Life with children

Min förra bloggnotis handlade om föräldrasajten Life with Kids. Den som kommer här handlar om boken Life with children!

1983 utkom min bok Leva med barn. Jag har skrivit om hur boken boken kom till och om vad som hände sedan här. Kort sammanfattat:

Boken gavs ursprungligen ut av Socialstyrelsen. Sedan tog Folkhälsoinstitutet över. Nu ges boken ut av Gothia Fortbildning.

Under de första 24 åren stod jag ensam som bokens författare. År 2007 klevLife with Children min vän och kollega Marie Köhler in som medförfattare. Och 2013 lämnade jag över boken helt till Marie – tillsammans med Johanna Tell och Antonia Reuter. Ett starkt team som har skött om boken på ett alldeles utmärkt sätt!

År 1987 kom den första översättningen av boken, till norska. Det var det norska Helsedirektoratet som nu gav ut boken med titeln Leve med barn: en bok om små barns helse og utvikling. Jag har ett fint minne av releasen i Oslo. Jag var föräldraledig då med Nora. Hon var 10 månader när jag tog henne med på flyget från Umeå till Oslo. Arrangörerna hade bokat ett dubbelrum åt oss, och jag kan fortfarande se hotellreceptionistens min framför mig när vi dök upp och hon till slut förstod att det inte fanns någon mamma med på resan! Så fick jag sedan vid releasen tillfälle att tala om den svenska föräldraförsäkringen. Pappaledighet var ingen vanlighet i Norge på den tiden.

I år fyller Leva med barn 35 år. Och nu har den äntligen kommit ut på engelska. Det var något jag aldrig lyckades få till stånd under mina år med boken. Marie, Johanna och Antonia har lyckats bättre. Stort Grattis! För så fin den blev!

Kanske en utgåva på arabiska blir nästa steg?

Livet med barn

För några veckor sedan tog jag tåget upp till Stockholm. Ett av målen var att spela in ettLWK podbild par podd-avsnitt för Life with Kids. Det är en rådgivningssajt om föräldraskap som fått en hel del uppmärksamhet under den senaste tiden. Sajten drivs av tjejerna Anna, Lina, Helena och Fanny. Ja, det är så de presenterar sig, utan efternamn.

Det här är en ambitiöst upplagd sajt med en rad kunniga experter engagerade. Här finner jag bland flera andra Bo Hejlskov Elwén och Petra Krantz Lindgren, båda väl kända från debatten om föräldraskap och barns uppväxtvillkor. Sajtens ton är positiv med en humanistisk grundsyn och, åtminstone mellan raderna, ett tydligt barnrättsperspektiv.

LWK LarsTill sajten är knuten en podcast. I stort sett varje torsdag läggs det ut ett nytt avsnitt. Och nu finns alltså två där jag är med, Avsnitt 67: Att uppfostra ett barn och Avsnitt 73: Föräldraskap och barnsyn. Vårt samtal kom mycket att kretsa kring innehållet i mina böcker Växa – inte lyda och Relationsrevolutionen. Båda böckerna finns som både vanlig bok och ljudbok. Som jag förresten själv fått förmånen att läsa in.

Många nyblivna föräldrar lyssnar på ljudböcker och poddar idag. Jag vill ju tro att vanliga böcker i pappersformat, både de om föräldraskap och andra, fortfarande ska bli lästa. Men jag ser både ljudböcker och poddar som bra komplement. För att samtalet föräldrar emellan ska utvecklas och berikas. Är det något vi behöver idag så är det just samtal!

Det var fint att få besöka Life with Kids som jag önskar allt gott framöver! Hur användbara podinslagen blev får andra bedöma. Men roliga samtal blev det. Tycker i alla fall jag.

Förskolan – ett relationellt äventyr

Förskolan är, som jag ser det, en av våra allra viktigaste samhällsinstitutioner. Praktiskt taget alla våra barn finns i förskolan under längre eller kortare perioder.

Idag betonas ofta förskolans pedagogiska uppdrag. Och visst är det viktigt. Men vi får IMG_20180529_0001inte glömma den omsorg som förskolan också ska ge. Barnen behöver få vara i en varm och kärleksfull miljö för att utvecklas till trygga och skapande människor. Och god omsorg är grunden för allt lärande.

