uttryckte det.

Därför gavs Barnet som slumrar ut på Verbum. Året var 1995. Titeln till boken kommer från en dikt av Dom Helder Camara:

Barn, kära lilla barn,
hjälp mig att väcka
barnet som slumrar
djupast inne
i de allvarsamma
och alltför stränga

Uppriktigt sagt blev jag besviken när boken var klar. Den är inte lika vacker som sin föregångare. Och innehållet är också mer ojämnt. Den första delen består av predikningar jag hållit i Bjurholm, Nordmaling och Örträsk.  Så kommer ett antal krönikor som publicerats i Svenska Journalen, där jag var fast medarbetare under flera år.

Några av texterna i slutet av boken tycker jag håller riktigt bra än idag. Det finns en väg är ett brev till min yngsta dotter. I Sova till sommaren berättar jag om hur jag under en månad vikarierade för min nioåring som skolbarn under en period när han själv helst ville sova. Och i Den smala vägen beskriver jag min egen skolväg mellan Granbacken och småskolan i Börje. Kanske lägger jag ut någon av de texterna här på bloggen.