Detta är ämnet för ett intressant temanummer av Förskoletidningen, nr 3 2018, som nyss kommit ut. Några av artiklarna är fritt tillgängliga på tidningens hemsida, bland annat den som jag skrivit. Den har rubriken Arbetet med barn och föräldrar – ett relationellt äventyr.

Rubriken speglar min syn på de här frågorna. Jag avslutar min artikel med att hänvisa till det ofta använda begreppet ”relationskompetens”. Och fortsätter:

Jag vill hellre tala om ett relationellt äventyr. En spännande upptäcktsfärd som vi gör tillsammans. Där faror lurar längs vägen. Men där de utsikter och insikter vi får ta del av ger mer än riklig lön för mödan. Och, när vi lyckas, med barnen som de stora vinnarna.

Du finner hela artikeln här.

Och vill du läsa mer om omsorg i förskolan så finns boken Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Den skrev jag om här.

 

Brun flicka drömmer

20180528_184630

Det var stor fest i Stockholms konserthus igår kväll då Jaqueline Woodson fick ta emot årets ALMA-pris ur kronprinsessan Victorias hand. Till höger om dem på bilden syns Alice Bah Kuhnke, vår kulturminister, och programledaren Navid Moniri. Janice sjöng och det hölls flera utmärkta tal. I en klass för sig stod ändå Jaqueline Woodsons eget tacktal som var både humoristiskt och tänkvärt. Hon uttryckte oro över utvecklingen i USA. Men främst var talet en stark plädering för varje barns rätt till fantasi, god litteratur och eget skapande. Och framför allt till ”kindness”, ett ord som hon återkom till flera gånger. Världen behöver mer ”kindness” nu, och vi har alla ett ansvar för att bidra till den.

Jag vet få författare som så självklart gestaltar ett barnperspektiv som Jaqueline Woodson . På ett enkelt, okonstlat språk, utan att någonsin bli trivial, uttrycker hon tankar och känslor som varje barn, men också varje vuxen, kan känna igen sig i. Om vi nu inte blivit så deformerade i vårt vuxenblivande att vi helt tappat kontakt med det barn vi var en gång.

Inför prisutdelningen läste jag Jaqueline Woodsons kanske mest uppmärksammade Brow Girl Dreamingbok, Brown Girl Dreaming. Det är nog en av mina starkaste läsupplevelser på mycket länge. Boken är en självbiografisk berättelse om Jaquelines uppväxt i Ohio, South Carolina och New York och består av en lång rad korta berättelser, ofta i poetisk form. Raka, finurliga, ibland gripande – men med en humoristisk distans som gör att de går rakt in. Det är ingen okomplicerad barndom hon skildrar. Men det milt försonande ljus som lyser mellan raderna gör att jag som läsare inte kommer undan den udd och vrede som också finns här. Mest berörd blir jag över berättelsen om Jaquelines långa kamp för att finna ett personligt språk och en egen tro. Den ”trosbekännelse” som finns i slutet av boken sammanfattar det mesta.

Brun flicka drömmerJag läste boken på engelska, men i den kasse som delades ut vid utgången låg den nyss utkomna svenska utgåvan, Brun flicka drömmer, i översättning av Athena Farrokhzad och utgiven av Natur & Kultur. På tågresan tillbaka till Lund läste jag valda delar av den utgåvan. Det ser ut att vara en utmärkt översättning, som fint fångar den speciella stämning som finns i boken.

 

Brun flicka drömmer får bli mitt sommarläsningstips. För läsning på egen hand. Eller varför inte som högläsningsbok i familjer med barn från mellanåldrarna och uppåt!

Gamla frågor med sprängkraft idag

Sommaren 1940 sitter Anna Lindhagen i en skomakarkoja på ön Sandböte i Vad vi tänkteStockholms skärgård och skriver ner sina minnen. Anna Lindhagen – stridbar rösträttsaktivist, barnrättskämpe, fredsapostel, miljövän … eller ”Guds lilla kruttunna” som hon kallades bland dem som kände henne väl. Nu är hon 70 år, och krutet börjar ta slut. Hennes memoarbok, Vad vi tänkte (Natur och Kultur), ges ut året därpå, men då är Anna redan död.

Våren 2018, 78 år senare, anländer boken i min brevlåda från ett antikvariat i Stockholm. Ouppsprättad! Boken ger bilden av ett ovanligt innehållsrikt liv. I vissa avsnitt är den djupt personlig, särskilt då Anna skriver om sin brottning med trosfrågorna och om hur hon fått kämpa för att inte desillusioneras. Andra världskriget har börjat, Danmark och Norge har just ockuperats. Hon söker svar i litteraturen och i de olika världsreligionerna. Så skriver hon:

Men varken religion eller böcker eller förebildande människor hjälpa oss, om vi icke vilja hålla rannsakan med oss själva. Har jag inom mig ett inre jämnmod oberoende av dagens händelser, lyckliga eller olyckliga? Försöker jag förstå andras åsikter utan att frångå mina egna? Har jag ödmjukhet och mod nog att erkänna en annan mening än min egen, om jag har blivit övertygad om dess rättmätighet? Uppskattar jag tystnaden och lugnet, som ge mig tid till eftertanke?

Frågor som är precis lika angelägna idag. Det finns anledning att återkomma till Anna Lindhagen.

 

Spännande Alma-pristagare

Jacqueline Woodson

Boel Westin, ordförande i Alma-juryn, ha just tillkännagett årets Alma-pristagare. Jacqueline Woodson. Ett förvånat sus går genom salongen, biografen Viktor på Filmhuset. Så en artig applåd.

Men Jacqueline Woodson, vem är hon? Jag rannsakar mitt minne. Som tidigare medlem av Almajuryn borde jag förstås ha känt till henne. Men ärligt: Hon är okänd för mig.

Så ger Katarina Kieri en fin beskrivning av Woodsons författarskap. En kort sammanfattning finner du här. Vilken spännande pristagare! Hon är ett stort namn i USA, flerfaldigt prisbelönt. Med ett långvarigt, omfattande och angeläget författarskap bakom sig. Hur kommer det sig att inte någon av hennes böcker finns på svenska? Tre finns på danska ….

Det är inte första gången i Alma-sammanhang som vi fått anledning att fundera över vår hemmablindhet. Men nu hoppas jag förlagen vaknar och att någon ser till att åtminstone några av Jacqueline Woodsons böcker kommer på svenska! För de ämnen hon behandlar är högaktuella, inte bara i USA.

Under  det efterföljande minglet berättar en av jurymedlemmarna att hen, liksom flera andra i juryn, inte känt till Woodsons författarskap innan författaren nu blev nominerad. Jag är alltså i gott sällskap. Men efter nomineringen gick det snabbt. Jacqueline Woodson är en av de få, om inte rentav den enda, som fått priset direkt efter den första nomineringen. Normalt brukar det ta flera år för juryn att bereda ett ärende. Men nu måste den ha blivit mer eller mindre golvad när medlemmarna väl började läsa.

Så jag blir förstås jättenyfiken! Bara att försöka få tag på några böcker innan de tar slut. Och som sagt: snabb svensk översättning, tack!

 

Barnkonventionen – behövs den?

Just nu går Barnrätts-Sverige i väntans tider. Kommer det en proposition om att göra barnkonventionen till svensk lag – och när i så fall? Vi är också många som är nyfikna på hur propositionstexten kommer att utformas. Den blir, som jag ser det, lika viktig som Uppdrag Mission 2 2018själva lagtexten eftersom den säkert kommer att styra det fortsatta samtalet om vilken roll barnkonventionen, och mänskliga rättigheter i stort, ska ha i vårt samhälle. Det samtalet pågår redan för fullt. Alla vi som deltar i debatten vet att de här frågorna verkligen inte är så enkla som de kanske först kan tyckas.

Nu är det i och för sig ingenting nytt. Under de snart femtio år som jag själv varit aktiv i debatten om barnets rättigheter har jag mött många argument och även direkta invändningar som tvingat mig att tänka efter en gång till. Och sådant är alltid bra.

Några av dessa invändningar fick bli utgångspunkten när tidningen Uppdrag Mission bad mig skriva en krönika till ett temanummer om barn. Det aktuella numret har nu kommit ut, och du kan läsa både min krönika och det övriga innehållet genom att klicka på länken här nedan.

Uppdrag Mission nr 2 2018